logotype
Du kan minska hemlösheten - ge en gåva nu

Halvvägs ut i fria livet

På Kolargatan 2 i Ropsten, ett stenkast från Värtahamnen i Stockholm, reser sig en L-formad femvåningsbyggnad i rött tegel. Det är Frälsningsarméns Halvvägshus, där den som har kommit ut ur ett substansmissbruk kan få fortsatt stöd en tid. Etableringsåret är avklarat och både personal och klienter har goda vitsord om tiden.

I oktober 2019 slog Frälsningsarmén upp portarna till Halvvägshuset i Hjorthagen i Stockholm. Här placeras vuxna klienter på uppdrag av Socialtjäns­ten. De flesta har genomgått en behand­ling för missbruk av alkohol och/eller narkotika och har ofta levt i hemlöshet. Nu är de halvvägs ut i samhället mot sys­selsättning och ett självständigt liv. I skri­vande stund bor 18 personer i varsin av de 38 lägenheterna och var och en sköter städning, disk, tvätt och inköp, men det finns personal dygnet runt som stöd. Sofia Bergman är föreståndare sedan starten.

— Det har varit som att bli nedsläppt i en djungel och försöka navigera i något som är nytt och spännande men främ­mande, säger hon med ett skratt i rösten över telefon.

— Jag uppskattar variationen, att leda verksamheten och sätta min prägel och att arbeta med både personalgrupp och klienter. Jag gillar att se människor växa och förändras, fortsätter hon.

Sofia Bergman som är verksamhetschef på Halvvägshuset. Hon står utanför entrén och ler mot kameran.
Sofia Bergman är föreståndare för Halvvägshuset och hon drivs av glädjen i att se människor växa, såväl klienterna som personalen.

”Nästa gång kan det vara jag som behöver hjälp”

Första året har handlat mycket om att formulera mål, rutiner och innehåll och att göra detta mitt i pandemin har varit en extra utmaning. Men de boende har kunnat isolera sig i sina lägenheter om de har haft symtom och personalen skaffa­de skyddsutrustning i ett tidigt skede.

Sofia Bergman är positiv till att Fräls­ningsarmén ser till hela människan; fy­siskt, psykiskt, socialt och andligt. Hon pratar också om vikten av att se till varje persons bästa.

— Det hade kunnat vara min vän eller bror och nästa gång kan det vara jag som behöver hjälp. Hur skulle jag vilja bli be­mött då, frågar hon sig. De vi möter är överlevare. Jag vet inte om jag själv skulle klara en natt på gatan, det perspektivet behöver man ha med sig.

Våga tro på att det kommer gå bra den här gången

En snötyngd januarimorgon är det tyst och lugnt i de grådunkla korridorerna. På plan ett i konferensrummet finns Tomas Beckman som är en av de två kuratorer­na här. Gemensamt för dem han möter är att de har slarvat bort nätverket med familj och vänner och är tyngda av sina svagheter, misslyckanden och inte sällan diagnoser. Flertalet har haft en tuff upp­växt med inslag av våld och övergrepp.

— Men det gäller att se framåt och fokusera mer på vad som fungerar och hur man vill att tillvaron ska vara än på det som har varit, säger Tomas Beckman med sin mörka, trygga röst.

Han skissar på den vita tavlan, respek­tive blocket på väggen, medan han enga­gerat berättar om hur klienterna får hjälp att sätta upp mål inom livsområden som mående, missbruk, relationer, sysselsätt­ning och fritid. En viktig bit är att åter­skapa kontakten med betydelsefulla per­soner eftersom förlusten av dem kan vara orsak nog att fortsätta i ett missbruk. Vissa behöver backa tillbaka och repare­ra saker och ting för att kunna komma vidare, men att försöka konstruera en fungerande framtid skapar hopp.

Till vänster: Tomas Beckman som är kurator på Halvvägshuset. Till höger: En person som skriver och ritar upp mål och utmaningar på ett papper. På pappret står det "Utmaningar", "Mål" och "Mående".
Som kurator hjälper Tomas Beckman de boende att blicka framåt och försöka reparera de nätverk och relationer som ofta trasats sönder när livet kantats av droger och alkohol.

Att ar­beta med en målgrupp där det förekom­mer så många återfall gör, enligt Tomas Beckman, att man samtidigt måste ha realistiska förväntningar för att inte slås ner så lätt. Det krävs ödmjukhet, lyhörd­het och energi för att nå fram.

— Den största utmaningen är att få klienterna att förstå att jag inte är ute efter dem, att minska hopplösheten och att våga tro på att det kommer gå bra den här gången. Och jag brukar fråga hur personen lyckades avbryta sitt återfall för den har ju faktiskt lyckats med något ef­tersom den sitter här, säger han.

Om jag kunde bli drogfri så kan vem som helst bli det”

En av lokalerna används som aktivi­tetsrum där boendecoacherna spenderar en del tid med klienterna. Där finns ett pentry, en soffgrupp i grått tyg, en stor platt-tv och diverse sällskapsspel. Där träffar jag Göran Malmgren som har arbetat här i ett år och dessförinnan på Frälsningsarméns akutboende i Midsom­markransen. Han hjälper till med att ord­na sysselsättning, söka boende och hålla i kontakten med myndigheter. Hans blick är brun och stadig.

— Det roligaste är att få sitta och prata med klienterna för jag känner att det ger någonting. Jag vill göra en skillnad och tror verkligen att människor kan bli fria från alkohol och droger. Men jag tror att de be­höver bli frälsta och få ett andligt uppvak­nande för motivationen att bli drogfri och nykter kommer inifrån, menar han.

Göran Malmgren som är boendecoach. Han tittar in i kameran.
Göran Malmgren har själv tampats med missbruk och som boendecoach har han därför lätt att sätta sig in i klienternas situation

Göran Malmgren har själv levt i miss­bruk och hemlöshet men så fick han ett gudsmöte då han upplevde förlåtelse och en stark kärlek inom sig, vilket resulterat i tolv år utan droger. Det svåraste i sin roll tycker han är att stötta någon att hålla sig ren när den samtidigt har en så stor frihet även om det är krav på nykterhet här.

— Men om jag kunde bli drogfri så kan vem som helst bli det, påpekar han.

Jimmy har bott här i åtta månader

Framåt lunch dyker Jimmy, 37 år, upp och killarna tar sig en match över pingis­bordet. Jimmy har bott här i åtta månader och arbetstränar på Frälsningsarméns second hand-butik Myrorna vid Oden­plan. Han är storvuxen och iklädd svarta adidasbyxor och luvtröja med döskallar på. Hans adhd-diagnos har ställt till det en del för honom och i tidiga tonåren knivhögg han en skolkamrat i ett bråk. Det är nästan svårt att föreställa sig med tanke på den lugna och snälla framto­ning han har i både ögon och röst.

— Jag är inte våldsam egentligen, men jag hade varit mobbad en längre tid. Barn kan vara så elaka och jag önskar att jag hade haft bättre självförtroende då, för­klarar Jimmy.

En man, Jimmy, som står vid en dörröppning och tittar in i kameran. I bakgrunden hänger det en ljusslinga och en spegel på väggen.
Innan tiden här gick han igenom behandling mot sitt missbruk på Frälsningsarméns HVB-hem Kurön, som tillsammans med Halvvägshuset och några andra verksamheter ingår i Frälsningsarméns sammanhållna vårdkedja. Den här gången var han fast besluten att lyckas bli fri från drogerna.

Händelsen ledde till fosterhemspla­cering och i den miljön kom heroin in i bilden. Jimmy nämner att han aldrig varit bra på någon specifik idrott exempelvis.

— Men i en värld av droger var man plötsligt någon, han som kunde fixa fram saker, säger han.

Under en period på sju-åtta år var han drogfri men han föll tillbaka i gamla hjulspår igen.

”Här känner jag mig aldrig ensam”

Vi tar hissen upp till Jimmys lägenhet, en etta med öppen planlösning i neutrala färger. Längs ena kortsidan löper köks­delen och på parketten står ett litet runt bord och ett par stolar. Längst in är sov­hörnan och Jimmy bäddar till sängen lite hastigt. Han ber om ursäkt för tvätthö­garna och ansamlingen av disk men på­pekar att lyan är alldeles lagom stor för honom och till en rimlig kostnad. Han har även egen dusch och toalett.

Innan tiden här gick han igenom be­handling mot sitt missbruk på Fräls­ningsarméns dåvarande HVB-hem Kurön, som tillsammans med Halvvägshuset och några andra verksamheter ingår i Frälsningsar­méns sammanhållna vårdkedja. Den här gången var han fast besluten att lyckas bli fri från drogerna.

— Där insåg jag att det faktiskt finns eld­själar som inte bara gör sitt jobb utan som vill väl. Och det är tur att det är just boen­det här och personal som Göran och To­mas som varit med på min resa, säger han.

— Det är extremt lite droger här och jag känner mig aldrig ensam. Jag vet fle­ra som har bott här som det har gått bra för. Om man har bestämt sig för att man vill ha ett annat liv så är det här det bäs­ta stället man kan vara på, understryker Jimmy.

Text och foto: Teresia Jansson

Fakta - Frälsningsarmén Halvvägshuset, Hjorthagen

  • Startades: Oktober 2019.
  • Målgrupp: Vuxna över 18 år som genomgått behandling för alkohol-och drogmissbruk.
  • Fokus: På individens egen moti­vation för en alkohol- och drogfri livsstil, på väg mot sysselsättning och försörjning.
  • Antal platser: 38.
  • Anställda: 1 verksamhetschef, 1 föreståndare, 2 kuratorer, 4 boendecoacher/kontaktpersoner. Övrig personal som delas med andra verksamheter: 1 fastighets­skötare, 1 administratör, 1 kaplan.
  • Del av Frälsningsarméns vårdkedja i Stockholm tillsammans med akutboendet Midsommarkransen, behandlingshemmet Kurön och Eken samtalscenter.

Artikeln är publicerad i Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 2 - 2021