logotype
Hjälp personer i utsatthet - ge din gåva nu

Tommy som är hemlös sover hos Frälsningsarmén

Nyblivna pensionären Tommy lever i hemlöshet och missbruk sedan många år. Hos Frälsningsarméns akutboende vid Midsommarkransen får han förutom möjlighet till stöd och samtal också en sängplats, varm mat och möjlighet att duscha och tvätta. Han hoppas åren som äldre blir bättre än de som varit.

Tommy drar ett bloss på cigaretten. Det är fyra minusgrader och vinterhimlen är smutsvit. Han står utomhus i en port vid Midsommarkransens akut- och motivationsboende, där han bott i ett av rummen sedan ett flera månader tillbaka. Tommy lever i hemlöshet. En ölburk står på trappan vid hans fötter. Substanser får man inte använda inne hos Frälsningsarmén, men däremot är man välkommen in fastän man är påverkad. Bara man inte bråkar och stökar, menar han.

”Min tjej bor på kvinnoboendet”

Tommys jacka är öppen, under skymtar en tröja med stora prickar. Byxorna är röda. Han trampar lite fram och tillbaka och drar handen genom den gråsprängda tjocka hårkalufsen.

-Ja, jag har haft mycket hår ända sedan jag var liten grabb säger han och ser sig om.

Han väntar på sin tjej, samma kvinna sedan sexton år.

-Det har varit vi länge nu. Vi har nästan aldrig bråkat. Hon ska hälsa på mig, annars bor hon på boendet för kvinnor här borta, säger Tommy och pekar snett över axeln. Han ser upp mot trädkronorna med ljust blå blick. Det är råkallt.

Drygt 30 platser för män i hemlöshet

På E4-an nedanför boendet brusar trafiken i en jämn ström av person- och lastfordon. Människor på väg - till ett annat liv än här uppe på kullen och den höga gamla tegelbyggnaden som en gång var en skola. Här erbjuder Frälsningsarmén runt 34 sängplatser för män över 18 år. Boendet omfattas av stadens tak över huvudet-garanti och många kommer hit via Socialtjänsten. En trappa ovanför akutdelen finns motivationsboendet – för den som kommit lite längre och vill jobba mer självständigt för drogfrihet.

Föll tidigt in i dåligheter

Det är flera år sedan Tommy hade ett eget hem. Han vet inte riktigt varför det gick som det gick i hans liv men många dåliga saker sammanföll. Han föddes 1958 och blir pensionär i år. Här, söder om stan växte han upp, i förorten Solberga. Tommy hamnade tidigt i kriminalitet och har sammanlagt suttit i flera år bakom galler.

-Mest för skitbrott, inbrott och sådant, muttrar Tommy. Men det har jag lagt av med nu, lägger han till för säkerhets skull.

Numera är mor och far borta men de fyra syskonen lever. De har viss kontakt, berättar han. Tommys egna barn träffar han däremot inte längre.

Vill få ett hyggligt pensionärsliv

Missbruket har varit påtagligt i Tommys liv, substanserna av blandad karaktär. Men numer är det inte lika illa som förr om åren. På frågan om vad han önskar sig av pensionärslivet kommer först ett kort skrovligt skratt. Sedan blir han allvarlig och tänker efter.

-Jag vet inte – önskar? Jo, att livet ska bli bra.

Stöd och sömn hos Frälsningsarmén

Bra tycker han också att Frälsningsarmén är. Här på Midsommarkransens akutboende kan han se på teve, duscha av sig, tvätta kläder och få lagad mat. Och så är det bra personal att prata med.

Flickvännen har inte dykt upp. Tommy fimpar cigaretten och drar upp axlarna. Dags att trycka på dörrklockan, säga sitt namn och släppas in till värmen på boendet. Snart är det kväll. Lönnarna reser sig höga över oss, spretiga och kala. Om några månader är de fulla av liv. Då sjunger fåglarna igen.

Text och foto: Carina Tyskbo