Utbildning och bra jobb genom åren
Marcus är utbildad maskiningenjör och kock, han har haft mängder av arbeten och jobbat hårt; på familjens firmor, som behandlingsassistent på mentalsjukhus, på flera restauranger och på ett framgångsrikt dataföretag. Han har alltid tyckt om att möta och arbeta med människor. Men hela tiden fanns droger med i bilden.
– Jag kunde gå ut på lunch och skaffa droger och gå in och jobba igen. Blev jag påkommen slutade jag jobba där och sökte ett nytt arbete, minns han.
Heroin och behandlingshem
Så höll det på tills det eskalerade och Marcus började injicera heroin. Nu sade vännerna ifrån. En av dem tog kontakt med ett behandlingsprogram och Marcus bestämde sig för att ge det ett försök. Därefter följde vård i omgångar på ett antal olika behandlingshem, parallellt med jobb. Varje gång blev det bättre en tid, men sedan fastnade han igen.
– Ofta hängde det ihop med att jag hade tagit på mig för mycket arbete och ansvar. Jag har alltid haft svårt att säga nej, säger Marcus.
Nu har det gått 15 år sedan Marcus slutade med heroin. Han bor där det finns möjlighet. Senare idag måste han flytta över till ett annat boende drivet av kommunen, men ser inte fram emot det – även om han får eget rum och kan stänga en dörr om sig. Det är en orolig plats tycker han, och framhåller Frälsningsarméns personaltäthet som gör Midsommarkransen tryggare.
Aktiv i hemlöshetsfrågor
Under åren har han varit aktiv och drivit frågan om rättigheter och möjligheter för hemlösa.
– Jag var med och återbildade Föreningen Stockholms hemlösa. Det behövs ofta juridisk kompetens för att få rätt hjälp, det är så många saker att ta hänsyn till, säger han.
Marcus har dessutom utbildat sig och har haft ett stort engagemang i frågan om missbruksvård. Han vet vad föreningsverksamhet kan betyda för den som annars saknar röst i samhället. Många fler skulle engagera sig om de visste vad som är möjligt, tror han.
– Folk får fel diagnosticering, feldoseringar av medicin och även fel behandling. Men det är tungt och tar tid att driva den kampen, menar Marcus och tillägger att många hemlösa eller missbrukande inte blir trodda och på så sätt arbetar i motvind från början.
Drömmer om helare relationer efter missbruket
På frågan om han har några drömmar svarar Marcus att han först och främst vill få tillbaka sin rörlighet. Svårighet att gå och mycket smärta begränsar livet. Han minns också med längtan de länder han besökt som ung och skulle gärna resa igen. Passionen för konst är stor och han har själv målat och ritat mycket genom åren.
Men överst på listan står att få tillbaka relationen med anhöriga.
– Det har kostat mycket, mitt missbruk, bland annat den kontakten. Men jag är ju inte i grunden en elak människa. Jag vill fortsätta att försöka, säger Marcus.
Text och foto: Carina Tyskbo
