”Tacksam att hjälp finns när priserna stiger”
Inflation, stigande räntor och priser på mat, el och bensin. Alla drabbas vi i någon mån av de förändringar som nu sker i omvärlden. I synnerhet den som redan har det knapert. Johan, som saknar både arbete och bostad, och pensionären Britt gläds över stödet de får av Frälsningsarmén. Det är avgörande för dem.
Ingen undgår att påverkas av de samhällsekonomiska svängningarna på sistone. Värst drabbas de som redan lever på marginalen. De får det ännu värre. Kafé i Gemenskap på kåren Templet i Stockholm bjuder behövande på frukost varje vardagsförmiddag.
"Det kommer nya som vi inte har sett förut och som behöver hjälp med basbehoven"
Daniel Back, ansvarig för det sociala arbetet på kåren, har noterat att antalet gäster ökar för varje vecka. Häromdagen kom 160 besökare, att jämföra med snittet förra året som var 95 per dag.
- Det kommer nya som vi inte har sett förut och som behöver hjälp med basbehoven, som mat. Nu finns de som sköter sig och gör allting rätt men som ändå inte får pengarna att räcka till hyran, säger han.
- Jag tror att vi kommer se ännu fler som är i den situationen för det kan ju ta lite tid innan folk känner av prisökningarna, fortsätter han.
Erbjuder frukost, matlådor och matkassar
Vanligtvis betalar inte Frälsningsarmén folks hyror men Daniel Back påpekar att man inom det sociala arbetet kan hjälpa människor att få mer pengar kvar i plånboken genom att bjuda på frukost, matlådor och matkassar. Om någon behöver utökat stöd görs en individuell ekonomisk bedömning för att de med störst behov ska få hjälp. Den ideella organisationen Gula Änglarna som stöttar människor i hemlöshet, fattigpensionärer och svårt utsatta ungdomar finns också till hands på Kafé i Gemenskap.
Ukrainska flyktingar får också hjälp
Templet hjälper också många ukrainska flyktingar med mat, kläder och hygienartiklar och även dessa drabbas när levnadskostnaderna stiger. En ensamstående vuxen flykting får av migrationsverket en dagsersättning på 71 kronor. Förutom det Frälsningsarmén kan erbjuda ska pengarna täcka utgifter för skor, sjukvård och medicin, tandvård, övriga förbrukningsvaror och fritidsaktiviteter.
- Den lilla summan har inte justerats sedan år 1994 fastän man får hälften så mycket för de pengarna idag. Det går inte att leva på det och då blir man beroende av oss och andra aktörer, säger Daniel Back.
"Här bemöts man med respekt och känner sig välkommen"
En av gästerna som avnjuter en kopp kaffe denna onsdagsmorgon är en 75-årig dam som vi kan kalla för Britt. Hon hittade hit för fem år sedan och som barn var hon scout i Frälsningsarmén.
- Jag växte upp på söder och där var det här med Gud jättelöjligt men jag gillar de gamla läsarsångerna och det var musiken som lockade mig hit, förklarar hon.
- Här bemöts varje enskild människa med respekt och man känner sig så välkommen. Det är lugnt här och folk uppför sig inte hur som helst, fortsätter hon och gör en jämförelse med andra liknande ställen hon går till ibland där det kan vara ganska stökigt.
Marginalerna minskar
Förutom att äta frukost i kafét tar hon gärna med sig en matlåda och bröd hem efteråt. Även om hon har en ganska normal pension efter ett yrkesliv som säljare så har hon inte mycket marginaler att spela på. Efter en flytt för en tid sedan gapade plånboken tomt.
- Utan möjligheten till den här trevliga samvaron skulle man nog inte överleva och man skulle nog få dra in på någonting, menar hon på.
Hon funderar över framtiden och det ekonomiska läget men känner sig ändå hoppfull.
- Jag tror att det ordnar sig eftersom jag hittar hit bland annat. Om det sker en oförutsedd händelse så vet jag att hjälp finns så jag kommer inte behöva svälta. De här ställena är nödvändiga, understryker hon.
"En vänlig och härlig stämning"
Vid ett annat bord sitter Johan, eller John Warrior, som han kallar sig som trubadur. Sin ålder vill han inte prata om men han började gå hit i fjol efter att han återvänt till Stockholm efter 15 år i Norrland.
- Det är väldigt trevliga människor på Frälsningsarmén och en vänlig och härlig stämning här. Man kan sitta och prata med någon och få en andningspaus. Idag fick jag till och med spela lite gitarr, säger han muntert.
- Men det här är det viktigaste, påpekar han och lyfter på kaffekoppen. Utan kaffe vaknar jag inte och blir på dåligt humör och min matsmältning fungerar inte, förklarar han.
Pandemin har satt sina spår
Han berättar att pandemin har drabbat hans ekonomi hårt. Han har varit helt utan inkomst i två år och tvingas leva på försörjningsstöd tills spelningarna kommer igång igen. Men den slanten tar fort slut.
- I väntan på nästa utbetalning fick jag ett presentkort på 300 kronor för mat av Gula Änglarna här idag och en rekvisition så att jag kan köpa nya vinterskor, säger han tacksamt.
Saknar ett eget hem
Johan saknar egen bostad och något lån får han inte heller då hans arbete anses vara en alltför osäker inkomstkälla. Han sover hos vänner ibland men vill inte vara i vägen så han tar ofta in på vandrarhem. Om det är tomt i kassan spenderar han natten på kommunala färdmedel eller inne på T-centralen. Han nämner att det blivit dyrare på vandrarhemmen vilket resulterar i färre nätter där. SL-kort har han fått av Socialtjänsten så att han kan ta sig dit han behöver om dagarna.
- De har även lägenheter men för att få en sådan måste man lida av mentala problem eller missbruk och det gör jag inte, säger Johan.
Stigande matpriser påverkar måltiderna
Att matpriserna gått upp är också något han känner av eftersom han inte har någonstans där han kan laga sina måltider utan är hänvisad till färdigmat.
- Det går åt omkring 200-300 kronor per dygn till färdigmat och både bröd, färdiga sallader och annat har fått sig en ockerhöjning procentuellt sett, säger han.
Gudstron har spelat en avgörande roll
Trots att han har haft en allvarlig depression som resulterade i ett självmordsförsök ser han positivt på tillvaron och framtiden idag, något han tackar sin gudstro för.
- Jag hade aldrig överlevt om jag inte trott på Gud och jag får ofta mat, här till exempel. Idag fick jag till och med tre lådor fast jag bara brukar få en, säger han triumferande.
- Jag ger inte upp och efter regn kommer solsken så man får hålla ut, avslutar han.
Text: Teresia Jansson
Foto: Jonas Nimmersjö