Hur tar man sig ur ett missbruk?
Och hur gör man för att hjälpa någon som är missbrukare, utan att bli medberoende? Se och lyssna till Lindas berättelse om hur Marina blev hennes räddande ängel.
Linda: Jag hade jättesvårt med samvetet till mina nära och kära. Hela tiden skuld och skam, man håller sig borta men samtidigt vill man träffa dem för man älskar dem. Men om man går dit och är påverkad så ser man ju hur ledsna de blir. Så det är hela tiden ett spel. Man fortsätter fast man inte vill.
Första gången jag tog droger märkte jag nog inte så mycket - jag kände inte så mycket av det. Men sen när jag började prova mer regelbundet, det var genom min kusin. Min pappa hade gått bort så då fick jag kontakt med min kusin och när hon började med droger så gjorde jag också det och jag fick av henne. Då blev jag ganska snabbt ”förälskad” i det eller vad man ska säga och då gick det ganska fort utför.
Det var dåligt mående som var själva bakgrunden till det hela – ett flyktbeteende, jag ville inte känna de känslor som jag hade i mig. Jag hade ingen att prata med så då ville jag bara fly undan verkligheten och slippa känna.
Marina: Varje vecka var det en elev som saknades och när jag frågade efter den här eleven i klassen så sa de: äsch, hon kommer aldrig på lektionerna du kan stryka henne från listan. Men plötsligt en dag så dök hon upp så när jag ropade ut ”Linda Schollin Borg” sa en tjej ”aa”. Då blev jag så glad att hon hade kommit dit så jag sa ”Välkommen – vad roligt att du är här!” Och det var nog inte det bemötandet som hon hade väntat sig, hon hade kanske förväntat sig en utskällning men det fick hon inte – hon fick ett annat bemötande.
Linda: Jag hade väldigt mycket behov av att prata men jag hade ingen som lyssnade. Ett par öron var det som jag behövde mest och det gav hon, Marina lyssnade. Jag känner själv när jag tittar tillbaka – dels hur jag har betett mig och vad jag har gjort och allt sånt där och jag känner att jag själv hade inte orkat med.
Marina: Lite fysiska konsekvenser har det väl också blivit någon gång för att försvara sig men kanske främst för att hindra Linda från att skada sig själv. Det blir svårt i själen, det gör ont att se någon som man tycker om och bryr sig om – att den personen lider på olika sätt. Där kommer återigen den där maktlösheten in – man vill verkligen ingripa, man vill göra någonting men personen själv måste verkligen vilja.