Troende

Det första jag gör innan varje åktur är en bedömning av banan jag ska ge mig in i. Är det många loopar? Vill jag utsätta mig för påfrestningen? Kan jag lita på att banan är säker? Hur ser andra som åkt banan ut när de kommer till utgången? Vågar jag åka?

Tro - en gåva

Jag fick växa upp i en familj där en tro på Jesus var något lika självklart som vattnet ur kranen. Jag behövde aldrig fundera på om jag trodde. Det föll sig helt naturligt. Värre blev det med snabba åkattraktioner i nöjesparker. Där kom tvivlet lika naturligt som sockervadd på en pinne. Jag fick lära mig att det går bra att tvivla också. Men om jag sätter mig i vagnen så har tron vunnit över tvivlet! Vilken seger.

Då blir det dags för avfärd. Det rycker till i vagnen och vi rullar. Smattret från den stora kedjan vittnar om uppförsbacken som väntar. Spänningen stiger.

Tron är en gåva. "Tro är vårt personliga svar på Guds nåd. Det är ett förtröstansfullt accepterande av evangeliets goda nyheter att Gud accepterar oss på grund av Jesus Kristus." (Handbok i Frälsningsarméns lärosatser).

Avsaknad av tro är alltid smärtsam

Marie Fredriksson har sjungit orden som beskriver många människors önskan: "Tro – jag vill känna tro". Sången handlar nog inte först och främst om en tro på Gud men avsaknad av tro är alltid smärtsamt. När vi förlorar tro är det som att något går sönder inuti.

När vi får tro är det som att något blir helt. Det är den helande frälsningen som Bibeln beskriver i Efesierbrevet 2:8, "Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det!"
Att få tro är första steget mot något nytt. Vid den första kyssen vann tron på att det var möjligt över tvivlet som rådde innan. Vilken seger!

Att försöka förklara tron på Jesus som min frälsare för en som inte tror är svårt. Det är som att försöka förklara smaken på ett äpple för en som aldrig smakat på ett. Skulle vi i Frälsningsarmén för den skull sluta att vittna om vår tro. Nej, inte alls! Vi bör säga som Paulus: "Jag tror, därför talar jag" (2 Korinthierbrevet 4:13).

Vi tror att: "Allt detta sker för er skull, för att nåden skall nå allt fler och hos allt fler väcka en överflödande tacksamhet, till Guds ära" (2 Korinthierbrevet 4:15).

Vi tror att: "ingen kan komma till mig (Jesus) om han inte får det som gåva av Fadern" (Johannes 6:65).

Vilken seger att våga tro

Vilken känsla när vagnen släpper taget på toppen och smattret från kedjan tystnat! Den känslan! Plötsligt är det fritt fall. Tänk att jag vågade tro att jag vågade åka. Tänk vad jag missat om tvivlet vunnit. Vilken seger!

Att tvivla är också naturligt

Efter det fria fallet från första toppen på banan ser jag att rälsen svänger. Den första kärleken och sötman från segern över tvivlet försvinner. Hur ska detta gå? Den kittlande magen övergår i spända magmuskler. Jag förbereder mig på det tvära kastet när vagnen motvilligt följer banans krokiga sväng.

Att tvivla är lika naturligt som att tro. Bibeln är full av exempel på människor som hade all anledning att tro, men som ändå drabbades av tvivel. Johannes döparen hamnade i tvivel på Jesu uppdrag när han satt sina sista dagar i fängelse. Han frågade: "Är du den som skall komma, eller skall vi vänta på någon annan?" (Johannes 11:3).

Lärjungen Tomas proklamerade: "Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag det inte" (Johannes 20:25).

Tvivlet leder till reflektion

Listan kan göras lång. Men det är ingen fara att tvivla. Tvivel leder till reflektion. Är det verkligen sant? Och en omvänd tvivlare har starkare tro efter tvivlet. Därför uppmanar Jesus när tvivel drabbar oss: "Tvivla inte, utan tro" (Johannes 20:27).

Efter ett antal omkullkastande svängar längtar jag till de ylande bromsarna. Hoppas de håller så vi inte kraschar in i vagnen framför oss. Jag längtar efter det bekanta rycket och tar som vanligt spjärn med händer och fötter precis innan.

Att våga lita på någon annan

Att tro är att våga lita på någon annan. Det lär finnas många filosofiska tankar kring det påståendet. Tillit skapas inte på en kafferast, det krävs tid och erfarenhet. Vår tro på Gud bygger på vittnesbörden i Bibeln och från våra närmaste Jesusföljare. Det är gott att kunna lita på någon annan människa. Det är också gott när Gud får äga vår tillit. "Lägg ditt liv i Herrens hand. Lita på honom, han kommer att handla" (Psalm 37:5).

Det finns för många idag som låter tvivlet vinna över tron. Vi hittar dem på många platser, bland annat i politiken och bland grannarna.

Ibland tar livet oss in i många omkullkastande svängar. Även händelser på andra platser i världen kan omkullkasta vår värld. Idag tror terrorister på något som jag starkt tvivlar på. Och på det som jag tror, tvivlar de.

Jag vågar kalla mig troende

"Vi tror på en treenig Gud; Fadern, Sonen och den helige Ande. Vi vill att alla människor genom frälsningen ska få uppleva ett liv tillsammans med Jesus Kristus. Frälsningen leder till ett liv i lärjungaskap där vi får vara med att vinna nya människor för Guds rike." (Frälsningsarméns hemsida).

Detta tror också jag på. Därför vågar jag kalla mig troende och åka med i den berg- och dalbana jag kallar tro. Vågar du?

Text: Jon-Anders Marthinussen Foto: Unsplash/ Mark Asthoff