Idag finns inga tvivel för Linnea om Guds existens
Mörker, självhat och aggressioner blev följden för Linnea när hon rycktes bort från sin familj och placerades i fosterhem. Hon bad förtvivlat Gud om hjälp men vände honom ryggen när hon inte tyckte sig få svar. Men för några år sedan var hon med om något som ändrade allt.
Hon har lärt sig att acceptera det som varit, likaså att förlåta, släppa taget om det gamla och ersätta det med något nytt och gott. På så vis lättar bördorna och glädjen kan komma in. Linnea läser nu till bagare/konditor och när drömmen om att starta eget i framtiden.
– Nu slutar jag tro på dig Gud, för du lyssnar inte och svarar inte!
Linnea Nylander, nio år, sitter på golvet i flickrummet i Göteborg. Som så många andra kvällar har hon knäppt sina händer och bett ”han där uppe” om att få komma hem till sin mor. Nu har hoppet sinat.
– Jag undrade varför jag var straffad och ville ha ett tecken från Gud så jag visste vad jag skulle göra, förklarar Linnea, nu 38 år fyllda.
”Ingen såg mig eller förstod mig”
Hon tänker tillbaka på uppväxten under 90-talet. Hennes far lyste med sin frånvaro, mamman hade problem med alkoholen och styvpappan tog livet av sig. Linnea fick bevittna våld i hemmet vilket resulterade i en snedvriden mansbild. Hon minns inte mycket av sin mor från den tiden men i efterhand har hon läst i Socialtjänstens papper att mamman inte ansågs kapabel att ta hand om de fem barnen. Som sjuåring placerades Linnea på barnhem under några dagar och längre fram följde perioder i fosterhem och på ungdomshem.
– Jag blev väldigt avstängd och visade inte utåt hur jag kände men jag mådde fruktansvärt och hade mycket aggressioner inom mig. Tonåren var ett mörker, jag kände självhat, tryckte ner mig själv och var arg på livet. Det var som om ingen såg mig eller förstod mig, förklarar Linnea.
– Min fostermamma har berättat att det tog ett halvår för henne att komma innanför mina murar, se vem jag var och avgöra om jag var glad eller ledsen, fortsätter hon.
Kom till en kristen fosterfamilj
Trots allt hade hon jättebra fosterföräldrar och som 15-åring flyttade hon till samma familj som hennes storasyster i Skåne. Familjen var kristen, vilket innebar besök i Svenska Kyrkan under högtider och som 16-åring både döptes och konfirmerades Linnea. I det nya hemmet fann hon ro.
– Det var harmoniskt hos dem och de kristna värderingarna och tron gav trygghet. Jag kände mig som en del av familjen och under tiden där hittade jag tillbaka till Jesus, berättar Linnea.
Hon heter egentligen Kathrin sedan födseln men nu när livet tagit en mer positiv vändning ville hon markera en nystart. Hon hade för många dåliga minnen förknippade med det namnet och hon fastnade för Linnea, som betyder blomma, så i samband med dopet bytte hon till det.
Överrumplad av atmosfären hos Frälsningsarmén
Tiden gick och hon blev mamma till tre barn som nu är 7, 13 och 15 år. För fem år sedan följde Linnea med en bekant till Frälsningsarmén, trots att hon inte visste något om den kyrkan/organisationen. När hon kom till kåren i Helsingborg blev hon lite överrumplad.
– Det var en sådan varm atmosfär och alla var så välkomnande. Jag kände mig hemma i den gemenskapen och genom den har jag fått mer förståelse för vad livet med Gud innebär, säger Linnea.
År 2019 bestämde hon sig för att bli medlem i kåren och hon lät också vuxendöpa sig som för att deklarera att hon lämnade det gamla livet bakom sig. När hon berättar om vad människorna på kåren betyder för henne tåras ögonen.
– Det låter klyschigt men Frälsningsarmén är som min andra familj. Där blir alla sedda och alla bryr sig om varandra. Ingen lämnas utanför och vännerna där är en del av mitt liv, förklarar Linnea.
”Jesus finns alltid bredvid mig och det gör mig trygg”
Aldrig känt Jesu närvaro så tydligt
Hon nämner en helg när några kvinnor i Frälsningsarmén var samlade och erbjöds bönesamtal med en kvinnlig gäst. Linnea fick bland annat frågan om det fanns något jobbigt som tyngde henne och som hon ville bli av med. Hon svarade att hon ville bli kvitt sin ångest och så bad de Jesus att visa roten till denna. Upp kommer då en minnesbild där Linnea ser sig själv i tre-fyraårsåldern. Hennes far sitter vid köksbordet och hennes mor står vid köksbänken och i nästa minnesbild sitter Linnea i sin pappas knä.
– Sen blir det helt svart och Jesus frågar om jag vill se mer men jag svarar nej. Då ser jag i en bild hur han lyfter upp treåriga mig i sin famn, kramar mig och säger att jag är så älskad och att allt kommer bli bra, berättar Linnea.
– Jag har aldrig sett eller känt Jesu närvaro så tydligt som då. Jag storbölade och efter detta finns inga tvivel om hans existens what so ever. Jag önskar att alla fick ha den upplevelsen, utbrister hon.
Viktigt att förlåta och släppa taget
Händelsen har gjort henne tryggare både i sig själv och i gudstron. Klumpen i bröstet och ångesten försvann och sedan den dagen har Linnea inte haft några panikattacker, något hon lidit av under flera år. Hon förklarar det som om Jesus kom med ljus över hennes liv.
– Nu pratar jag med honom varje dag och ber om hjälp när jag behöver och jag vet att han hör mig, säger Linnea.
Hon har lärt sig att acceptera det som varit då det inte går att göra något åt. Likaså att förlåta, släppa taget om det gamla och ersätta det med något nytt och gott. På så vis lättar bördorna och glädjen kan komma in. Linnea läser nu till bagare/konditor och när drömmen om att starta eget i framtiden.
Gudstron ger styrka och trygghet
När Linnea blickar tillbaka inser hon att livet hade kunnat ta en helt annan riktning om hon inte placerats hos den kristna fosterfamiljen. Kanske hade hon, som många andra, hamnat i missbruk av något slag på grund av sitt mående. Hon har aldrig haft konkreta självmordstankar men ibland tänkt att det vore bättre att inte finnas till.
– Jag hade nog inte levt idag. Många säger att jag är så stark och det är jag kanske men det har med min gudstro att göra, jag har någon som vakar över mig. Jesus finns alltid bredvid mig och det gör mig trygg, avslutar Linnea.
Text och foto: Teresia Jansson
Vill du be till Gud?
Herrens bön eller Fader vår som den är mer känd för att heta, är den mest centrala bönen inom kristendomen. I den nya översättningen heter bönen Vår fader.
Enligt Bibeln var det Jesus själv som lärde ut den här bönen på ett berg i Galileen, som en del av sin bergspredikan. Händelsen beskrivs i Matteusevangeliet (Matteus 6:9-12).
Vår fader
Vår Fader, du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen.
Ge oss idag det bröd vi behöver.
Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda.
Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet.
Amen.
Vill du gå en alphakurs om kristen tro?
En alphakurs består av tre delar: måltidsgemenskap, föredrag och samtal kring dagens ämne. Ta gärna kontakt med Frälsningsarmén på din ort eller en annan församling, om vi inte finns på din ort.
