Tvivlade på att Gud fanns – överbevisades av svaren i Bibeln

– Jag har inte blivit lovad att allt blir bättre för att man blir frälst men jag vet att Gud är med mig oavsett vad som händer, säger Uolevi Auvinen.

Han växte upp i 50-talets Finland med morgonbön i skolan och har varit på en del julottor i kyrkan även om det mest varit en kulturell gärning utan koppling till någon gudstro. Så att han skulle bekänna sig till kristendomen var ingen självklarhet.

– Jag tyckte att en del kristna var lite konstiga men det är ju lätt att tycka när man inte har alla fakta och inte förstår vad det handlar om, menar han.

Finns det mer i livet?

År 1969 flyttade han till Sverige och Göteborg för att få ett bättre liv då det var lättare att få arbete här. Han fick anställning inom industrin, gifte sig och blev far till två pojkar. Livet flöt på men efter en skilsmässa när Uolevi var i 40-årsåldern väcktes tankar och reflektioner.

– För många rasar nog livet i och med detta. Själv började jag fundera över tillvaron, om allting bara är en slump eller om det finns något djupare värde i livet, förklarar han.

Knackade på hos Frälsningsarmén

Han kände att han behövde prata med någon och efter att han inte tyckte sig få så mycket gehör från andra samfund knackade han en kväll på dörren till Centrumkåren i Göteborg. Där möttes han av dåvarande kårledaren, Johnny Kleman. Uolevi fick snabbt förtroende för honom och de kom att ha många samtal framöver.

– Han svarade oerhört ärligt och rakt på mina frågor och lindade inte in saker i bomull. Han sa att om jag tror på Jesus och bekänner detta med min mun så blir jag frälst men att det kristna livet inte är enkelt och att allt inte blir lättare, säger Uolevi.

Utmanade Gud och Bibeln

Johnny läste ur Bibeln och bad för sin nya kamrat men inom Uolevi började en kamp. Stundvis undrade han om han höll på att bli galen för kunde han verkligen tro på att det finns en Gud? Om det var så borde Bibeln ge svar på om den kristna läran är sann, tänkte han, så i sin ensamhet utmanade han Gud. På måfå slog han upp tre ställen ur den heliga skriften och mer eller mindre krävde att genom detta få svar på sina funderingar. Idag minns han varken frågorna eller bibelställena men när han första gången insåg att han fick svar direkt viftade han bort det som en tillfällighet. Han öppnade Bibeln en gång till och fick svar på tal igen men tänkte att det också måste vara slumpen.

– Tredje gången fick jag också svar så då kände jag att jag faktiskt hade fått bevis från Gud. Jag bara visste innerst inne att han finns, säger Uolevi.

Arbetskamraterna såg förändringen

När han kom till jobbet efter helgen undrade kollegorna vad som hänt med honom då de tyckte att han såg annorlunda ut i positiv bemärkelse. Detta var under något snåriga tider ekonomiskt sett med stigande räntor, mycket uppsägningar och inte alltid de roligaste arbetsuppgifterna för Uolevis del. Men han noterade en förändrad attityd hos sig själv, bland annat att han höll inne med de annars frekventa klagomålen och svordomarna.

– I efterhand har jag förstått att jag fått den inre frid som frälsningen ger och som gör att man kan ta det lugnt i pressade situationer. Nu vet jag att Gud är med mig oavsett vad som händer, förklarar Uolevi.

Detta var för omkring 30 år sedan och snart invigdes han till frälsningssoldat, blev aktiv i Musikkåren och medlem i mc-klubben Salvation Riders.

– Jag tror att det var förutbestämt att jag skulle fastna för just Frälsningsarmén, att det var Guds mening, påpekar Uolevi.

– Frälsningsarmén är en plantskola där man kan växa och jag tror att det är oerhört viktigt att vara med i en samfundsgemenskap, att delta i aktiviteter och att få göra någonting meningsfullt, som att dela ut Biblar till exempel, fortsätter han.

Bönesvar och frid

Nu har Uolevi passerat 70 år, är gift med Barbro som också tillhör kåren, och är farfar till tre små flickor och en pojke. I backspegeln kan han se att Gud har varit med honom i mångt och mycket. Han har artros som gör honom stel och öm i kroppen men sedan några månader tillbaka har han ständigt schäfern Wilma vid sin sida.

– Hon är min hälsa och den som tvingar mig att gå ut och röra på mig så att jag inte blir stillasittande. Hon är ett stort bönesvar för mig, säger Uolevi.

– Jag kan ångra mycket i livet men aldrig att jag tror på Jesus. Han är Ordet, min frälsare och min bror. Mycket kan man göra för egen maskin men inte att bli frälst och få den friden. Det är en frid som bara Gud kan ge, avslutar han.

Text och foto: Teresia Jansson