”Utan Gud hade mitt liv varit katastrof”
Sjömanslivet fick Lars Zimmerman att navigera sig långt bort från den kyrkliga miljön han vuxit upp i. Det blev täta krogbesök och idag inser han att det hade kunnat gå riktigt utför. Nu tillhör han en av Frälsningsarméns kårer i Göteborg och gläds över att få vara ett stöd för den som behöver.
"Frälsningsarmén passar mig med tanke på det sociala arbetet och den själavårdande biten. Jag trivs oerhört bra och jag har mött många fina människor där", säger Lars Zimmerman.
Att växa upp på västkusten under krigsåren på 40-talet var förenat med en del oro och Lars Zimmerman berättar om ett tillfälle som etsat sig fast i minnet.
– Jag glömmer aldrig en natt när jag hörde hur Norge blev bombat och som liten pojke var jag hur rädd som helst, säger han.
Men han minns också särskilt en rutin i hemmet.
– Pappa satt på min sängkant och bad ”Gud som haver” med mig varje kväll. Det var en trygghet som följt mig genom hela livet och som jag alltid har återkommit till, säger han.
– Tänk att Gud håller hela universum i sin hand och när man vilar i detta behöver man inte vara rädd, fortsätter han.
Söndagsskola och mobbning
När familjen bodde i Strömstad utanför Göteborg gick han regelbundet till söndagsskolan i Missionshuset. Men i kommunala skolan blev han föremål för mobbning även om han aldrig blev fysiskt misshandlad.
– Jag fick höra att jag var värdelös och det har präglat mitt liv. Jag har burit på komplex som jag har fått bearbeta, säger Lars.
– Men om man ska växa i livet behöver man kanske gå igenom en del saker och jag skulle inte vara den jag är idag om det inte var för detta, påpekar han och tillägger att det hela har gjort honom till en ödmjuk person och man.
Ute på sjön tappade han relationen med Gud
Redan som 15-åring introducerades han i sjömansyrket och mestadels färdades han på Östersjön, Nordsjön och Nordatlanten. I den miljön kunde det vara en ganska hård jargong och med tiden gled han bort från församlingsgemenskapen. Han beskriver livet som följde som brokigt med många krogbesök och en tillvaro som gick lite upp och ner.
– Jag såg en hel del och mötte personer som seglat under två världskrig och som inte mådde bra. Samtidigt gav sjömanslivet en bred erfarenhet och jag fick lära mig gott kamratskap, lagarbete och att ta vara på mig själv, säger Lars.
”Tänk att Gud håller hela universum i sin hand och när man vilar i detta behöver man inte vara rädd.”
Blev frälst på tältmöte
I 40-årsåldern hamnade han en lördagskväll på ett tältmöte som Sionförsamlingen i Mölndal hade anordnat. Där blev han omskakad av atmosfären och han beskriver hur han på sina skrangliga ben gick ner på knä framför en lika skranglig stol. Han bad Jesus komma in i hans hjärta och frälsa honom.
– Livet ute i världen hade farit fram hårt med mig och jag märkte att det inte riktigt höll, säger Lars.
– Föreståndarens predikan grep tag i mig och jag förstod att det inte fanns någon annan väg att gå än till Jesus, förklarar han.
Även om inget dramatiskt hände där och då så överlämnade han sig till Gud och några år senare lät han döpa sig i Betlehemskyrkan i Göteborg. Succesivt ändrade sig tillvaron till det bättre och Lars lärde känna kristna med ”fötterna på jorden och huvudet i himlen” som han beskriver det. Han brukade besöka sin mor på ett äldreboende i närheten av Chapmans torg i Göteborg. Där höll församlingen Arkens föreståndare, Gunnar och Linda Bergling, regelbundet i möten och det hände att Lars stannade till där och lyssnade.
– De är väldigt skickliga predikanter och har en genomgripande tro och det gick rätt in i mig, säger Lars som snart började engagera sig i Arken i stan.
Kom till Frälsningsarmén
Han var då i 60-årsåldern och när han ett par år senare besökte Frälsningsarmén och Centrumkåren kände han sig än mer hemma där. Han beskriver Frälsningsarmén som en plats som ger trygghet och vila och där har han varit civilmedlem de senaste sex-sju åren.
– Frälsningsarmén passar mig bäst med tanke på det sociala arbetet och den själavårdande biten. Jag trivs oerhört bra och jag har mött många fina människor där, påpekar Lars.
– Och Jesus är allt för mig. Jag märker dagligen att han sänder rätt personer i min väg och när jag har gjort något felsteg är han där och hjälper mig, menar han på.
Utan Gud hade det gått illa
Lars som har fyllt 81 år ser ljust på framtiden och är tacksam över att få vara frisk, pigg och stark. Numera simmar han och går på gym några gånger i veckan för att hålla sig i form. Om han inte blivit frälst hade han kunnat sluta som alkoholist, tror han.
– Utan Gud hade mitt liv varit katastrof. Jag drack rejäla groggar, rökte och snusade men jag blev så trött på det och lade av med allt. Mitt liv är så mycket rikare nu, säger Lars med eftertryck.
Han har läst vid Sjöbefälsskolan och har varit instruktör både där och på Sjömansskolan. Fortfarande är han med i styrelser för föreningar som har med sjöfart att göra. Han håller också föredrag, om bland annat andra världskriget, i Sjömanskyrkan där han är engagerad. Han kämpar för dess överlevnad och understryker vikten av den, särskilt under krigstiden. Den var då en knutpunkt för sjömännen där de togs omhand och kunde ringa och skriva till nära och kära.
– Vid en ny världskonflikt kommer Sjömanskyrkan behövas och nu är vi där igen, påpekar Lars som också tillhör kamratföreningen Flottans män som betytt mycket för h0nom.
Stöttar andra nu
En period var han med och sände kristen närradio och han är tacksam över att numera få vara ett stöd för människor med behov.
– För ett tag sedan samtalade jag med en man med alkoholproblem och som jag har förstått det slutade han dricka efter det. Han undrade vad jag ville ha betalt för detta men jag vill inte ha några pengar. Min lön blev att jag fick berätta för honom om Jesus, säger Lars.
– Jag kan göra något så enkelt som att ringa ett samtal till någon som inte har det så bra. Resten gör Gud, avslutar han.
Text: Teresia Jansson
Vill du be till Gud?
Herrens bön eller Fader vår som den är mer känd för att heta, är den mest centrala bönen inom kristendomen. I den nya översättningen heter bönen Vår fader.
Enligt Bibeln var det Jesus själv som lärde ut den här bönen på ett berg i Galileen, som en del av sin bergspredikan. Händelsen beskrivs i Matteusevangeliet (Matteus 6:9-12).
Vår fader
Vår Fader, du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen.
Ge oss idag det bröd vi behöver.
Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda.
Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet.
Amen.
Vill du gå en alphakurs om kristen tro?
En alphakurs består av tre delar: måltidsgemenskap, föredrag och samtal kring dagens ämne. Ta gärna kontakt med Frälsningsarmén på din ort eller en annan församling, om vi inte finns på din ort.
