Lita på Gud

För ett par veckor sedan berättade en vän till mig att hennes pappa hade fått cancer. Och att hon var ledsen, lite förvirrad, så som man kanske blir när man får när man får ett sådant besked. Då bestämde jag mig för att be för den här situationen tillsammans med henne.

Vid bad till Gud om att cancern skulle försvinna. Eller, vi sa åt cancern att försvinna i Jesu namn. Vi behövde ett fullkomligt helande. Vi bad om ett mirakel. Vi bad till en Gud som gör under.

“Det känns mycket tryggare den här gången"

Efteråt, någon dag senare, frågade jag, hur är det nu då? Och då sa hon till mig: “Det känns mycket tryggare den här gången.” Och någonstans förstod jag att hon trodde att Gud skulle göra ett under. Men hur kunde hon tro det? Vad kom det här ifrån?

För ett par år sedan fick hennes mamma cancer. Då bad min vän att vi skulle be för den situationen. Då, när de hade fått det budskapet så var de ledsna, väldigt, väldigt ledsna. De undrade, hur kommer det bli nu? Man tänker ju om cancer att det leder till en död.

Det jag gjorde då var ju att be för situationen, för hennes mammas cancer. Vi kom överens om i bön att den här cancern skulle försvinna och bad att Gud skulle göra ett mirakel, att Gud skulle göra ett under. Nu ett par år senare så behandlas inte längre hennes mamma för cancern. Man har slutat med cellgifter och hon kan leva ett normalt liv. Och många av symptomen som hon fick på grund av sin cancer är totalt borta.

Det är det jag tror att den nya förtröstan på Gud byggde på.

Gud är en Gud som gör under

Psalm 77 inleds så här:
“Guds, tidigare under ger tröst i nödens tid.”  

Det står ifrån vers 12 till vers 13 i Psaltaren 77.
“Jag vill minnas Herrens gärningar jag vill. Jag vill minnas dina forna under, jag vill begrunda alla dina gärningar och tänka på det du har gjort.”

Ja, vad hade Han gjort eller vad hade Gud gjort? Han gjorde en person frisk som hade cancer.

“Gud, i helighet går din väg. Vilken gud är så stor som du är Gud, du är den Gud som gör under.”
Psaltaren 77 vers 14-15

Författaren säger att Gud är en Gud som gör under. Och nu efter det här nya dåliga beskedet om min väns pappa så kände hon inte samma ängslan, samma förvirring utan hon sa till mig; det gick ju bra förra gången. Och jag tror faktiskt så att det är så som psaltartexten säger att; Gud är en Gud som gör under. Att vi kan titta tillbaka på stunder där Gud har gjort under i våra liv, i andra människors liv, och leva i den förtröstan.

Men det kan ju ändå vara så att man där och då ligger sömnlös på nätterna. Man är orolig, man tänker, hur ska det bli? Man blir förvirrad, man blir en helt annan person. Men då säger Filipperbrevet så här från fjärde kapitel, sjätte och sjunde versen. Och det är Paulus som skriver:

“Bekymra er inte för något utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse. Då ska Guds Frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus. För övrigt, bröder, allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, allt som kallas dygd och förtjänar beröm, tänk på allt sådant.”

Vi kan tänka på Guds tidigare under för det är någonting som förtjänar beröm. Det är någonting som är dygd. Gud är någonting som är värt att uppskatta. Gud är en Gud som gör under. Han kan göra ett under i ditt liv idag. Han kan göra under i dina omständigheter idag.

Vi  ber till Gud:

Fader du ser dem som sitter och tittar på eller läser den här andakten. Det är sjukdom, det är omständigheter, det är oro, det kan vara ångest, det kan vara brist. Vi kommer till dig nu Gud och ber om ett mirakel! För du är en Gud som vi gör under. I Jesu namn, Amen.

Var välsignad!

Text: Leif Bergström, kommunikationschef 

Filmat av: Jonas Nimmersjö