Det är enkelt att be till Gud

Min dag börjar i princip varje morgon med att jag sätter mig i vardagsrummet i en fåtölj tillsammans med en kopp kaffe, vilket är nödvändigt i mitt liv. Och där ber jag också till Gud.

Jag läser från 5:e Mosebok kapitel 4 och vers 7-8:

“Finns det något annat stort folk som har gudar som är lika nära det som Herren, vår Gud, är nära? Och är nära dem som ofta åkallar honom? Och finns det något annat stort folk som har stadgar och föreskrifter som är så rättfärdiga som hela denna lag som jag idag lägger fram för er?”

Gud är alltid nära

Vet ni en sak?

Gud är alltid nära oss! Var vi än befinner oss. Vare sig vi sitter i en stol eller en fåtölj på morgonen och ska ha någon typ av andakt eller när vi är på våra arbeten och vi bara kan slänga i väg en suck till Gud och säga:

- Hjälp med Gud! Jag vet inte hur jag gör.

Eller:

- Hjälp mig Gud att vara lydig ditt ord idag!

Eller när vi sitter på bussen eller tunnelbanan eller i bilen och inte vet någonting om vår morgondag. Då kan vi slänga iväg ett ord eller en bön till Gud som bara säger:

- Visa mig den väg jag ska vandra och gör mig villig att vandra den.

Så bön är någonting fantastiskt.

Idag i världen så finns det väldigt, väldigt många olika religioner. Jag tror att i de flesta av de här religionerna så ber man till något som man kallar “den högste”, “den stora kraften”. Man kan ju till och med säga “gud”. Men det som är annorlunda med att be till den levande Guden och utifrån det jag läste här i början, att Gud är nära dem som åkallar Honom. Så är det så här att Gud alltid är nära dem som ber. Och Han är alltid så nära att Han alltid hör oss.

Du behöver inte få orden rätt

Bön handlar inte i första hand om vad jag säger, utan, vem jag säger det till.

Vad sa jag nu?

Bön handlar inte i första hand om vad jag säger, utan vem jag säger det till.

Tänk på att vi som är kristna, friköpta och tvättade rena, på grund av det Jesus Kristus gjorde för oss på korset, har tillgång till den enda levande guden, Gud som alltid hör oss. Och det är till Honom, du talar. Vi behöver inte rabbla en massa ord i onödan. Vi behöver inte göra vissa ritualer. Bön handlar om vem du talar med och du talar med den enda levande Guden, den som älskar dig så mycket. Och hör dig, vare sig du sitter, står eller ligger ner. Vare sig du suckar eller skriker. Vare sig du rabblar mening efter mening, uttryck efter uttryck eller bara; - Gud hjälp mig, jag vet inte hur man gör.

Tänk så här, du behöver inte få orden rätt när du ber. För den du ber till, Han känner dig. Han älskar dig och därför hör Han din djupaste längtan. Han känner dig. Han hör dig. Vare sig du suckar viskar, säger fina ord. För bön handlar om vem jag ber till. Och vem jag ytterst säger någonting till.

Vad kan vårat gensvar vara till det här då? Då läser jag från Romarbrevet kapitel 8 och vers 15:

“Ni har inte fått slaveriets ande så att ni på nytt måste leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets ande och i Honom ropar vi Abba Fader.”

Gud är en god far och Han adopterar dem som tror på Honom som hans barn. Och som Hans barn ger Han oss sin Ande. Som ett tecken och ett sigill på det. Därför har vi inte längre slaveriets ande över oss så att vi måste leva i fruktan. Nej, vi har fått barnaskapets ande och i Honom ropar vi: Abba Far.

Och det handlar i grund och botten att vi vet vem vi ber till.

Känner du honom? Som du ber till?

Bön

Jag tänker avsluta de här andakten med att bjuda in dig till att lära känna Honom som du ber till. Jag ber, och ni får jättegärna be efter mig: 

Käre himmelske Fader, jag vet inte idag om jag känner Dig.

Jag vet inte ens idag om Du hör mig.

Men jag har ett behov av att be och få komma till en Fader som känner mig, som hör mig.

Så jag bara ber:

Jesus Kristus, jag bekänner dig som Herre i mitt liv.

Jag vill från denna stunden bli ett Guds barn.

Och jag kommer ifrån denna stund att få vara Guds barn.

I Jesu namn, Amen.

Text: Leif Bergström
Filmat av Jonas Nimmersjö