Efter åren i sekten blev han frälst på nytt

Alexis Magnussons mor var bara 16 år när hon fick honom. Det var en skamfylld situation och när Alexis var sju år adopterades han och den två år yngre brodern bort till ett par i Upplands Väsby norr om Stockholm. Detta var under diktaturen i Chile på 70-talet och Alexis har obehagliga minnen från barndomen där.

— Jag levde på gatan i flera år och blev sexuellt utnyttjad som treåring. Min pappa var alkoholist och jobbade på en bordell. Han var en riktig casanova så jag har många halvsyskon, berättar Alexis.

Kom till en adoptivfamilj i Sverige

I Sverige var allting annorlunda och för första gången såg han riktiga toaletter och rinnande vatten. Han hade inte fått i sig ordentlig mat i födelselandet och var undernärd när han kom hit. Och han hade svårt att lita på män på grund av övergreppen.

— Det tog ett år innan jag kunde ge min adoptivpappa en kram. Jag minns när han kom hem från jobbet en morgon och jag hoppade från trappan ner i hans famn. Det var vår första kram, säger Alexis.

Kom i kontakt med Frälsningsarmén första gången

I skolan blev han mobbad för att han inte kunde språket så bra, för hans hudfärg och för att han börjat utveckla mustasch. Han blev både retad och slagen och mådde väldigt dåligt. Därför var han i kontakt med psykiatrin en hel del och efter en tid fick han plats på Frälsningsarméns internatskola Sundsgården på Ekerö. Där går elever med behov av extra stöd. Skolan drevs då i Frälsningsarméns regi. Alexis blev väldigt nyfiken och frågade en anställd om han fick följa med på gudstjänst och det fick han.

— Jag tyckte det var jätteroligt. Jag blev väl mottagen, de var så snälla och dömde ingen, säger Alexis.

Han började gå till Frälsningsarmén Vasakåren i Stockholm varje söndag och år 1989 invigdes han till frälsningssoldat där. Detta efter att han fått ett personligt gudsmöte när några vänner på kåren bad för honom.

— Jag blev alldeles varm i kroppen och jag kände att det hände någonting inom mig, förklarar han.

Blev medbjuden och fastnade i en sekt

Alexis var ivrig att lära sig mer om Gud och deltog i bibelstudier och engagerade sig i ungdomsverksamheten på kåren. Han var medlem där i tio år och när han gjorde sin militärtjänstgöring i Uppsala fick han en kamrat som också var troende. Han bjöd med Alexis till sin kyrka: ”Kristi församling”. Men det blev inte riktigt som han tänkt sig. Atmosfären där var intensiv och högljudd och saknade den frid och kärlek Alexis känt i Frälsningsarmén.

— Hela min gudsbild raserades. De hjärntvättade mig och sa att Frälsningsarmén inte var bra, och jag fick inte träffa mina föräldrar för att de inte var troende, berättar Alexis.

— Och församlingsmedlemmar kontrollerade och förföljde mig. När jag praktiserade på ett daghem ringde de dit för att kolla vad jag gjorde och de stod och väntade utanför. Det var obehagligt, fortsätter han.

Alexis tvingades också göra slut med sin flickvän som inte hade någon gudstro. Hans föräldrar märkte att han blev mer inåtvänd och inte var lika glad som förut och senare förstod han själv att det var en sekt han hade att göra med.

Lyckades lämna sekten

Alexis råkade se en dokumentär på tv om kyrkan och då föll pusselbitarna på plats. Han insåg också att det inte var det lättaste att ta sig ur ett sådant sammanhang. Även om han slutade svara på medlemmarnas telefonsamtal så vågade han inte åka in till Stockholm under en period då sekten hade sitt säte vid Medborgarplatsen. Han var nämligen rädd för att bli kidnappad. Slutligen lyckades han komma bort från församlingen men de andliga övergreppen han upplevt där fick honom att lämna även Frälsningsarmén. Och det dröjde flera år innan han satte sin fot i en kyrka igen.

Träffade sin biologiska mamma

Efter att Alexis varit i Sverige i 17 år fick han plötsligt kontakt med sin biologiska mamma i Chile. Det var en chilenare i Upplands Väsby som kände en person i hemlandet som i sin tur visste vem hon var. På så vis lyckades hon skicka ett brev till sina två söner. Alexis bror bestämde sig för att han inte ville ha någon kontakt med henne men efter en tids funderande bestämde sig Alexis för att han ville veta mer om sina rötter. Han och mamman skickade några brev till varandra och senare när Alexis flyttat hemifrån kom hon och hälsade på.

— Mitt liv blev huller om buller kändes det som. Hon berättade att hon hade sökt efter oss i flera år, att hon tänkt på oss och var ledsen att hon lämnat om, säger Alexis.

Mamman bodde hos honom under fyra dagar men det visade sig att hon hade problem med psyket och då hon slarvade med sin medicinering fick hon en psykos. Det hela blev ganska dramatiskt och det slutade med att hon blev nersövd och skickad till Madrid där hon fick vistas på ett mentalsjukhus i två veckor innan hon kunde återvända hem till Chile.

I samma veva började Alexis dricka alltmer alkohol som ett sätt att döva sitt dåliga mående. Bland annat så skyllde han mammans situation på sig själv samtidigt som han var arg på henne. Snart kraschade också han och hamnade på en psykiatrisk klinik och under en period åkte han in och ut där. Han försökte ta livet av sig ett tiotal gånger men lyckligtvis klarade han sig. Det dröjde innan Alexis ville återuppta kontakten med sin mor men för 14 år sedan var hon här på besök igen och mådde då mycket bättre.

Flyttade till Gävle och fick kontakt med Frälsningsarmén igen

Sju år efter att Alexis lämnat sekten blev han far till Gabriel som idag är 13 år men på grund av hans psykiska tillstånd var det svårt att få umgängesrätt. Fyra år senare flyttade Alexis till Gävle och år 2016 träffade han en kvinna från Serbien som han året efter gifte sig med. Av en händelse kom Alexis i kontakt med Frälsningsarmén igen.

När makarna var i Svenska kyrkan i Gävle för att äta soppa och få ekonomiskt stöd träffade de kårledarna Andreas och Helene Bergh. De bjöd in Alexis och hans fru till kyrkan men det dröjde innan Alexis vågade ta det steget. Men hans adoptivpappa dog i en stroke, vilket tog väldigt hårt på sonen, som snart insåg att han inte orkade må dåligt längre. Så för ett år sedan tog Alexis mod till sig och besökte kåren.

— Jag hade en stor sorg inom mig men Andreas sa att det bästa var att släppa taget om pappa och låta Gud ta hand om situationen. Och när han bad för mig kände jag så starkt känslan av att Gud är med mig, att han inte har övergivit mig, förklarar Alexis.

Invigs till frälsningssoldat på kåren i Gävle

Han kom även att gå i själavård hos Andreas för att bearbeta det svåra han har i bagaget. För några månader sedan blev Alexis civilmedlem i kåren och snart invigs han till frälsningssoldat. Numera är han där nästan dagligen och går en alphakurs, grundkurs i kristen tro. Alexis minns en händelse vid första kurstillfället.

— Den helige Ande kom över mig och jag blev varm och hela jag skakade. Det var så påtagligt och det kändes som om jag blev frälst igen, och som om ett svärd drogs ut ur min kropp, utbrister han.

Alexis är nu 48 år och sjukpensionär och deltar i dagverksamhet för likasinnade men för tillfället är han pappaledig med ettåriga sonen Dennis. Han älskar att teckna och måla och han sjunger och spelar gitarr och skriver egna låtar. Tidigare på temat sorg och mörker, numera oftast kristna sådana om hur han upptäckt Gud på nytt.

— Utan Gud hade jag mörka tankar om hur jag skulle begå självmord, och jag hade inget riktigt mål. Med Gud är livet lättare, jag ser en ljuspunkt. Det går inte att beskriva, det är lättare att göra det via musiken. Den är som terapi för mig, förklarar Alexis.

— Nu har jag något att leva för; min son och min familj. Och Frälsningsarmén är en stor del av min familj, avslutar han.

Text: Teresia Jansson

”Fylld av nåd”

av Alexis Magnusson 2019-12-03

En gång var jag så vilsen
Jag visste inte vart jag skulle gå
Jag vandrade på mörka platser
Med döden som kompanjon

Jag visste att någonstans inom mig
Fanns du kärlekens Gud
Du som är fylld av nåd
Du som är fylld av ljus

Nu har jag funnit vägen
Jag vill vandra den med dig
Du har gett mig livet
När du dog för mig

Du fanns för evigt i mitt hjärta
Jag vill upphöja ditt namn
Du som är fylld av nåd
Du som är fylld av ljus

Du dog för oss på Golgata
För våra synders skull
Du som är fylld av nåd
Du som är fylld av ljus