"Slummens Överste" – Ny opera om pionjären Elisabet Liljegren

Daniel Viklund: "Lisas livsöde lämnar ingen oberörd"

Det är Daniel Viklund som står bakom librettot, hans fjärde samarbete med tonsättaren Anders Emilsson. För Daniel, själv kårledare för Frälsningsarmén i Strängnäs, blev skrivprocessen både personlig och reflekterande.

– Det var mycket speciellt eftersom jag själv är aktiv i den moderna Frälsningsarmén, berättar Daniel. Lisas livsöde lämnar ingen oberörd. Mycket av den hängivenhet hon ger exempel på har gått förlorad, samtidigt lär man sig också av den tidiga arméns svagheter. Allt var inte bättre förr.

Det var efter att Anders Emilsson besökt Elisabets grav som idén till operan tog form. Han kontaktade Daniel, som genast såg potentialen i att gestalta denna färgstarka kvinna och hennes livsverk.

En premiär med lokal förankring och nationell resning

Operan hade urpremiär under sommarfestivalen Musik i ladan i Dala-Järna, med en reprisföreställning söndag 22 juni, samma tid. Platsen är vald med omsorg – Lassa Lisas hemtrakter – och skapar en autentisk inramning för föreställningen.

– Det känns som mer än bara historia. Lisas andlighet och överlåtelse är tidlös. Jag får känslan av att allt i pjäsen sker på riktigt, här och nu, säger Daniel.

En dröm är att operan en dag ska framföras i Frälsningsarméns Templet i Stockholm, där Elisabet ofta fanns med i olika sammanhang.

Budskapet – en vägledning för vår tid

Berättelsen om Elisabet Liljegren är inte bara ett stycke kyrkohistoria – det är en påminnelse om vad överlåtelse och tro kan åstadkomma. För Daniel är budskapet högaktuellt:

–  Den stärker tron på väckelserörelsens betydelse, ger inspiration att vandra i fäders spår för framtids segrar, säger han. Och det är också en påminnelse om att en Herrens tjänare behöver få omsorg, och hjälp att skapa balans mellan arbete och vila.

En berättelse lyfts fram genom musik och berättande

Mycket av textunderlaget är hämtat från Alma Petris bok "Slummens överste", där recitatörer i operan får Alma själv att berätta om det som sker mellan scenerna. Det ger publiken både fördjupning och kontext – trots verkets kompakta form.

Musiken av Anders Emilsson är delvis kärv men samtidigt lätt att ta till sig. Den förstärker dramatiken och för tankarna tillbaka till de kraftfulla väckelsetoner som präglade Lisas tid.

– Hennes liv är och förblir ett vittnesbörd om att en enda människa som ger Gud allt kan bli till stor förändring för ett helt land," sammanfattar Daniel.