logotype
Hjälp personer i utsatthet - ge din gåva nu

Rune Rylander, Tranås

Publicerad 2024-02-22

Måndagen 8 januari 2024 blev frälsningssoldaten Rune Rylander befordrad till härligheten, hem till sin Far i himlen.

Rune föddes den 23 juli 1928 i Nässjö och flyttade till Tranås 1930.  Efter skolan fick Rune jobb på Wigéns mössfabrik där han arbetade i 48 år fram till pensionen.

Han gifte sig men blev efter bara några år hastigt änkeman och ensamstående förälder med dottern Mirjam. Men snart mötte Rune Ann Marie som kom för att vittna på ett ungdomsmöte på Frälsningsarmén. Kärlek uppstod och de gifte sig 1958. Med Ann Marie fick Rune ett rikt liv med mycket kärlek och värme. De delade ett gemensamt intresse för resor och åkte på många äventyr. Tillsammans fick de två barn till, Helen och Markus. Med åren växte familjen till Runes stora glädje och han fick både barnbarn och barnbarnsbarn.

Som liten följde han med granndottern till Frälsningsarmén i Tranås där han började gå på kårens söndagsskola, tre år gammal. Han blev först juniorsoldat och sedan frälsningssoldat och hornmusikant 1944, när han var 16 år gammal. Rune betraktade genom hela livet Frälsningsarmén som sitt andliga hem.

En stor och betydelsefull roll hade han i musikkåren där han både spelade olika instrument och även var sekreterare i 53 år.  Rune hade goda språkkunskaper och bra organisationsförmåga vilket han hade stor nytta av då han arrangerade Musikkårens många resor till bland annat Schweiz, England och USA .

Rune hade en unik drivkraft, ingenting var omöjligt för honom. Hans källa till drivkraften fann Han hos sin himmelske Far och så här uttryckte han det själv i en bön på en andakt:
Gud –vår far- tack för att vi får tro på Dig och får förtrösta på Din hjälp och ledning. Tack för att Du kom till vår jord för att vi skall få ha liv i Dig och att vi får förvänta oss ett evigt liv tillsammans med Dig. Gud välsigne oss alla –vi ber att Ditt rike skall tillkomma inom oss- och vi ber om Din välsignelse i vår verksamhet i vår kår och att Du skall verka genom oss i vår musikkår ”.

Vi minns Rune som en varm person med stort hjärta för Frälsningsarmén som han var trogen hela livet.

/Jenny Carlsson

Lennart Johansson, Nässjö

Publicerad 2024-01-22

Major Lennart Johansson befordrades till Härligheten den 28 december 2023 efter en lång tjänst som frälsningsofficer. Lennart föddes 1938 i Gustavsberg på Värmdö. Där gick han i skolan och där fick han arbete när han var 16 år som kontorist på Gustavsbergs porslinsfabrik.

Under hans uppväxtår bodde Lennarts farmor och farfar på Söder i Stockholm och tanterna i kvarteret gick på Frälsningsarmén. Så även Lennarts farmor, och det hände då att han fick följa med till Tredje kåren. Han har själv berättat att han särskilt tyckte om soldaternas möten innan gudstjänsten. Det var något alldeles särskilt att sitta där och höra bönesångerna och bönerna.

Sedan skulle det dröja ganska många år, innan Lennart kom i kontakt med Frälsningsarmén igen. Han jobbade i Gustavsberg men flyttade så småningom in i en lägenhet på Kungsholmen och där, när han var ute och promenerade, gick han ibland förbi det som kallades Sjätte kåren, och han kände en längtan tillbaka till det som han som liten hade fått höra och uppleva. En dag vågade han sig in på kåren och en av salvationisterna frågade Lennart om han ville bli frälst, om han ville lära känna Jesus och ta emot honom i sitt liv. Det ville Lennart, och han upplevde senare kallelsen att tjäna Gud som frälsningsofficer.

Han började på Officersskolan 1971 och det var också där han träffade sin livskamrat, Ingrid. De gifte sig 1974 och deras första gemensamma kår var Ronneby. Sedan gick flytten till Dala-Järna, där sonen Mattias föddes, och så bodde de i Skillingaryd, Kalmar och sedan i Nässjö. De tjänstgjorde på olika kårer i Småland, men Nässjö blev basen för deras tjänst, vilket gjorde att sonen Mattias fick gå nästan alla sina skolår på ett ställe utan att flytta, som officerare ofta fick göra.

Lennart var en glädjens man, och som frälsningsofficer hade Lennart en egenskap som underlättar för den som är kårledare och officer, han var ”folklig”. Dessutom var han oftast glad, naturlig i umgänget med människor, och när han var verksam i olika städer, lärde han känna inte bara dem på Frälsningsarmén. I mindre samhällen, där han var stationerad, hade han till slut varit inne i nästan vartenda hem. Till saken hör att han alltid gick i uniform, vilket förstås gjorde honom ”synlig”. Man visste vem han var.

Lennart tyckte om att marschera och gick flera år främst i ledet som fanbärare, när det var kongress. Uniformen var viktig för honom, den var ett vittnesbörd, och Lennart ville vara synlig med sin tro. Han hade funnit det som han visste kunde rädda människor och rädda världen, nämligen tron på Jesus Kristus. Det var därför Lennart blev officer. Inte av eget intresse, inte för sin egen skull - utan för den här världens skull. En angelägen livsuppgift.

Begravningsgudstjänst hölls på kåren i Nässjö den 17 januari 2024. Officiant var major Sara Beijer, och i gudstjänsten medverkade en av kårens ledare, kapten Maria Olausson, med bibelläsning, Tomas Larsson sjöng, ackompanjerad av Sven Ekstedt, och Claes Kihlagård spelade kornettsolo. Även musikkåren medverkade. Bland de tillresande deltagarna fanns bland andra representanter för kåren i Skillingaryd.

I den efterföljande minnesstunden talade Lennarts maka, Ingrid, varmt om Lennart och tackade alla som slutit upp för att hedra hans minne. Sara Beijer framförde Frälsningsarméns tack för Lennarts tjänst under många år, kårledare Maria Olausson talade för kåren i Nässjö och Elisabeth Mattila som kollega och vän till familjen Johansson.

Vi tackar Gud för Lennarts iver att vinna människor för Gud, för hans vittnesbörd om att Gud kallar alla till den glädje, frid och ro som bara Han kan ge, kallelsen till det goda och eviga livet.

Vi lyser frid över Lennart Johanssons minne. Återseendet väntar. Vilken dag det skall bli!

/Sara Beijer och Alf-Gunnar Brodd

Kommendör Rolf Roos, Stockholm

Publicerad 2024-01-08

Den 7 december 2023 befordrades Rolf Roos till Härligheten efter en livslång tjänst för Gud i Frälsningsarmén.

Rolf föddes i Uppsala, där familjen var engagerad i Frälsningsarmén och där Rolf från tidiga år hittade sin plats bland kårens ungdomar. Det var här han blev övertygad om att ”han skulle ha möten”, när han tillfrågades om vad han ville bli. Och så blev det. När han hade åldern inne började han sin utbildning till frälsningsofficer, och han var en av ”Guds tjänare”, som ordinerades till löjtnanter den 3 juli 1963.

Den första ordern som ”Guds tjänare” gällde Eskilstuna, där han var assisterande officer. Samma uppgift hade han sedan i Jönköping, innan han som kapten blev kåransvarig i Edsbyn. Och det var här han gifte sig med Majvor Ljunggren i september 1965. Deras livslånga tjänst tillsammans tog sin början, och de tjänstgjorde bland annat i Edsbyn, Kramfors, Örebro, Göteborg och vid Stockholm 3. I december 1975 blev Rolf ungdomssekreterare i Göteborgs division och en elva år lång tjänstgöring inom arbetet bland unga, bland annat som nationell ungdomssekreterare och kandidatsekreterare, tog sin början.

1986 utnämndes Rolf Roos till litteratursekreterare och redaktör för Stridsropet, innan han 1990 blev rektor vid Officersskolan, en tjänst som han innehade i två år, innan han blev fält- och programsekreterare.

1996 blev Rolf och Majvor Roos territoriella ledare i Finland/Estland, innan de efter tre år återvände till hemlandet, där Rolf blev territoriell ledare för svensk/lettiska territoriet. 2004 utnämndes han till territoriell evangelist och fick arbetsuppgifter vid Högkvarteret, innan han pensionerades 2007.

Begravningsceremonin hölls i Templet, Stockholm, den 5 januari 2024, i närvaro av hustrun Majvor, barnen Mikael och Jenny med familjer, övrig släkt och vänner i Frälsningsarmén. Officiant var major Christel Lindgren. Överstelöjtnant Ing-Britt Hansson läste Bibeln, Malin Ståhlberg och Markus Landgren medverkade med sång och musik och musikkåren spelade under ledning av Fredrik Råström.

Vid den efterföljande minnesstunden framförde överste Bo Jeppsson Frälsningsarméns tack, överstelöjtnant Ing-Britt Hansson, kadettkamrat till Rolf Roos, talade varmt om Rolf som kamrat och evangelist  och dottern Jenny Roos Ståhlberg framförde familjens tack.

Vi tackar Gud för vad Rolf Roos fått betyda genom sin tjänst i Frälsningsarmén, inte minst för alla unga han under många år ansvarade för, men också för hans tydliga, evangeliska budskap, som han alltid var beredd att dela med sig av. Och vi innesluter Majvor Roos och barnen Mikael och Jenny med familjer i våra förböner.

Återseendet väntar! Vilken dag det skall bli!

/Alf-Gunnar Brodd

Edda Svedman, Nässjö

Publicerad 2023-10-23

Överstelöjtnant Edda Svedman befordrades till Härligheten efter ett långt liv som frälsningsofficer. 

Edda föddes i Nynäshamn den 17 augusti 1930. Hon växte upp med sin mamma, eftersom pappan dog när Edda var liten. Kåren i Nynäshamn var deras andliga hem, där de var aktiva i tjänst för Gud och medmänniskorna. Edda hade olika uppgifter i kåren, bland annat som ungdomsfanjunkare. Hon har själv berättat, att hon hade allt som kunde ge henne trygghet och en bra framtid. Hon älskade Frälsningsarmén, hade ett bra arbete och många vänner. Men kallelsen till officer fanns där. 24 år gammal kom hon till Officersskolan, blev officer 1955 och stannade kvar som brigadledare vid skolan efter utbildningen.

Hennes första order på fältet var som assistent i Finspång, där det var väckelsetider. Sedan följde tjänst vid många kårer. I Lidköping som assistent, sedan som chef i Hallstavik, Väddö, Heby, Falun, Sandviken, Nässjö, vid Malmö 1 och Templet i Stockholm. Under en period tjänstgjorde hon också vid Officersskolan som assisterande undervisningssekreterare och fälttjänstofficer samt som divisionsungdomssekreterare i övre Norrland och divisionschef i Uppsala division. Under nio år var hon nationell hemförbundssekreterare och hjälptruppssekreterare.

Sista ordern gällde som ansvarig för det äldreboende som skulle starta i Frälsningsarméns nybyggda lokal i Nässjö. Och som pensionär flyttade hon själv in i huset och deltog i kårens arbete. De sista åren bodde hon på Ingsbergsgården i Nässjö.

Edda hade inga släktingar men sa ofta: ”Jag har aldrig behövt känna mig ensam, jag har så många vänner.” Som person var Edda viljestark, hon visste hur hon ville ha saker och ting och såg till att det blev utfört. Hon hade ett vänligt sätt men kunde också sätta ner foten om det behövdes. Hon var noggrann i sina förberedelser och var en mycket god förkunnare. Ett gott föredöme i sin tjänst.

Edda Svedman befordrades till Härligheten 22 september 2023.

Begravningsgudstjänsten hölls på Frälsningsarmén i Nässjö fredagen den 20 oktober. Musikkåren spelade flera helgelsesånger medan vänner och soldatkamrater samlades. Officiant var major Ingrid Johansson. I bibeltalet påmindes vi om det som Edda alltid betonade: NÅD. Allt vad vi är och har är nåd. "Av nåden är vi frälsta, en Guds gåva är det” (Efesierbrevet 2:8). Löjtnant Maria Olausson medverkade med bibelläsning och solosånger sjöngs av Tomas Larsson, ”Namnet Jesus” och” Det enda jag vet”.

Hela programmet hade Edda noggrant skrivet ner.

 Vid det efterföljande samkvämet hölls ett tiotal minnestal. Gemensamt för dem var: Vänskap, Fast ledarskap, Målinriktning och God predikant. Högkvarterets tack och hälsning frambars av chefsekreterare Robert Tuftström. Samlingen avslutades med sången "Gyllne morgon".

En trogen Guds medarbetare har gått att mottaga sin belöning. Vi lyser frid över Edda Svedmans minne. Återseendet väntar.

/Ingrid Johansson 

Lennart Nilsson, Centrumkåren - Göteborg

Publicerad 2023-09-12

Lennart föddes den 2 februari 1929. Han var nummer fem i syskonskaran och familjen bodde och drev lantbruk i Göteborg. Lennart fick tidigt hjälpa till med odling och att med häst och vagn fara till Skanstorget för att sälja blommor och grönsaker. Sin kårtillhörighet hade familjen på Göteborgs åttonde kår.

Lennart gifte sig 1954 med Barbro Säfdal (bröllopet hölls på Göteborg I då åttans lokal var för liten). De kom att få fyra barn, Kent, Eva-Britt, David och Ann-Sofie och när åttonde kåren upphörde så var familjen aktiv först på Göteborg IV och sedan på kåren i Mölndal.

Vid 42 års ålder blev Lennart änkling, men gifte om sig med tidigare frälsningsofficer Ingrid Carlsson 1972. Hon blev till stor hjälp med barnen och hushållet, och 1973 fick de sonen Anders. Lennart jobbade, förutom i föräldrarnas lantbruk, också på mejeri, som åkare och till sist på Skanska vid tunnel- och brobyggen.

Lennart tjänade som vaktsergeant i Frälsningsarmén och hann under sitt långa liv att, med sitt fasta handslag och varma leende, hälsa tusentals människor välkomna till Guds hus. Han var först på plats på kåren och sist därifrån varje söndag i över femtio år. Också fastigheten på Kvarnbygatan i Mölndal var Lennarts ansvar, vilket han skötte med bravur. Ingen hörde honom någonsin klaga.

Lennart kom att få 15 barnbarn, och detta är ord som de valt för att beskriva sin farfar eller morfar: Glad, godhjärtad, grönfingrig, kärleksfull, bästa kramarna, lugn, händig, lojal, trofast, familjekär, påhittig, hjälpsam och genuint snäll.

Lennart var ingen predikant, men hans liv var en predikan och i begravningsgudstjänsten lästes bland annat orden från 1 Tim 6:

”… gudsfruktan i förening med ett förnöjt sinne är verkligen en stor vinning”…du gudsman… Sträva efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet.”

Detta var inget som Lennart behövde sträva efter - det var sådan han var! Han tog inte mycket plats. Han var ingen som på det sättet utmärkte sig, men han var en enastående man och en mycket trogen tjänare i Frälsningsarmén och i Guds rike. Den 13 augusti 2023 blev Lennart befordrad till härligheten.

Begravningen hölls den 8 september på Centrumkåren i Göteborg. Lennarts barnbarn major Sara Beijer var officiant, svägerskan Salme Säfdal läste ur Guds ord, barnbarnet Anton Nilsson spelade kornettsolot ”The Reason” ackompanjerad av major Jon-Anders Marthinussen. Medverkade gjorde även kårledare kapten Lars Björkqvist och Yvonne Ålöv samt Centrumkårens musikkår förstärkt av Lennarts barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Efteråt var ett sjuttiotal vänner och släktingar samlade till minnesstund.

Farfar – vi ses i himlen! /Sara Beijer

Joel Haglund, Skövde

Publicerad 2023-08-21

Porträttfoto på Joel Haglund, grönska i bakgrunden.

Den 6 juli, just i början av sommar- och semestertider nåddes vi av den tragiska nyheten att vår blott 23 år unge medlem Joel Haglund lämnat oss och flyttat hem till Herren. Beskedet gjorde oss bestörta.

Vi hann under vårt första år som kårledare lära känna Joel som en varm, ljus ung man med många funderingar kring livet, tron och kyrkan.

Han kom ofta på vårt café i samband med att han tog körkortslektioner i Skövde. Han var också en flitig besökare på våra gudstjänster och funderade på om han skulle bli frälsningssoldat. Han skrev till mig senast 2 juli och önskade en fin sommar och att vi skulle ses på kåren igen förhoppningsvis i slutet av juli eller början av augusti, när han hade haft sin semester och "återfått ny kraft", som han skrev. Så blev det nu inte då Joel avled i sitt hem efter att han varit en kort tid på semester och kommit hem igen eftersom han inte känt sig riktigt bra. Anledningen till Joels bortgång fastställdes och löd "akut hjärtsvikt".

Vi sörjer med och ber för Joels föräldrar Catharina och Sture Haglund, samt hans lillebror Elias.

Begravningsgudstjänsten hölls på kåren i Skövde, fredagen den 11 augusti. Vädret var vackert och uppslutningen god.

Roger Blom spelade kornettsolo och tillsammans spelade han och Ågot Gustavsson till de unisona sångerna. Officiant var Joakim Storck. Musik av Samuelsons "Nu ser jag himlen" spelades då de var Joels favoriter. Farväl gjordes av familj, släkt och vänner. Samkväm hölls där alla tillsammans mindes Joel.

Gåvor till Joels minne har givits till kåren i Skövde.

Vi saknar dig Joel! Vi ser fram emot dagen då möts igen!

/Joakim Storck, kårledare med ansvar för socialt arbete 

Bert Gustafsson, Örebro

Publicerad 2023-06-30

Bert Gustafsson föddes i Örebro den 26 april 1936. Redan i unga år introducerades Bert för den Gud som Jesus presenterade för honom. På Örebro andra kår fanns ett gäng grabbar som förmedlade Frälsningsarméns bleckblåstradition. Därför blev musiken en naturlig inkörsport till samfundet där trombonen blev Berts instrument genom hela livet.

Som frälsningssoldat och musikant vid ”tvåan” flyttade Bert efter en tid över sitt medlemskap till första kåren. Hans stämma i musikkåren var sällan vakant. Vid gudstjänster, marscher till friluftsmöten, under resor i Sverige och andra länder och vid spelningar i andra sammanhang i hemstaden fanns Bert med och vittnade om sin tro genom musiken.

Ansvar och omsorg är två ledord som passar väl in på Berts liv och hans sätt att leva. När Frälsningsarmén byggde ny fastighet i mitten av 1980-talet efterfrågades Berts ansvar som kunnig elektroingenjör. Omsorgen om sin Kerstin och familjen var tydlig. Bert och Kerstin vigdes i Längbro kyrka den 2 mars 1963 och hann fira sin 60-åriga bröllopsdag innan Herren kallade hem honom. Familjen växte och barnen Anna, Malin och Christin med familjer fick del av Berts stora generositet som räckte till alla barnbarnen. Ansvar och omsorg fanns också med när Bert byggde huset på Torells väg. Den fastigheten är sannerligen inget fuskbygge!

När sjukdomen slog till trodde många att det skulle gå fort. Så blev det inte. Bert kämpade i trappan med notväskan i den ena handen och trombonen i den andra. Vi var många som tänkte: Varför kan han inte ta hissen?! Men nej, Bert ville klara sig själv och hans envishet hjälpte säkert en bit på vägen.

Nu har Gud kallat Bert hem till en bättre värld. Saknaden finns där. En omsorgsfull familjefar. En trogen salvationist. En hängiven frälsningsmusikant. Och i dag tackar vi Gud för Bert Gustafsson. Ännu en övervinnare som befordrats till härligheten.

/Mikael Ljungholm

Anna-Kerstin Håkansson, Trelleborg

Publicerad 2023-06-30

Den 17 maj 2023 fick major Anna-Kerstin Håkansson bli befordrad till Härligheten och gå att möta sin Frälsare, som hon tjänat under många år.
I slutet på 60-talet reste hon till Frälsningsarméns Officersskola för att utbilda sig till officer, och efter avslutad utbildning tjänstgjorde hon vid några kårer här hemma samt arbetade bland döva och synskadade på några platser. När hon kände kallelsen till utlandstjänst svarade hon ja och fick tjänstgöra som missionär både i Tanzania och Kenya.

När hennes far avled, reste Anna-Kerstin tillbaka till hemlandet för att hjälpa sin mor, och under några år arbetade hon även inom Svenska Frälsningsarmén.

De sista åren bodde Anna-Kerstin på äldreboendet Tippan, där hon fick vård och omsorg.

Begravningsgudstjänsten ägde rum på Frälsningsarmén i Trelleborg den 22 juni. Kistan var dekorerad med arméfanan och Anna-Kerstins bonnett. Officiant var major Kristina Eklöf, Öppna kören sjöng och löjtnant Krister Nelander läste bibelordet och bad. Som avslutning saluterade vi vår kamrat med arméfanorna.

Vi lyser frid över Anna-Kerstins ljusa minne. Vi möts igen på uppståndelsens morgon! Det blir en glädjedag.

/Kristina Eklöf

Maj Ivarsson, Örkelljunga

4/5 1929 - 27/5 2023

Publicerad 2023-06-15

Vår mamma var konstnär. I hennes skapande ser vi Herrens skapelse reflekterad.

Vi ser henne i duken på bordet, i porslinet vi äter på, i mattan vi går på, i sockar och vantar som värmer och i tomtar som ler mot oss i juletid. När de yngsta vännerna besöker ser vi mamma i alla handgjorda barbiekläder, utsmyckade med pärlor och paljetter.

Det strålar, det värmer och det sjunger om den Skapare vi hyllar och ärar för alla gåvor han ger.

Mammas liv var en hyllning till skaparen själv. Hon blev frälst som barn och kallad till heltidstjänst som tonåring. Hennes arbete utvecklades och växlade med tiden. Mamma jobbade bland annat som fältassistent och sedan kårledare i Frälsningsarmén. Hon arbetade som ledare i Svenska Kyrkans förskola där hon för två generationer blev och förblir 'tant Maj'. 

Mamma levde ut sin gudstro bland familj, vänner och arbetskamrater. När hon fyllde 90 år fick hon hälsningar från viktiga livskamrater från varje årtionde av sin livstid.

Våra tidigaste minnen av mammas sång och predikningar är fyllda av budskapet om en himmel. En himmel där Herren bor, vår Herre som söker, som väntar och som välkomnar oss hem till sig när det är tid.

Nu är mamma hemma. Hemma hos sin himmelske Fader, i hamn, i evig glädje.

Mamma älskade Natanael Beskows ord, tonsatte dessa och sjöng dem ofta:

Vid årsskiftet

Nu kommer kväll med vilans bud,
Och bördan lägges av.
Nu vill jag tacka dig, min Gud,
För allt vad året gav:
För hus och hem och dagligt bröd,
För jordelivets id,
För tröst i nöd, för liv i död,
För himmelrikets frid.

Och gryr för mig en morgondag
Så är den dagen din;
Så är din vilja all min lag,
Och all din kärlek min.

Så står jag här i Jesu namn,
Jag lever på ditt bud;
Jag går emot din öppna famn,
min Fader och min Gud

Natanael Beskow

Tack käre Herre för vår mamma, för din Helige Andes verk i hennes liv och för ditt ' Välkommen hem, Maj!' till henne. 

/Elisabet Lyne & Margareta Ivarsson/