Minnesrunor

Lennart Nilsson, Centrumkåren - Göteborg

Publicerad 2023-09-12

Lennart föddes den 2 februari 1929. Han var nummer fem i syskonskaran och familjen bodde och drev lantbruk i Göteborg. Lennart fick tidigt hjälpa till med odling och att med häst och vagn fara till Skanstorget för att sälja blommor och grönsaker. Sin kårtillhörighet hade familjen på Göteborgs åttonde kår.

Lennart gifte sig 1954 med Barbro Säfdal (bröllopet hölls på Göteborg I då åttans lokal var för liten). De kom att få fyra barn, Kent, Eva-Britt, David och Ann-Sofie och när åttonde kåren upphörde så var familjen aktiv först på Göteborg IV och sedan på kåren i Mölndal.

Vid 42 års ålder blev Lennart änkling, men gifte om sig med tidigare frälsningsofficer Ingrid Carlsson 1972. Hon blev till stor hjälp med barnen och hushållet, och 1973 fick de sonen Anders. Lennart jobbade, förutom i föräldrarnas lantbruk, också på mejeri, som åkare och till sist på Skanska vid tunnel- och brobyggen.

Lennart tjänade som vaktsergeant i Frälsningsarmén och hann under sitt långa liv att, med sitt fasta handslag och varma leende, hälsa tusentals människor välkomna till Guds hus. Han var först på plats på kåren och sist därifrån varje söndag i över femtio år. Också fastigheten på Kvarnbygatan i Mölndal var Lennarts ansvar, vilket han skötte med bravur. Ingen hörde honom någonsin klaga.

Lennart kom att få 15 barnbarn, och detta är ord som de valt för att beskriva sin farfar eller morfar: Glad, godhjärtad, grönfingrig, kärleksfull, bästa kramarna, lugn, händig, lojal, trofast, familjekär, påhittig, hjälpsam och genuint snäll.

Lennart var ingen predikant, men hans liv var en predikan och i begravningsgudstjänsten lästes bland annat orden från 1 Tim 6:

”… gudsfruktan i förening med ett förnöjt sinne är verkligen en stor vinning”…du gudsman… Sträva efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet.”

Detta var inget som Lennart behövde sträva efter - det var sådan han var! Han tog inte mycket plats. Han var ingen som på det sättet utmärkte sig, men han var en enastående man och en mycket trogen tjänare i Frälsningsarmén och i Guds rike. Den 13 augusti 2023 blev Lennart befordrad till härligheten.

Begravningen hölls den 8 september på Centrumkåren i Göteborg. Lennarts barnbarn major Sara Beijer var officiant, svägerskan Salme Säfdal läste ur Guds ord, barnbarnet Anton Nilsson spelade kornettsolot ”The Reason” ackompanjerad av major Jon-Anders Marthinussen. Medverkade gjorde även kårledare kapten Lars Björkqvist och Yvonne Ålöv samt Centrumkårens musikkår förstärkt av Lennarts barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Efteråt var ett sjuttiotal vänner och släktingar samlade till minnesstund.

Farfar – vi ses i himlen! /Sara Beijer

Joel Haglund, Skövde

Publicerad 2023-08-21

Den 6 juli, just i början av sommar- och semestertider nåddes vi av den tragiska nyheten att vår blott 23 år unge medlem Joel Haglund lämnat oss och flyttat hem till Herren. Beskedet gjorde oss bestörta.

Vi hann under vårt första år som kårledare lära känna Joel som en varm, ljus ung man med många funderingar kring livet, tron och kyrkan.

Han kom ofta på vårt café i samband med att han tog körkortslektioner i Skövde. Han var också en flitig besökare på våra gudstjänster och funderade på om han skulle bli frälsningssoldat. Han skrev till mig senast 2 juli och önskade en fin sommar och att vi skulle ses på kåren igen förhoppningsvis i slutet av juli eller början av augusti, när han hade haft sin semester och "återfått ny kraft", som han skrev. Så blev det nu inte då Joel avled i sitt hem efter att han varit en kort tid på semester och kommit hem igen eftersom han inte känt sig riktigt bra. Anledningen till Joels bortgång fastställdes och löd "akut hjärtsvikt".

Vi sörjer med och ber för Joels föräldrar Catharina och Sture Haglund, samt hans lillebror Elias.

Begravningsgudstjänsten hölls på kåren i Skövde, fredagen den 11 augusti. Vädret var vackert och uppslutningen god.

Roger Blom spelade kornettsolo och tillsammans spelade han och Ågot Gustavsson till de unisona sångerna. Officiant var Joakim Storck. Musik av Samuelsons "Nu ser jag himlen" spelades då de var Joels favoriter. Farväl gjordes av familj, släkt och vänner. Samkväm hölls där alla tillsammans mindes Joel.

Gåvor till Joels minne har givits till kåren i Skövde.

Vi saknar dig Joel! Vi ser fram emot dagen då möts igen!

/Joakim Storck, kårledare med ansvar för socialt arbete 

Bert Gustafsson, Örebro

Publicerad 2023-06-30

Bert Gustafsson föddes i Örebro den 26 april 1936. Redan i unga år introducerades Bert för den Gud som Jesus presenterade för honom. På Örebro andra kår fanns ett gäng grabbar som förmedlade Frälsningsarméns bleckblåstradition. Därför blev musiken en naturlig inkörsport till samfundet där trombonen blev Berts instrument genom hela livet.

Som frälsningssoldat och musikant vid ”tvåan” flyttade Bert efter en tid över sitt medlemskap till första kåren. Hans stämma i musikkåren var sällan vakant. Vid gudstjänster, marscher till friluftsmöten, under resor i Sverige och andra länder och vid spelningar i andra sammanhang i hemstaden fanns Bert med och vittnade om sin tro genom musiken.

Ansvar och omsorg är två ledord som passar väl in på Berts liv och hans sätt att leva. När Frälsningsarmén byggde ny fastighet i mitten av 1980-talet efterfrågades Berts ansvar som kunnig elektroingenjör. Omsorgen om sin Kerstin och familjen var tydlig. Bert och Kerstin vigdes i Längbro kyrka den 2 mars 1963 och hann fira sin 60-åriga bröllopsdag innan Herren kallade hem honom. Familjen växte och barnen Anna, Malin och Christin med familjer fick del av Berts stora generositet som räckte till alla barnbarnen. Ansvar och omsorg fanns också med när Bert byggde huset på Torells väg. Den fastigheten är sannerligen inget fuskbygge!

När sjukdomen slog till trodde många att det skulle gå fort. Så blev det inte. Bert kämpade i trappan med notväskan i den ena handen och trombonen i den andra. Vi var många som tänkte: Varför kan han inte ta hissen?! Men nej, Bert ville klara sig själv och hans envishet hjälpte säkert en bit på vägen.

Nu har Gud kallat Bert hem till en bättre värld. Saknaden finns där. En omsorgsfull familjefar. En trogen salvationist. En hängiven frälsningsmusikant. Och i dag tackar vi Gud för Bert Gustafsson. Ännu en övervinnare som befordrats till härligheten.

/Mikael Ljungholm

Anna-Kerstin Håkansson, Trelleborg

Publicerad 2023-06-30

Den 17 maj 2023 fick major Anna-Kerstin Håkansson bli befordrad till Härligheten och gå att möta sin Frälsare, som hon tjänat under många år.
I slutet på 60-talet reste hon till Frälsningsarméns Officersskola för att utbilda sig till officer, och efter avslutad utbildning tjänstgjorde hon vid några kårer här hemma samt arbetade bland döva och synskadade på några platser. När hon kände kallelsen till utlandstjänst svarade hon ja och fick tjänstgöra som missionär både i Tanzania och Kenya.

När hennes far avled, reste Anna-Kerstin tillbaka till hemlandet för att hjälpa sin mor, och under några år arbetade hon även inom Svenska Frälsningsarmén.

De sista åren bodde Anna-Kerstin på äldreboendet Tippan, där hon fick vård och omsorg.

Begravningsgudstjänsten ägde rum på Frälsningsarmén i Trelleborg den 22 juni. Kistan var dekorerad med arméfanan och Anna-Kerstins bonnett. Officiant var major Kristina Eklöf, Öppna kören sjöng och löjtnant Krister Nelander läste bibelordet och bad. Som avslutning saluterade vi vår kamrat med arméfanorna.

Vi lyser frid över Anna-Kerstins ljusa minne. Vi möts igen på uppståndelsens morgon! Det blir en glädjedag.

/Kristina Eklöf

Maj Ivarsson, Örkelljunga

4/5 1929 - 27/5 2023

Publicerad 2023-06-15

Vår mamma var konstnär. I hennes skapande ser vi Herrens skapelse reflekterad.

Vi ser henne i duken på bordet, i porslinet vi äter på, i mattan vi går på, i sockar och vantar som värmer och i tomtar som ler mot oss i juletid. När de yngsta vännerna besöker ser vi mamma i alla handgjorda barbiekläder, utsmyckade med pärlor och paljetter.

Det strålar, det värmer och det sjunger om den Skapare vi hyllar och ärar för alla gåvor han ger.

Mammas liv var en hyllning till skaparen själv. Hon blev frälst som barn och kallad till heltidstjänst som tonåring. Hennes arbete utvecklades och växlade med tiden. Mamma jobbade bland annat som fältassistent och sedan kårledare i Frälsningsarmén. Hon arbetade som ledare i Svenska Kyrkans förskola där hon för två generationer blev och förblir 'tant Maj'. 

Mamma levde ut sin gudstro bland familj, vänner och arbetskamrater. När hon fyllde 90 år fick hon hälsningar från viktiga livskamrater från varje årtionde av sin livstid.

Våra tidigaste minnen av mammas sång och predikningar är fyllda av budskapet om en himmel. En himmel där Herren bor, vår Herre som söker, som väntar och som välkomnar oss hem till sig när det är tid.

Nu är mamma hemma. Hemma hos sin himmelske Fader, i hamn, i evig glädje.

Mamma älskade Natanael Beskows ord, tonsatte dessa och sjöng dem ofta:

Vid årsskiftet

Nu kommer kväll med vilans bud,
Och bördan lägges av.
Nu vill jag tacka dig, min Gud,
För allt vad året gav:
För hus och hem och dagligt bröd,
För jordelivets id,
För tröst i nöd, för liv i död,
För himmelrikets frid.

Och gryr för mig en morgondag
Så är den dagen din;
Så är din vilja all min lag,
Och all din kärlek min.

Så står jag här i Jesu namn,
Jag lever på ditt bud;
Jag går emot din öppna famn,
min Fader och min Gud

Natanael Beskow

Tack käre Herre för vår mamma, för din Helige Andes verk i hennes liv och för ditt ' Välkommen hem, Maj!' till henne. 

/Elisabet Lyne & Margareta Ivarsson/

Britt-Marie Gällermalm, Södertälje

Publicerad 2023-05-08

Britt-Marie Gällermalm befordrades till härligheten den 13 mars 2023. Britt-Marie föddes i Falun då hennes föräldrar, frälsningsofficerarna Anne-Marie och Gustav Gällermalm var kårledare i Insjön. Musiken fick tidigt en central roll i Britt-Maries liv som resulterade i många duettsånger mellan far och dotter i gudstjänster, vid friluftsmöten och på marknader runt om i landet.

Vid sjutton års ålder flyttade Britt-Marie med familjen till Stockholm där hon först anslöt sig till andra kåren och efter några år till den då nybildade Vasakåren. Här blev hon involverad i strängmusikkåren, som hon ibland dirigerade, och även i den vokalgrupp som särskilt bildats inför ett besök i Skottland i slutet av 1960-talet.

Mötet med Jan-Erik Johnsson på Köpmangatan i Gamla Stan blev början på en livslång vänskap och 1972 ägde vigseln rum i Dalarö kyrka. Samma år tog Britt-Marie sin examen vid förskollärarseminariet i Solna. Familjen växte med sönerna Oskar och Johan. Bostäder och arbetsplatser avlöste varandra, bland dem Västerhaninge, Mora och Nässjö. På Frälsningsarmén i Nässjö anförtroddes Britt-Marie uppdraget att bli ledare för strängmusikkåren.

Parallellt med hennes musikaliska ådra växte ett samhällsengagemang. Med starkt driv arbetade Britt-Marie målmedvetet vidare vilket bland annat resulterade i att man kunde starta en kristen förskola med tydlig miljöprofil långt innan det blev vanligt i vårt land. Hos Britt-Marie fanns en väl avvägd kombination av driv och ödmjukhet vilket gjorde att hennes kontakter med medmänniskor blev både yrkesmässigt professionell och varmt personlig.

Efter pensioneringen fortsatte Britt-Marie sitt engagemang vid kåren i Södertälje, som också blev platsen för begravningsgudstjänsten den 15 april. Officiant var major Mikael Ljungholm och major Leif Öberg ansvarade för bibelläsning och bön. Högtiden inramades med sång och musik genom Lennart Persson och Frälsningsarméns musikkår Södertälje under Torgny Hansons ledning. Johan Johnsson hade för dagen arrangerat de gemensamma sångerna. Minnesstunden leddes av Herta Wassgren och avslutades med att Oskar Johnsson på familjens vägnar tackade samtliga för en minnesvärd högtid.

Vi lyser frid över Britt-Maries minne. Återseendets glädje återstår.

/Mikael Ljungholm

Sven-Evald Söderström, Lidköping

Publicerad 2023-05-02

Vårt liv varar i sjuttio eller åttio år om det blir långt, det lär vi oss i den nittionde psalmen i Psaltaren. Sven-Evald Söderström kämpade vidare och skulle i augusti ha fyllt 90 år, men den 12 mars hade hans timglas runnit ut. Efter en lång och god kamp fick han förena sig med övervinnarna. Befordrad till Härligheten.

Sven-Evald föddes i Lidköping, men tillbringade mycket av tiden under uppväxten hos sina morföräldrar ute på Kålland. Efter verkstadsskola blev det jobb på det som i Lidköping kallas för Meken. Så kom Eivor, som skulle bli hans fru, in i bilden. Hon tog med Sven-Evald till Frälsningsarmén där han blev soldat och hornmusikant. Ja, han blev en riktigt plikttrogen musikant som sällan saknades i musikkåren. I familjen föddes två söner, först kom Anders och därefter Tomas.

Problem med hörseln gjorde att Sven-Evald tvingades sluta spela, men han fann andra uppgifter, som mötesvärd och genom att tillsammans med Eivor städa våra lokaler.

Flitig så länge krafter och möjligheter fanns, det stämmer in på Sven-Evald. Nu har han lagt ner sin stav och fått ta emot sin segerkrans.

Begravningsgudstjänsten hölls i Hoppets kapell i Lidköping. Major Thomas Landerholm var officiant och utgick i griftetalet från Paulus ord i 2 Tim: Jag har kämpat den goda kampen.

Det innebär alltid en förändring och uppstår ett tomrum när någon får flytta hem till Herren. Men Jesus har sagt att vi får komma till honom med våra bördor, och vi ber att han ska bära Eivor, Anders samt Tomas och Elisabeth genom saknaden. Dessutom har vi något som många inte har: hoppet om ett återseende. Tills vi möts igen är Sven-Evald i ljust och tacksamt minne bevarad.

/TL

Britt Larsson, Halmstad

Publicerad 2023-04-25

Major Britt Larsson befordrades till Härligheten den 23 mars 2023 efter en livslång tjänst för Gud. Britt föddes i Oskarström och kom i unga år i kontakt med Frälsningsarmén, där hon upplevde kallelsen till heltidstjänst som officer. 1962 kom hon till Officersskolan och efter sin utbildning blev hennes första uppdrag som assistent vid kåren i Sävsjö. Sedan följde under alla hennes aktiva år ledarskap vid bland andra kårerna i Lidköping, Uddevalla, Svartvik, Vänersborg, Borås, Halmstad, Huskvarna, Uppsala och Örebro.

Britt gick helhjärtat in i tjänsten för den Herre som en gång kallade henne, och hennes största glädje var att genom sitt väna och varma bemötande få leda medmänniskor till tro på Gud.

När Britt pensionerades, bosatte hon sig i sin ungdoms hemtrakter och blev soldat vid kåren i Halmstad. Det var också där som släktingar och vänner samlades för att ta ett sista farväl av en uppskattad vän och kamrat. I en ljus och varm gudstjänst var kårledaren, kapten Johanna Samuelsson, officiant, och i högtiden medverkade Johan Sunesson och Ulf Blennerud med musik och sång. Kända väckelsesånger sjöngs, alla med budskapet om vad livet med Gud innebär, ett vittnesbörd som Britt Larsson under alla år i sin tjänst framburit.

Efter minneshögtiden gravsattes Britt Larsson i familjegraven i Oskarström.

Ännu en Guds medarbetare har gått att mottaga sin belöning. Vi lyser frid över Britt Larssons minne. Återseendet väntar.

/AGB

Ove Ericson, Söderkåren - Stockholm

Publicerad 2023-03-15

Ove Ericson befordrades till härligheten den 15 januari 2023. Ove föddes i Sandviken 1946. I familjen fanns hans äldre bror Leif och föräldrarna, frälsningsofficerarna Carin och Gustaf Ericson. 1962 flyttade Ove till Stockholm där han engagerade sig i 7:e kåren. När 7:ans musikkår inbjöds att besöka England påsken 1963 imponerade Ove med sitt kornettspel både i sektionen och som solist. Efter avslutad skolgång började Ove sin anställning vid Haninge kommun.

Gunnel och Ove förenades i äktenskap och vigseln i Spånga kyrka 1971 förrättades av Gunnels far, överstelöjtnant Agne Nöjd. Radhuset i Vendelsö fylldes så småningom med barnen Marie och Mats och var ett öppet hem dit alla var välkomna. Sommarhuset i Gurpe på Gotland blev också en kär plats med tid för både avkoppling, engagerat renoveringsarbete och möjlighet till umgänge med vänner och gott om plats för kommande generationer, de fyra barnbarnen och deras familjer.

Ove var en hängiven supporter till Djurgårdens IF och hann även med sitt intresse för bilar. Utöver sitt medlemskap i Volvo Amazonklubben var han även ägare till två amazoner. De sista åren var Ove en hängiven medlem i kören Salve Musica där han skötte sin uppgift vid sin klaviatur mycket noggrant.

Begravningsgudstjänsten hölls på Söderkåren i närvaro av familj och släkt samt en stor skara vänner som fyllde gudstjänstrummet till sista plats. Officiant var major Mikael Ljungholm, major Carolina Nilsson läste ur bibeln och bad och major Marianne Ljungholm medverkade med diktläsning. Söderkårens musikkår och Salve Musica under ledning av Per Ohlsson inramade högtiden. Programmet som familjen hade sammanställt avslutades med musik där kornetternas inledande signal påminde åhörarna om de rättfärdigas ädla kallelse: ”När Guds röst till välkomst ljuder skall ock jag för vita tronen glad framgå.”

Minnesstunden leddes av major Carolina Nilsson och Lars Beijer. Med engagemang och värme framförde Gunilla Frödén och Sten Bäckman sången ”Hur underlig är du i allt vad du gör.” I de många talen lyftes Oves trohet, lojalitet men även hans underfundiga humor fram på ett finstämt sätt genom Daniel Möller, EvaMarie Agnelid, Nigel Harvey, Annelie Hanebring, Per Nyström, Jenny Ohlsson, Kai Kjäll-Andersson, Lars Beijer och Per Ohlsson. En hälsning från vännerna Marita och Steve Sjögren, Rockford, Illinois, USA, lästes också upp.

Sonen Mats Agnelid framförde familjens tack till alla som den här dagen hedrade Ove med sin närvaro. Nu har herden Jesus kallat Ove till sitt hem i himlen. Det är med tacksamhet till Gud vi alla som fick förmånen att möta Ove nu fylls med hoppet att få mötas igen på uppståndelsens morgon.

/ Mikael Ljungholm

Ove Ericson - Mini-porträtt av en frälsningsmusikant

Bland de mest begåvade musikerna finns ofta en kombination av excellens och ödmjukhet. Så var det också med Ove Ericson.

Ove Ericson växte upp i frikyrkomiljö. Föräldrarna var frälsningsofficerare och flyttlasset rörde sig regelbundet till olika frälsningsarmékårer i Sverige. Pappa Gustaf var musikalisk och övade upp mängder med ”gossmusikårer” där han var stationerad. Snart blev det tydligt att sonen Ove var en mycket begåvad kornettist och solistuppdragen strömmade in både från kyrkor och församlingar, men också radio och TV till exempel Hylands Hörna.

1962 mötte jag Ove Ericson för första gången. Jag var stolt student vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och dess solistklass/trumpet. Med en artonårings ego uppfattade jag mig själv som väldigt duktig. Efter tio minuters repetition i 7:ans musikkårs solokornettsektion sittande intill Ove var det nödvändigt att omvärdera min instrumentala förträfflighet på ett brutalt sätt. Ove Ericson var 16 år och autodidakt. Vi blev vänner för livet.

Oves lyssnarskaror bredde ut sig. Den första internationella debuten var bejublad framgång i brassbandformens hemland England 1963. Under årens lopp har Ove Ericson turnerat tätt och regelbundet i Storbritannien, Canada, USA, Skandinavien, Sydamerika etcetera. Ett flertal solistalbum har producerats med spridning långt utanför Frälsningsarméns internationella kanaler. Inom den internationella brassbandrörelsen är Ove Ericson ett respekterat namn. På skilda Brass-fora har influtit beklaganden när dödsbudet blivit känt. Ofta framhålls Oves instrumentala och musikaliska förmåga, men också det tydliga draget av ödmjukhet. Excellens och ödmjukhet, bärande egenskaper. I ett minnesord över Ove Ericson kan man inte bortse från det ofta missförstådda begreppet lojalitet.

En anekdot: en svensk semiprofessionell brassensemble är i Schweiz och gör bland annat en inspelning för schweizisk radio med ambitiös, progressiv, konstmusik. Ordinarie konsertmästare får förhinder. Ove Ericson tillfrågas. Han accepterar detta lördagsevenemang i Montreux under förutsättning att man garanterar att Ove kan vara på Frälsningsarméns sjunde kår i Stockholm söndag 11.00 då han spelar i gudstjänsten. Garantier gavs och projektet fullföljdes.

Hur blir man en bra instrumentalist? Arv och miljö i kombination med förmåga att arbeta hårt? Oves begåvning är odiskutabel. Frälsningsarméns musikaliska miljö är onekligen speciell, men då man musicerar för ett högre syfte förväntas man leverera på sin högsta nivå. För Ove Ericsons del innebar det en fläckfri övningsmoral. I bilen, på semesterresa med familjen, på lunchrasten i kommunhuset eller efter den sena festen på småtimmarna. Detta var självklarheter för Ove: ”det bästa för det högsta!”

Ove Ericson avstod från en framgångsrik karriär som yrkesmusiker. Lockrop saknades inte. I stället ville han musicera på sin fritid, inom Frälsningsarmén. Det är jag särskilt tacksam för. Att som dirigent möta hans fokuserade blick, sekunderna innan ett prestigefullt konsertframträdande i till exempel Royal Festival Hall i London var inspirerande. Samma attityd fanns vid en enkel gudstjänst på Frälsningsarmén sjunde kåren i Stockholm

Det finns människor vars vänskap är en förmån. Ove Ericson är en sådan människa.

Tack käre vän!

/Per Ohlsson, dirigent Sjunde kårens musikkår i Stockholm 1976-1993

Bo Ericson, Stockholm 

Publicerad 2023-03-09

Major Bo Ericson befordrades till Härligheten den 10 februari 2023. Bo föddes i Sandviken 1929 och växte upp i trygg gemenskap med föräldrar och vänner. Här kom han också i kontakt med Frälsningsarmén. Sin första lärlingsplats hade han mellan åren 1944 och 1948 som frisörlärling och betyget han fick var ”stilla och sympatisk”, ett omdöme som följde honom hela livet. 

Men Herren hade andra planer för den unge Bo. Kallelsen till heltidstjänst i Frälsningsarmén nådde honom, och den 31 augusti 1948 påbörjade han sin utbildning till frälsningsofficer. Efter den ettåriga utbildningen i Stockholm befordrades han till provlöjtnant och fick sin första order till Jörn. Efter ett år var det dags för militärtjänstgöring, och efter den kom Bo till Borlänge och fick sedan nästan varje år order till en ny plats och en ny kår. 

Efter några år mötte han Kerstin Larsson och de gifte sig 1955 på Göteborgs första kår. Deras gemensamma livsvandring började i Kristineberg och fortsatte under alla år sedan dess bland annat i Sävsjö, Gränna, Arvika, Östersund, Oskarshamn, Uppsala, Linköping och vid Stockholm 3. Makarna tjänstgjorde även vid riksungdomsgården Dragudden och Bo tjänstgjorde senare även vid centraldivisionens högkvarter och vid högkvarteret i Stockholm. 

I familjen föddes fyra barn, Göran, Bodil, Jan och Jörgen. Bo älskade sin familj och delade gärna med sig av många minnen och upplevelser från tjänsten som frälsningsofficer. Far, farfar och morfar Bo var tryggheten för alla i familjen, gav dem alltid rätt ord på rätt plats, och han fick under de många åren i sin tjänst bli till glädje och uppmuntran för alla han mötte.   

Nu har Bo nått målet för sin vandring och han har fått förenas med sin Kerstin. Han kände sig trygg och färdig att kliva över mållinjen. 

Begravningsgudstjänsten hölls på Templet i Stockholm, där familjen, övrig släkt och många vänner samlats för att ta ett sista farväl av en älskad far, morfar, farfar och vän. Officianter var majorerna  Michael och Anna-Lena Hjerpe. 

Vid minnesstunden, som leddes av överstelöjtnant Ing-Britt Hansson, framförde major Anna-Lena Hjerpe Frälsningsarméns tack till en trogen medarbetare i Guds tjänst. Gunnar Kronberg tackade från Tempelkåren. Vidare medverkade barnbarnen Fanny och Julia, Marina Olsson och Templets sångare samt kårledaren, major Arne Vauhkola. Sonen Jörgen framförde familjens tack.  

Major Bo Ericson har gått att mottaga sin belöning för en lång och trogen tjänst för Gud. Vi lyser frid över hans minne. Återseendet väntar. 

/Anna-Lena Hjerpe

Sven Wickberg, Stockholm

Publicerad 2023-02-10

Sven Wickberg befordrades till härligheten den 16 december 2022.

Sven föddes 1930 i Berlin där hans föräldrar var stationerade som officerare i Frälsningsarmén. Hans mamma, Frieda de Groot, dog redan när Sven var 8 dagar gammal. 1932 gifte pappa Erik om sig med Margarete Dietrich, som kom att bli den person som Sven uppfattade som sin mamma. 1934 gick flytten till London och sedan 1939 vidare till Sverige. När föräldrarna fick order till Schweiz stannade Sven kvar i Uppsala för att studera på universitet, och där träffade han också sin blivande fru Ije.

1958 flyttade paret till Dalarö folkhögskola där båda fick tjänst som lärare. Folkhögskolan kom att bli deras arbetsplats under många år. Där växte de fyra barnen, Allan, Eva, Tina och Lena upp. Tjänsten som lärare på folkhögskolan innefattade även ledarskapsutbildning inom Frälsningsarmén och under ett antal år var Sven rektor på skolan. Under hela sitt yrkesliv arbetade han dessutom en dag i veckan som riksdagsstenograf.

Sven var en nyfiken person, som tidigt lärde sig att hantera en dator, och han insåg snart att dessa hemdatorer kunde användas för att ge meningsfullt arbete åt personer som var svårt rörelsehindrade. 1986 startade han projektet Refugen, där dessa personer, genom ett samarbete med armémuseum, arbetade med att registrera och katalogisera museets föremål. 

På Söderkåren var han en trogen soldat och musikant som även predikade ibland. När han blev äldre och hade svårt att komma till gudstjänst ringde han ofta och frågade hur det gick på kåren. Han brukade säga: ”Vi kan inte göra mer än vårt bästa, och sedan får vi lita på att Gud gör resten.”

Han berättade att han hade kommit på att även om han inte kunde gå ut längre så kunde han fortfarande be, och vid ett tillfälle fick han förmånen att be tillsammans med en man från hemtjänsten som böjde knä vid hans säng.

Begravningsgudstjänst och minnesstund hölls på Söderkåren i Stockholm den 13 januari 2023. Officiant var kårledare Carolina Nilsson. Under gudstjänsten deltog musikkåren, kören Salve Musica och barnbarnet Frida Vikner som sjöng en solosång.

Sven har gjort sitt bästa med sitt liv och får nu vila och låta Gud göra resten, precis som Han har lovat.

/Tina Ljungberg / Carolina Nilsson