logotype
Hjälp oss ge fler en god jul

Lars-Göran Grosshög

Publicerad 2022-11-02

Major Lars-Göran Grosshög har befordrats till härligheten efter ett långt liv i Herrens tjänst. Född och uppvuxen i Malmö, där han invigdes som soldat vid Malmö I, kom han som 19-åring till dåvarande Krigsskolan hösten 1954. Som ny löjtnant följde 6 kårförordnanden innan han gifte sig med Gunnel 1960 och därefter delade de ansvaret för ledningen av ytterligare 13 kårer under de följande 30 åren. 

Lars-Göran var en genuint positiv och kontaktskapande person. Han var också oerhört mångfacetterad. Han älskade lika mycket att stå på torget och sjunga pärleporten som att sitta i kyrkbänken för att lyssna till orgelmusiken. Med samma hänförelse följde han vaktavlösningen på slottet som han satt i samtal med en uteliggare eller direktör. Vare sig han kom i Frälsningsarméns uniform eller skotskrutig kostym såg man honom och hörde hans hjärtliga skratt då våra blickar möttes. Hans skånska accent och hans engagemang i samtalet var alltid detsamma oavsett omständigheterna runt omkring. Hans uppriktiga kärlek riktade sig lika gränslöst till Gunnel, Maria och Lars, som till människor i marginalen. Han var en själavinnare och unik i sitt ledarskap. Vi är många som genom hans entusiasm och oräddhet upplevt kallelsen att tjäna Gud i Frälsningsarmén.

Det är därför med tacksamhet till Gud vi alla som fick förmånen att möta och arbeta tillsammans med Lars-Göran nu fylls med hoppet att få mötas igen på uppståndelsens morgon.    

/Johnny Kleman

Gertrud Bergman, Örebro

Publicerad 2022-10-31

Överstelöjtnant Gertrud Bergman befordrades till härligheten den 22 september 2022. Gertrud föddes den 17 januari 1928 i Älvsbyn i Norrbottens län. Gertruds mor uppmuntrade tidigt familjen att ta del i de stugmöten en släkting inbjöd till. Vid dessa samlingar föddes ett litet frö av tro hos Gertrud, och vid 16 års ålder tog hon emot tron på den Gud som Jesus hade presenterat för henne. Platsen var Frälsningsarmén i Boden, där hon engagerat tog del i verksamheten och så småningom blev invigd till frälsningssoldat. Några år senare svarade hon ja på kallelsen till heltidstjänst i Frälsningsarmén och fick ta emot sin officersfullmakt 1951.

Gertruds ledaregenskaper togs väl tillvara inom samfundet, som kårledare vid flera kårer, vid Frälsningsarméns scoutexpedition och inte minst i rollen som divisionschef. Bland de många platser där Gertrud var verksam kan nämnas Bollstabruk, Nynäshamn, Falun, Norrköping, Stockholm och Örebro. Gertruds kreativa ådra kom ofta i funktion men hindrade henne aldrig från att se människan, där hennes utsträckta hand med erbjudan om hjälp och stöd togs emot med tacksamhet.

Gertrud var en begåvad talare och blev därför ofta anlitad även utanför Frälsningsarmén. Under en period var Gertruds röst i etern en återkommande trygg punkt i tillvaron för många som lyssnade till hennes morgon- och kvällsandakter i Sveriges Radio.

Örebro blev staden som Gertrud valde att bosätta sig i som pensionär och Örebrokåren hennes andliga hem. I Hemförbundet engagerade hon sig tillsammans med nära vännen Mildred Österberg, och där genomfördes många av hennes idéer.

Vid begravningshögtiden i Frälsningsarméns lokal i Örebro officierade kårens ledare, major Mikael Ljungholm. Sångarna från kåren sjöng och major Kerstin Gårdman läste ur Bibeln och bad. Orden ur Johannesevangeliet, kapitel 14, påminde om att Jesus har gått för att bereda en plats för var och en som tror.

Vid den efterföljande minnesstunden återkom flera talare till hur Gertruds engagerande ledarskap gick hand i hand med hennes omsorg om sin nästa.

Vi saluterar ännu en övervinnare.

Mikael Ljungholm

Mirjam Lindqvist, Stockholm

Publicerad 2022-10-05

Mirjam Lindqvist befordrades till Härligheten den 12 september 2022 efter en längre tids sjukdom. Mirjam föddes in i Frälsningsarmén. Hennes vagga stod i Västanfors, Fagersta, där hennes föräldrar var kårledare, och hon fick under sin uppväxt tillsammans med dem flytta många gånger. När Mirjam senare i livet lämnade barndomshemmet och bildade familj, utbildade hon sig till socionom och fick tjänst i Tensta, där familjen också bodde. Efter några år lade hon om sitt livs växel och utbildade sig till polis. Hon fick sin uppgift som förhörsledare inom Polisväsendet i Stockholm, där hon blev en uppskattad medarbetare.

Kärleken till Frälsningsarmén fanns hos henne under alla år, och efter sin pensionering blev hon aktiv på Templet i Stockholm, där hon i sin ungdom varit både scoutledare och strängmusikant. Mirjam älskade hornmusik, och i henne hade Templets musikkår en av sina största beundrare.

Begravningsgudstjänsten hölls på Templet i närvaro av familjen och nära vänner, och Mirjam hade själv, när sjukdomen slog till, bestämt programmet för sin sista gudstjänst. Officiant var major Leif Andersson, och i högtiden medverkade Templets hornmusikkår och sångarna samt Kristina Strömkvist med solosång.

I minnesstunden framförde överstelöjtnant Ing-Britt Hansson Templets och sitt personliga tack till en uppskattad salvationist och vän. Poliskommissarie Kenneth Kronberg berättade varmt om sina första möten med Mirjam, när han själv påbörjade sin polisutbildning och hur hon präglade hans första år som polis. Maken Anders framförde familjens tack till alla som den här dagen hedrade Mirjam med sin närvaro.

Mirjam Lindqvists livsväv har skurits ned från bommen. Vi som kände Mirjam har alla vår personliga bild av henne, men det finns En som dömer rättvist. Vi tackar henne för kärleksfull tjänst som hustru, mor, mormor och farmor, gammelmormor samt soldat i Tempelkåren.

Återseendets glädje återstår när skyarna en gång brister.

Leif Andersson/Alf-Gunnar Brodd


Paula och Karl-Magnus Ekwall, Trollhättan

Publicerad 2022-09-26

I mitten av augusti lämnade Paula Ekwall, sin plats i Trollhättans Kår. Hon hade tidigare i maj fyllt 100 år och firats av både svenska kungaparet, Frälsningsarméns högsta ledning och många andra. Med stor tacksamhet till Gud för allt hon fick betyda för så många under ett så långt liv, gick våra tankar till en ljus och mitt i sorgen tacksam armé-begravning. Det är en stor fest när någon blivit befordrad till högre tjänst.

Bara en vecka senare fick även hennes make Karl-Magnus Ekwall hembud till högre tjänst. Han firades förra året av både kungaparet och generalen och alla människor som han fått betjäna och hälsa välkommen till olika Frälsningsarmé-kårer. I senare delen av maj månad förra året fyllde han 100 år. Detta gjorde att vi fick ändra lite i planerna och nu stod vi inför det unika och mäktiga att vi skulle ha en armébegravning med dubbla kistor. Vi sörjer ju inte som de som inget hopp har utan vi ställer till med en segerfest för dem som burit korset under ett långt liv som människor och nu står inför evigheten för att med kronor krönas av den Herre som vi troget tjänar.

Armébanér med vita band, fanvakter, salut och oförglömliga minnen och tacksamhet. Himlen kom så nära och det var innerliga sånger glädjetoner om hemlandet som de nu nått och vi är på väg till. Hornmusik vid avsked och kornett solo som avslutning. När vi kom ut sken solen oss rakt i ansiktet och vårt hjärta var fullt av tacksamhet och förvissning om att vi åter skulle få mötas när Herren kallar oss hem.

Paul Forsén


Major Karin Hultgren, Stockholm

Publicerad 2022-09-15

Major Karin Hultgren har efter en längre sjukdomstid befordrats till härligheten. Hon växte upp på Lilla Essingen i Stockholm och föräldrarna var trogna frälsningssoldater vid tredje kåren. Tidigt i livet började hon tillsammans med sina två bröder i söndagsskolan, kom med i solstrålarna och blev juniorsoldat.

Under en ungdomshelg i yngre tonåren upplevde on ett speciellt tilltal från Gud. Frågan om det överhuvudtaget är möjlighet att i vår sekulariserade tidsålder tala om en en personlig kallelse från Gud till en speciell uppgift brottades Karin med under en tid. Hon kom fram till övertygelsen om att Gud kallade henne ut till missionstjänst.

Hennes yrkesliv började med ett år vid ett barnsjukhus och ett år som fältassistent vid en frälsningsarmékår. Därefter påbörjade hon studierna vid Frälsningsarméns officersskola år 1967 för att sedan under några år göra tjänst vid några sociala institutioner inom dåvarande kvinnliga sociala arbetet. Som förberedelse för missionstjänst fullföljde hon parallellt med detta kompletterande utbildning vid folkhögskola, sjuksköterskeutbildning, barnmorskeutbildning och utbildning inom hälso- och sjukvårdsadministration.

Hennes målmedvetna kallelse förde henne tolv år senare till tjänst i utvecklingsländer i Afrika. Det blev den kontinent hon kom att älska även efter avslutad tjänst bland människorna där. Hon arbetade sex år vid Howard Hospital i Zimbabwe och senare tre år som ansvarig för en klinik på landsbygden i Ghana. Den fasta punkten under hemlandssemestrar kom att bli föräldrarnas lantställe i Appuna, Östergötland, och som senare blev hennes eget älskade och ljuva ställe för rekreation.

När Frälsningsarmén återöppnade arbete i Lettland, uppdrogs åt Karin att starta ett mödra- och hälsovårdsprojekt i Riga. Detta resulterade i att hon tillsammans med en lettisk barnläkare öppnade en mödravårdsklinik på Frälsningsarmén i Riga.

De sista åren före sin pensionering arbetade hon med socialt utsatta kvinnor i Stockholm, bland annat vid Söderkåren. Under sitt liv fick Karin hjälpa hundratals barn till världen och om flera av dessa kunde hon berätta vilka omständigheter de föddes till och hur hon fick bli till ett starkt stöd och hjälp. Efter sin pensionering arbeta hon fortsatt ända fram till pandemin, som vikarierande barnmorska vid Danderyds sjukhus. Hon kom att bli tryggheten och betyda mycker för många ängsliga mammor.

Karin hade också utrymme och älskade sina syskonbarn och syskonbarnbarn, liksom hon intresserade sig mycket för sina närmaste vänners barn och barnbarn. Ett av hennes stora intressen var stickning och även under sin sjukdomstid fortsatte hon med detta. Hon samlade på restgarner och stickade små filtar som hon genom en hjälporganisation sände till Afrika. ” ja, då behöver de ju inte linda in de nyfödda i tidningspapper”, sade Karin målmedvetet och trofast.

De sista månaderna avtog krafterna mer och mer, men hennes målmedvetenhet gav hon också uttryck för in i det sista.

Begravningsgudstjänsten hölls vid Söderkåren och officiant var major Christel Lindgren och flera av hennes familj och nära vänner medverkade med sång och tal bland annat kören Salve Musica där Karin var medlem. I begravningstalet påminde major Bert Åberg om Karins liv och hennes omsorg och kärlek till marginaliserade familjer och barn samt hennes uttryck av målmedvetenhet och starka tro in i det sista.

” Det här ska bli spännande”, uttryckte Karin flera gånger i samtal om vad som händer i mötet med den Frälsare hon tjänat hela livet. I ett av hennes första vittnesbörd citerade hon orden i 1 Thess.5:24 ”Han som har kallat er är trofast. Han ska göra det, utföra sitt verk i er”. Nu har Karin trofast och målmedvetet fullbordat sitt lopp och nått det eviga målet.

Bert Åberg


Rakel Lillan Götrich, Hudson, Florida, USA 

Publicerad 2022-08-25

Rakel Götrich, född Ljungholm, föddes i Åmål den 4 november 1925, där hennes föräldrar, frälsningsofficerarna Gerda och Otto Ljungholm, då var stationerade. Redan i mycket unga år blev hon frälst och deltog aktivt i Frälsningsarméns ungdomsverksamhet. 1939 invigdes hon till frälsningssoldat, blev strängmusikant och scoutledare. Efter fullföljda studier arbetade hon under några år som kontorist.  

1950 blev Rakel befordrad till frälsningsofficer och tjänstgjorde som kårledare vid flera kårer i landet. Därefter väntade tjänsten som undervisningssekreterare vid Officersskolan och en kort period var hon knuten till Stridsropets redaktion innan hon flyttade till USA. Där förenades Rakel i äktenskap med Bertil Götrich den 7 september 1971 i Chicago av kommendör Gösta Blomberg. Västra territoriet i USA blev sedan parets arbetsfält under många år. 

Inför pensioneringen i början av 1980-talet bosatte sig Rakel och Bertil i Hudson, Florida och när Bertil befordrades till härligheten 2003 valde Rakel att stanna i huset. De sista fyra åren bodde Rakel på ett äldreboende, inte långt från sin bostad. 

Enligt anglosaxisk sed hölls i början av augusti månad ”A Celebration of Life” gudstjänst till minne av Rakel Lillan Götrich under ledning av kapten Lars-Otto Ljungholm. Kapten Ingrid Ljungholm och Jude Götrich medverkade med sång och Bert Götrich läste ur Bibeln. Den tavla som en familjemedlem i Götrich familjen tecknat, där Rakel ses i sin uniform med höger hand uppsträckt mot himlen, fanns i blickfånget under gudstjänsten. Ursprunget till tavlan är ett fotografi av fotografen Lennart Nilsson, som finns i boken Halleluja med underrubriken En bok om Frälsningsarmén (1963) där han tillsammans med Thorsten Kjäll i svartvita bilder illustrerar samfundets arbete. Den uppsträckta handen symboliserar ett tack till Herren för fångsten, ombord på fiskebåten, från tiden då Rakel var kårledare i Kungshamn. 

Rakels tjänst som människofiskare fortsatte långt efter hennes pension. Många personer både i USA, Sverige och andra länder har blivit ihågkomna av Rakel, genom brev och korthälsningar som blivit till uppmuntran och glädje. Inte minst genom de återkommande julbreven till både familj, släkt och vänner. Vi lyser frid över ännu en övervinnare.  

Mikael Ljungholm 


Gunvor Söderstedt, Stockholm

Publicerad 2022-08-08

Brigadör Gunvor Söderstedt befordrades till Härligheten den 1 juni 2022, 107 år gammal. Hon gick för att möta den Herre som en gång kallade till tjänst och som ledsagat henne varje dag under hennes långa liv.

Gunvor Elisabeth Ingeborg Jonsson föddes i Skara, där familjen ägnade all fritid åt frälsningsarmékåren. Inspirerade ledare i kåren förstod att göra varje besök intressant och meningsfullt, och här lades grunden till ett fortsatt liv i Guds närhet. Engagemanget fortsatte när familjen flyttade till Falköping, och här blev kårens ledare hennes förebilder. Det var också genom dem som tanken på att arbeta heltid i Frälsningsarmén föddes. Hon skulle bli frälsningsofficer. Och så blev det.

Det var 80 kadetter som påbörjade sin utbildning vid Krigsskolan i Stockholm. Hon har själv berättat: ”Disciplinen var sträng och undervisningen var krävande men intressant.” Och efter avslutad utbildning fick hon sin första order till Strängnäs som assistent. Sedan följde kårerna Ljusterö, Riala, Roslags-Näsby, Lindesberg, Trollhättan, Nora och Backe. Mårdsjön blev hennes första kår som ensam ansvarig.

Vid en kongress i Stockholm träffade hon kapten Curt Söderstedt och de ingick äktenskap 1945. Deras första gemensamma förordnande var kåren i Hammerdal. Sedan följde förordnanden i Backe, Harbo, Strömsund, Ljusdal, Vivstavarv, Lycksele, Arboga, Falun, Skövde och Strömsund. Jämtlandsevangelisation låg makarna varmt om hjärtat, och under många år var de stationerade i Hammerdal.

I familjen föddes tre barn, Anna-Lisa, William och Inga. Och det blev Gunvors uppgift att vid sidan av evangelisationsarbetet vara mamma och husmor. När Curt Söderstedt befordrades till Härligheten var Gunvor 72 år, och det blev hennes ansvar att avveckla arbetet i Hammerdal.

Sina sista år tillbringade hon i Stockholm, dit hon flyttade för att vara närmare sina barn och deras familjer. Hennes andliga hem blev Templet på Östermalm, som hon besökte så länge krafterna räckte till.

I en intervju från 2021 sammanfattade Gunvor Söderstedt sitt omväxlande, strävsamma men också berikande liv så här: ”Jag har upplevt både ljusa dagar och mörka. Det är de ljusa dagarna, de vackra minnena, som idag gör mitt liv meningsfullt. Jag kan bara säga: Tack rika liv.”

Begravningsgudstjänst hölls på Templet i Stockholm med major Mia-Lisa Dahlqvist som officiant. Familjen och många vänner hade samlats för att ta ett sista farväl. Templets sångare sjöng, hornmusikanter spelade och med solosång medverkade Bert Åberg och Guri Brandvik-Nilsson. Och vid den efterföljande minnesstunden påmindes alla om Gunvors rika liv och om vad hon fått betyda under sitt långa liv.

Gunvor Söderstedt är hemma hos den Herre hon hela livet tjänat och vittnat om. Hon är saknad, men många ljusa minnen av henne lever vidare. Vi tackar Gud för minnet av henne.

Alf-Gunnar Brodd


Sune Lindgren, Göteborg

Publicerad 2022-06-22

Sune Lindgren född 6 juli 1953, soldat vid Centrumkåren Haga Mölndal, har blivit befordrad till härligheten.

Sune var en man med ett stort hjärta, med en unik förmåga att möta och relatera till människor i allmänhet och kanske speciellt de med ett trasigt förflutet.

Han mötte sin Christel och kom till Centrumkåren Haga Mölndal oktober 2010, från att tidigare varit med i Vineyardförsamlingen i Göteborg.

På kåren fick han en plattform på gemenskapscentret där han fick möta många typer av individer. Han trivdes med rollen att samtala och relatera med människor och han fick en tjänst vid Nylösegården där han på ett speciellt sätt fick en unik kontakt med boende. Som utbildad drogterapeut kunde han möta personer i missbruk och drogberoende, men ändå var kanske hans viktigaste verktyg det liv han själv tidigare levt, och den erfarenhet livets krokiga vägar gett honom.

Hans tidigare erfarenheter från tolvstegsarbete förde honom i kontakt med CR och han startade tidigt upp det kristna tolvstegsprogrammet Celebrate Recovery, CR på kåren, och blev med tiden regionledare för CR i Västsverige. Han har gjort CR-gruppen på Haga till en av de mest etablerade i landet. Många är de som Sune fått sätta ett djupt avtryck på genom detta arbete. Genom livet har han genom det skapat ett stort kontaktnät både innanför och utanför kyrkans väggar.

Han tyckte mycket om att samtala om de djupare frågorna men hade också alltid nära till ett skratt.

Många sena kvällar och nätter har han väglett och samtalat med människor och även fått leda många till tron på Jesus Kristus.

I vår kår har han dessutom varit rekrytsergeant vilket innebär att han har haft en specifik uppgift att identifiera, bekräfta och vägleda mångas kallelse in i tron på Kristus, och in i medlemskap i kåren, och vidare i tjänst för Herren. Ett ärofyllt uppdrag som han har gjort till sin eget och troget levt i fram till slutet.

Han kämpade med sjukdom vilken kulminerade det senast året och nu fick han till slut komma hem till Herren söndagen, den 12 juni. Han lämnar efter sig hustrun Christel, sonen Daniel m familj och övriga anhöriga.

Ruth Tufvesson, Stockholm

Publicerad 2022-05-18

Major Ruth Tufvesson befordrades till Härligheten den 2 februari 2022. Hon föddes i Allerum i Skåne 1928, och under tidiga ungdomsår kom hon i kontakt med Frälsningsarmén i Helsingborg, där hon fann sin egen plats i gemenskapen. Tidigt kände hon också kallelsen att bli frälsningsofficer. Hon har själv berättat: ”Jag tog emot kallelsen som en gåva från Gud och den känslan och vissheten har följt mig alla år sedan dess.”

Ruth kom till Officersskolan 1953 och var övertygad om att hennes kommande arbetsfält var bland döva och synskadade. Och så blev det. Efter utbildningen fick hon order till expeditionen för döva och synskadade i Stockholm, och sedan fortsatte hon sin tjänst i Sundsvall, Göteborg, Umeå, Stockholm igen och Örnsköldsvik. Innan hon pensionerades 1994 var hon assisterande ledare för arbetet i Sverige vid sidan om sitt ansvar för expeditionen i Stockholm.

Så här sammanfattade Ruth år 2007 sina år som frälsningsofficer: ”När jag pensionerades, hade jag tjänat i 40 år. Jag har älskat mitt arbete och jag har älskat att arbeta. Jag har aldrig tagit något för givet. Ingenting är självklart. Allt har sitt pris, så också ensamheten… Men det blev rätt ändå.”

Ruth Tufvesson har av nåd fått gå att ta emot belöningen för sin livsgärning. Hon saknas av många vänner runt om i landet och bland sina kamrater på Vasakåren i Stockholm, där begravningshögtiden hölls med major Ola Silfwerin som officiant.

Vi lyser frid över hennes minne.

Alf-Gunnar Brodd


Lissy Sjödin-Rudolfsen, Vilhelmina

Publicerad 2022-05-05

Major Lissy Sjödin-Rudolfsen befordrades till Härligheten den 23 mars 2022. Det var i Backe i dåvarande Jämtlands division som hon föddes 1938, och det var också där som hon lärde känna Frälsningsarmén. Hos kårens ledare och bland frälsningssoldaterna fann hon som tonåring de förebilder som hon ville efterlikna och att gå ut i tjänst för Gud kändes som en inspirerande utmaning. Hon svarade ja på Guds kallelse.

I september 1957 lämnade hon sitt hem för att bli kadett vid Officersskolan och i augusti  1958 fick hon sin första order som gällde Skillingaryd i Småland.

Bland platserna som under många år blev hennes arbetsfält finns bland annat Trollhättan, Falköping, Motala, Tierp, Göteborg 8, Varberg, Limhamn, Ystad, Ljusdal och Sundsgården.

I juni 1989 ingick hon äktenskap med major Örnulf Rudolfsen, och tillsammans verkade paret bland annat i Storuman och Tärnaby och bosatte sig så småningom i Vilhelmina.

Lissy Sjödin-Rudolfsen var trogen sin kallelse hela livet och till människor hon mötte delade hon med sig av ett starkt vittnesbörd i både tal och sång, vittnesbörd om att ”de som tror på Gud inte skall gå under utan ha evigt liv”.

Vid begravningsgudstjänsten i Heliga Hoppets kapell i Vilhelmina officierade kårens ledare, löjtnant Roger Jönsson. En minnesstund hölls i kårlokalen.

Ännu en Guds soldat har gått för att möta sin Frälsare. Vi lyser frid över hennes minne.

Alf-Gunnar Brodd


Siv Skoow, Stockholm

Publicerad 2022-05-05

Major Siv Skoow befordrades till Härligheten den 6 januari 2022 och därmed avslutades en livslång tjänst som frälsningsofficer.

Siv föddes i Alingsås 1928 och kom i tidiga barnaår i kontakt med Arméns verksamhet. Här fann hon sin plats och hennes förebilder på den kristna vägen var kårofficerarna och alla engagerade ungdomsledare. ”Min högsta önskan redan då var att bli frälsningsofficer, jag till och med bad till Gud att snabbt få bli vuxen för att kunna fullfölja mina intentioner”, berättade hon i ett radioprogram för en del år sedan. Och hennes beslutsamhet stod fast. Efter realexamen och utbildning till kontorist kom hon till Officersskolan 1947. Utbildningen öppnade en helt ny värld för den unga frälsningssoldaten. Detta var hennes livsväg. Nu träffade hon också Våge, som hon så småningom gifte sig med 1955.

Förordnandena blev många under årens lopp. Själv har hon lyft fram sin tjänst i den så kallade Fältbilen som något av det bästa hon fick uppleva. Fältbilen, som med några officerare åkte runt i landet och evangeliserade bland medmänniskorna. Tillsammans fick makarna Skoow under åren ansvara för bland andra kårerna Göteborg 8, Varberg, Visby, Luleå, Västervik, Trelleborg, Norrköping 2, Stockholm 9 och Stockholm 7. Efter makens pensionering fortsatte Siv att arbeta bland annat vid Officersskolan och vid Stridsropets redaktion. Och när maken befordrades till Härligheten 1986 fick hon förordnande som organisationssekreterare, en tjänst hon hade fram till sin pensionering 1996.

Åren efter pensioneringen sågs Siv ofta ute i samhället. I samtal med någon vilsen medmänniska på Centralstationen eller i tunnelbanan, på väg hem till någon ensam, som behövde uppmuntran i en trist vardag eller på väg till någon Stockholmskår för gemenskap med kristna medvandrare. Hon var social och hade ett varm hjärta. Nu har hon gått vidare till sin belöning, fått möta den som en gång kallade henne till tjänst.

Begravningsgudstjänsten hölls på kåren i Alingsås, den plats där hennes gudstjänst en gång började. Major Christian Paulsson, distriktschef, officierade. Alingsås hornmusikkår spelade. Och hälsningen till alla som samlats för att hedra minnet av en kär släkting eller vän hämtades från Joh. 11:25-26: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han skall leva om han är dör.”

Vi lyser frid över Siv Skoows ljusa minne.

Alf-Gunnar Brodd                           


Ethel Forsell, Stockholm

Publicerad 2022-05-05

Major Ethel Forsell befordrades till Härligheten den 9 januari 2022. Ethel föddes 1940 och rötterna i den norrländska myllan var djupt förankrade. I kåren i Skelleftehamn hittade hon i tidiga ungdomsår sitt livs mening, och en starkt tro på Gud följde henne genom hela livet. Genom aktivt engagemang i den livaktiga hemkåren väcktes tanken på att tjäna Gud på heltid som frälsningsofficer. Kårens engagerade ledare var hennes förebilder och på kallelsen från Gud till heltidstjänst i Frälsningsarmén svarade hon ett övertygande ja.

Under studietiden vid Officersskolan träffade hon Paul Forsell, och paret gifte sig 1970. I äktenskapet föddes två döttrar, Karin och Maria, som under senare år, när hälsan sviktat, har fått vara till välsignat stöd för både far och mor.

Ethel fick som kadett och senare som nybliven löjtnant tjänstgöra vid kårerna i Östersund och Trollhättan, i Västerås och Sandviken, och efter giftermålet tjänstgjorde makarna Forsell bland annat i Skutskär, Sala och Ljungby. När Paul Forsell befordrades till Härligheten, hade Ethel sin tjänst vid Stridsropets redaktion, där hon med fast hand övervakade tidningens finanser och var tidningens kontaktperson till landets kårer. Hon pensionerades från sin tjänst i december 2005.

Ethel hade under sina senare år sitt andliga hem i Templet i Stockholm, där hon bland annat var strängmusikant. Därför kändes det självklart att hennes kamrater från strängmusikkåren var med på begravningshögtiden och sjöng några hemlandssånger. Officiant var major Christel Lindgren och hornmusikanterna spelade. Bland deltagarna fanns, förutom döttrarna Karin och Maria med familjer, tillresande syskonbarn från Luleå samt kamrater och nära vänner till Ethel.

Major Ethel Forsell har gått för att motta sin lön och för att få möta den Frälsare hon tjänat under hela sitt liv. Vi tackar Gud för minnet av henne.

Alf-Gunnar Brodd


Sven-Erik Åkerman, Trelleborg

Publicerad 2022-04-20

Vår käre kamrat Sven-Erik Åkerman befordrades till härligheten den 1 mars 2022. Sven-Erik föddes den 3 september 1935. Han invigdes till frälsningssoldat den 8 april 1955 och sedan den dagen var han i ivrig att få hjälpa till och tjäna Gud i vår kår här i Trelleborg.

Sven-Erik spelade bastuba i hornmusikkåren och spelade dragspel vid olika samlingar på kåren. Under många år fanns han vid Valen Gallerian här i Trelleborg och spelade och sjöng och kollekterade, han var känd och älskad av många trelleborgare. Under många år var han tillsammans med sin hustru Anni vaktmästare vid missionskyrkan och under denna tid skötte han också Frälsningsarméns fastighet.

Det senaste året bodde han på äldreboendet Täppan. Sven-Erik sörjs närmast av sonen Ejnar och dottern Ann-Louise med familjer samt av brodern Kjell-Arne. Armébegravningen ägde rum i Norra kapellet i Trelleborg. Löjtnant Christer Nelander var officiant och talade på ett vackert och gripande sätt till Sven-Eriks minne. Några hornmusikanter var med och spelade. Lena och Christer Nelander sjöng en duettsång och dottern Ann-Lousie och sonen Ejnar spelade gitarr och piano till sången ”När du går över floden” och till en kör som Sven-Erik själv hade skrivit. Vid graven var det många som tog ett sista farväl och så sänktes fanorna som en sista hälsning.

Tack Sven-Erik för all som du har gjort i vår kår. Vi saknar dig så mycket, men vi vet att en dag kommer vi att få möta dig igen på uppståndelsens morgon.

/Kristina Eklöf


Margit Hägglund, Örebro

Publicerad 2022-04-08

Örebrokårens äldsta medlem, frälsningssoldaten Margit Hägglund har befordrats till härligheten i en ålder av 102 år. Frälsningsarméns musik fångade Margits intresse, hon började gå på möten, böjde sina knän vid böneplatsen och blev frälst.

Genom sitt engagemang i kåren fick Margit många nya vänner och hennes insatser som solstråleledare, flickscoutledare och strängmusikant togs emot med glädje och tacksamhet. Som strängmusikant var hennes plats sällan vakant och förutom tillfällena till tjänst på hemmaplan gavs rika möjligheter till resor både inom och utom landets gränser. Örebro strängmusikkårs resa till Amerika 1973 var en höjdpunkt för Margit.

Margit fick uppleva hur två, av hennes tre, döttrar gick ur tiden. Förlusten av Gunilla och Ulla innebar stor sorg och saknad för hela familjen. Med maken Nils hann Margit fira guldbröllop innan Herren tog hem Nils. Dottern Eva med familj, fyra barnbarn och fyra barnbarnsbarn gladde henne mycket.

Som äldre missade Margit sällan en gudstjänst och hon hade förmånen att få vara frisk in i det sista och gladdes över sina dagliga promenader. Trots sorger och umbäranden under livets gång såg Margit positivt på tillvaron.

Versen som fanns med i hennes dödsannons känns meningsfull att få dela med sig av här:

”Så var du en länk till en värld som var, en epok sedan länge förliden och med hjärtat friskt och med hjärnan klar, levde du helt i tiden. Och finge vi be om en gåva ännu, det vore att åldras så vackert som du och somna in så värdigt, när livet vårt levts färdigt.”

Begravningsgudstjänsten hölls i Frälsningsarméns lokal i Örebro, där sångare från kåren sjöng två sånger under ledning av major Marianne Ljungholm, och tal hölls av major Kerstin Gårdman och major Mikael Ljungholm, som också var officiant.

I samband med utgången till den väntande begravningsbilen, sjöng sångarna tillsammans med övriga deltagare de trosvissa orden: ”Äran tillhör Gud och Lammet, som oss vunnit med sitt blod.” Vi lyser frid över Margits minne!

/Mikael Ljungholm