Johanna "Även jag som kvinna var fast i porr"

Jag heter Johanna. Jag är en människa, en kvinna, en dotter, en vän, som också fastnat i porrens värld. Mitt första minne av porr är från när jag var under 8 år gammal och jag sov hos min nattfamilj, som jag bodde hos då mamma jobbade natt. Dom hade en TV på rummet som jag sov i, jag minns inte hur det hände, men helt plötsligt så var det porr på TV:n. 8-åriga jag var äcklad men också väldigt nyfiken.


Startskottet

Där gick startskottet, och runt 11-års ålder kom onani in i bilden. Jag kollade på porr från och till under hela min uppväxt men läste också så kallade erotiska noveller. Något jag kan vittna om, är att man går från att vara nyfiken på vad sex är, till att helt plötsligt kolla/läsa om vidriga saker och bli upphetsad av det. Även fast man själv inte vill (samtidigt som man 100% vill, för man vill komma åt njutningen & flykten från verkligheten.). Att fastna och känna behovet av att man ‘’måste’’ komma, man ‘’måste’’ kolla, man ‘’måste’’ läsa. Det går från ett kort, dåligt, inspelat klipp, en kort, dålig, novell, till timmar spenderade på att kolla och läsa för att få samma kick. Ibland flera gånger samma dag. (Jämför man det här med ett heroinmissbruk, så skulle jag klassa in bland narkomanerna) Nästan varje gång som jag kollat porr, har jag känt mig äcklig, skamfylld och som en hemsk människa. För jag ser att människorna i porren inte mår bra. Men ändå blir jag sexuellt upphetsad av det jag ser. Jag vet att jag trott att porr är hur sex går till, till exempel att : ‘’Det är normalt att flera män slår en kvinna så hon gråter, har svart smink utsmetat i hela ansiktet, samtidigt som dom gör vad dom vill med hennes kropp sexuellt. Det är så det ska vara. Jag vet ju att alla andra kollar, och ingen säger något annat.’’ (I respekt för triggers så skriver jag inte hur hemskt det egentligen var.) Det indikerade för mig att det var så sex skulle vara. Vilket jag idag fått lära mig att det inte är. Sex är kärlek och intimitet.

Något gott och vackert.

Min frihet (som jag aktivt måste jobba på VARJE dag: vissa dagar är lättare, andra inte.) kom när jag på en kristen ungdomskonferens fick berättat för mig på ett möte att det porrkonsumtion inte är sunt. ‘’Sitter du fast eller känner igen dig i det vi berättat, så berätta för en vän här redan ikväll.’’ Jag berättade för mina två bästa kompisar medan jag grät av skammen, men också utav lättnaden att äntligen berätta för någon. För när man berättar så bryts den första delen av bojorna som håller fast en, skammen. Sedan dess har jag aktivt arbetat på mig själv och mitt beroende. Men som man säger om alkoholister ‘’En gång alkoholist, alltid alkoholist.’’, så stämmer det väldigt bra in på min situation också. Men idag vet jag att det finns hjälp att få (och förhoppningsvis ännu mer i framtiden) och att det finns frihet. Allt den här porren som finns, ett klick bort, anonymt, gratis och utan ‘’konsekvenser’’. Som exponerades för mig redan som 8-åring. Jag ser det som att det inte var mitt fel att jag började kolla på porr. Jag var ett barn, jag förstod inte bättre och helt plötsligt var jag fast. Men idag så är jag vuxen. Jag är 20 år gammal och jag vet att porr inte är bra för varken mig, dom i porren eller för andra. Därför måste jag ta aktiva val att inte kolla på porr. Men jag måste också ha överseende med min mänsklighet. För jag är inte en superhjälte och jag är verkligen inte perfekt. Därför har jag bestämt att sätta in konsekvenser för mig själv. Att om jag faller tillbaka till porr, så har det aktiva konsekvenser. T.ex. swischa en summa till Talita (en organisation som ‘’ Hjälper kvinnor ut ur prostitution, pornografi och människohandel för sexuella ändamål och in i ett fungerande liv.’’). Varje dag tackar jag också Gud, för att han sände sin son Jesus, som såg: alla min felsteg, alla mina brister och som dog på ett kors på grund utav det, så att jag skulle kunna få upprättelse(läs gottgörelse, revansch, en ny chans) och få ha en relation med Gud. Men också för jag vet att detsamma gäller dig som läser det här. Det finns möjlighet till upprättelse, frihet och gottgörelse. Regina Birkehorn sa så här: ‘’ Bättre sent än aldrig - och nu är en bra tid.’’