Avstängningsknappen -Hans del 10

Avstängningsknappen

Jag lyssnar mycket på vad andra berättar om porr och porrmissbruk. På något sätt vill jag förstå och lära mig mera. Många tar upp hur svår deras uppväxt varit med övergrepp och hur de i tidig ålder fick ta stort ansvar i en dysfunktionell familj. Det verkar som om det ofta är ett stort trauma i deras barndom som har föranlett deras missbruk. Porren har sedan blivit deras medicin mot traumat. 

...men vad är mitt trauma?

Här kommer jag och ska reda ut mitt porrmissbruk. Vad är mitt trauma? Vad i min barndom/uppväxt har varit den utlösande faktorn som har fått in mig på porrens bana?

Jag har verkligen försökt hitta något. Jag har till och med försökt förstora upp händelser för att se om det finns något hemskt som har drabbat mig. Kan jag ha förträngt det och låst in det så bra att jag inte kan hitta det? Visst finns det jobbiga perioder då man växer upp. Det gäller alla, även mig. Det är ändå inte alla som väljer porren. Jag hade allt som jag behövde då jag växte upp och jag ser uppväxten mer som ett ljust skimmer än något mörkt. 

Min kärlek till porr

Med det sagt ska jag försöka förklara min kärlek till porren. För det är mer ett förhållande som går snett än ett trauma. Det här är den senaste versionen. Det kanske kan komma en uppdaterad men den här känns trolig just nu. 

Min fösta gång 

Mitt möte med porren var inget som kändes snuskigt. Med andra killar så fick jag såklart låtsas att det var äckligt, men jag tyckte i själva verket att det var intressant och spännande. Min pappa hade aldrig någon porrtidning framme som vi barn kunde råka hitta. De fanns men de var inlåsta i ett skåp, vilket jag listade ut då jag blev lite äldre. 

Det var hos en kompis jag första gången fick tillfället att titta i en tidning. Kompisens farsa hade de i tidningsstället bland andra tidningar. Jag kommer ihåg att det alltid var jag som var den som var mest intresserad. Jag ville gärna titta en stund till medan mina kompisar ville göra något annat. Innan puberteten var det bara något som jag var nyfiken på, inget som gjorde mig upphetsad. Jag kommer ihåg då jag första gången fick utlösning genom onani. Det var som att alla bitarna föll på plats och intresset för porr ändrades omedelbart. Porrtidningarna fick sin förklaring. En nyfikenhet att hitta mer porr och lära sig mer blev ett nytt intresse. Med hjälp av porren kunde jag ta mina fantasier till nya höjder. 

Oanani + porr 

Snart lärde jag mig också att tillsammans med onani så fungerade porren som en avstängningsknapp. En magisk knapp som fungerar på nästan allt. I tonåren är det mycket som händer både i hjärnan och i kroppen, så att hitta knappen för att stänga av allt som var jobbigt var mycket välkommet. Det som jag stängde av kan ha varit något jobbigt i skolan. Jag vet att jag grubblade mycket. Kanske inte självkänslan var så vidare bra på den tiden heller. Det är svårt att minnas alla detaljer då jag inte hade speciellt ont av något. Det var bara hur jag var. 

Tidningarnas årtioende 

Jag kan inte säga att jag var så beroende av porr på 80-90 talet, men jag somnade dock gott varje kväll med den nyupptäckta onanin. Sanningen är kanske snarare att bristen på tillgänglighet höll beroendet på en kontrollerbar nivå. Tidningarna var svåra att smussla fram och tillbaka från gömmorna, så det var mestadels med hjälp av minnen från bilderna som jag sett i tidningarna som jag fantiserade.

Internetporr 

Internet! Det är med Internet som missbruket och beroendet tar fart. Jag skulle tro att det första jag sökte på var XXX. Inte så mycket rörlig film i början men en fördel att inte behöva göra något så pinsamt som att gå och köpa en porrtidning. Det som jag tror gör internetporren så beroendeframkallande är att det inte längre behövs några fantasier. Fantasierna finns redan inspelade i mängder av filmer så du själv inte längre behöver tänka. Det är alldeles för lättillgängligt och lätt att hitta för alla åldrar.

Triggande rutin 

Jag har inte hittat något trauma, men jag har säkert - som vissa missbrukare av andra droger, lättare att fastna. Säger ingen åt mig att det är fel så finns det ingen logisk orsak till att sluta. Jag ser just nu inget annat än att jag själv, tillsammans med min nyfikenhet och min egen fantasi, är orsaken till mitt intresse för pornografi. Avstängningsknappen som alla traumatiserade människor använt har även jag använt, men för högst vardagliga saker. Det är tillslut själva användandet av knappen som gjort mig beroende. Ofta så vill man bara få ett brejk, kanske har man lite tid över och vill känna ett lugn, kanske ingen orsak alls bara en triggad rutin. Det blev som ni alla förstår en vanligare rutin desto tillgängligare porren blev. 

Att pausa 

Jag upplever det som att min hjärna är nästan hela tiden är på högvarv. Med det menar jag att jag alltid grejar med något, tänker, vrider och vänder på allt. Det blir väldigt jobbig även om jag får mycket gjort. Efter porren saknar jag min avstängningsknapp. Jag tror att alla människor behöver få stänga av och dra sig tillbaka. Men det finns bättre och sundare lösningar än porr och onani. Porren med sin knapp har varit min följeslagare alltför länge och jag hoppas och tror att jag tillslut kommer att glömma den. Att jag har börjat skriva här funkar rätt så bra. Det tillsammans med musiken och löpningen tror jag tillslut ska kunna ersätta porren. 

Inget trauma behövs 

Med den här texten ville jag få fram att det kanske inte behöver vara något svårt trauma som gör dig till porrmisbrukare. Det finns säkert faktorer som spelar in men det behöver kanske inte vara så allvarligt. Jag är säker på att det är många gånger större risk att trilla dit om du är tonåring i dag jämfört med på 90 talet. En porrtidning mot allt som finns i dag går inte att jämföra. 

Jag hoppas att mina texter väcker tankar och att ni på något sätt känner tröst i er egen kamp. En ny text kommer snart   //Hasse