logotype
Hjälp oss ge fler en god jul

”Äntligen får jag en bostad”

Nils levde många år i psykisk ohälsa, missbruk och hemlöshet och har gjort flera självmordsförsök. Hos Frälsningsarmén fick han hjälp och mötte kärlek. Att tro på Gud smälte bort begären och den svåra ångesten. Nu känner Nils frid - och får äntligen en egen bostad.

Nils är brunbränd, blåögd och senigt smal. Han sitter på sociala centret och lyssnar till andakten, där man uppmanats tänka på ett ansikte som varit viktigt i livet. Han lyfter sin hand och vill berätta:

- När jag var på botten i drickandet betydde en speciell frälsningsofficer väldigt mycket. Jag fick hjälp på dåvarande Benikerbrinken som drevs av Frälsningsarmén, ett härbärge i Gamla Stan för oss som kommit snett och behövde hjälp, säger Nils och fortsätter:

- Han såg mig och lyssnade. Han gav goda råd. Och det var andakter morgon och kväll.

Nils blir tårögd när han minns.

Revolterande bondson blev raggare

Men låt oss ta det från början.

Nils växte upp som bondpojke på landet i Småland. Familjen hade kor, hästar, grisar, höns och Nils hade fem systrar. Mor och far var frälsningssoldater i Malmö.

-Men jag bar på en inre oro, blev en rebell och började tidigt att dricka alkohol, säger Nils.

Mot föräldrarnas vilja halkade han in mer och mer i festande och under 70-talet anslöt han sig till de stora grupper raggare som fanns i landet då och bitvis satte skräck i många samhällen, främst under somrarna.

-På Böda camping blev vi portade för alltid, efter att vi levt rövare så mycket. Vi välte till och med en polisbil, minns jag.

Drack mer och mådde allt sämre

Nils fick barn redan som 20-åring, med en ung tjej som också drack för mycket. När sonen var fyra år såg Nils honom för sista gången. Pojken skulle då omhändertas av myndigheterna och mamman var borta i ett rus av droger. Helt förfärligt, minns Nils.

Han festade desperat vidare men hade också många jobb under åren som följde. Han har arbetat på sågverk och stenhuggeri, jobbat som asfaltsläggare, parkarbetare och vaktmästare. Men han mådde allt sämre psykiskt. Efter ett tag kom självmordsförsöken.

-En gång här i Stockholm drack jag en 75:a sprit och tog en massa tabletter. Jag kördes till Södersjukhusets intensivvård. Min vän på firman hade precis tagit livet av sig, säger Nils dämpat.

Kom till Frälsningsarméns behandlingshem

Han befann sig på riktiga botten och gjorde ännu ett försök att avsluta sitt liv. Det blev intensiven igen. Nu fick han hjälp av socialtjänsten i Nacka och skickades till Frälsningsarméns dåvarande behandlingshem Kurön. Det räddade honom.

- På Kurön trodde man på mig. Personalen som fanns där då betydde fantastiskt mycket för mig. Det var underbart, säger Nils med eftertryck.

Efter behandlingen läste Nils in gymnasiekompetensen på en folkhögskola. Han fick en projektanställning och mötte Gud. Den starka oron och begärens krafter försvann mirakulöst.

”Nu är tron på Gud allt”

-Jag hade väl haft en slags barnatro under livet genom mina föräldrar men tappat bort detta genom mitt leverne. Nu är tron allt. Jag känner Guds värme hela tiden i mitt hjärta, varje sekund, säger han allvarligt och tillägger att han så gott som varje söndag går i kyrkan.

Han visar hur Bibeln självklart finns som app på telefonen och även ”Dagens Ord” som hjälper honom återvända till Gud varje dag.

Hemlösheten fortsatte

Men Nils var fortfarande hemlös. Pensionen var på minimala 4700 kronor. Flera kyrkor och organisationer i Stockholm hjälpte honom under åren i hemlöshet.

-Jag har sovit överallt där det går att sova, i naturen och i stan. Och på härbärgen. Men vi hemlösa är ganska utsatta för angrepp nu så jag vill inte bo inne i stan längre, säger han.

Därför åker Nils just nu långt ut till en skog utanför Stockholm och lägger sig för natten i en hängmatta. Regnar det åker han in för att sova sittande på Stockholms central. Där delas också mackor och kaffe ut till hungriga så då passar han på att äta.

Från hemlös till bostad

Men berättelsen är inte slut där. Efter en lång och krokig livsväg lyser det om Nils när han berättar att han nu i höst ska få flytta in i en helt ny lägenhet. I området Vega i Haninge ska åtta personer som varit i utsatthet och/eller missbruk dela på ett kollektivt nybyggt boende med kontrakt på fem år i taget.

-Vi är från 20 till 80 år och har gemensamt kök, tvättstuga och vardagsrum. Men var och en har sin egen lägenhet också. Jag har redan mött gruppen, vi klickade direkt. Det känns helt fantastiskt att bara veta att jag ska få flytta in, säger han och ler.

Ångesten från barndomen är borta

Nils drömmer i framtiden om att kanske bli volontär och hjälpa andra som har det svårt. Han tycker också om att resa och går alltid in i kyrkan på olika orter.

-Jag tänder ljus och ber. Mitt liv har i stora delar också varit en andlig strid, förstår jag nu. Men med Gud har ångesten jag lidit av ända från barndomen tagits bort.

Text och foto: Carina Tyskbo