Hjälp en person i hemlöshet – ge din gåva nu

Medmänsklighet i helvetet

Den svenska bärskogen är en av de platser där människohandel förekommer. Lovisa Landälv på Frälsningsarméns traffickingcenter Safe Havens har stöttat många drabbade bärplockare. Här reflekterar hon över vikten av att medmänsklighet får styra.

Nyligen skedde en av landets största insatser mot människohandel. Bland poliser papper och praktikaliteter är det viktigt att behålla en röd tråd – människan.

Hon klappar mig på armen och sträcker sig efter sin telefon. Hon visar en bild på en vacker ung kvinna och pekar på sitt hjärta ”daughter”. Hennes dotter är hemma i Thailand. Jag har satt en stol framför henne så att hon kan vila sitt skadade knä i väntan på att gå till läkaren.

Jag visar en bild på min sambo för att knyta kontakt. Hon ser glad ut och visar de andra i rummet som följs av ett rungade ’oh’ följt av skratt och leenden. Thailändare har en unik förmåga att hitta glädje och skratt i de mest mörka sammanhangen.

De cirka 40 thailändare som jag sitter mitt ibland har sökt stöd hos myndigheterna efter att de har jobbat långa dagar, med lite mat och dåligt husrum för i princip ingen lön. Det syns på dem att de har jobbat för mycket. Skadade fötter, hud som har släppt från händerna, trasiga skor och trötta blickar.

Kom ihåg människan som är utsatt

Runt om oss finns socialtjänst, regionskoordinatorer mot människohandel, kommunanställda och poliser. Det har nyligen skett ett tillslag mot människohandel inom bärindustrin. Jag är där som en del av civilsamhället. Min roll är att assistera myndigheterna och komplettera existerande stödsystem.

Som oftast handlar om att bevara brottsofferperspektivet – att komma ihåg människan. Det glöms lätt bort vilket är förståeligt, brottet människohandel är resurskrävande och komplext.

Det är mycket som ska ordnas på kort tid. Situationen är logistiskt sätt en stor utmaning för alla inblandade.

En blåbärsfläckad hand som plockar blåbär.

Senare serveras det middag. Stämningen bland thailändarna är spänd för det finns fortfarande mycket oro och frågetecken om vad som kommer att hända dem. Jag står och pratar med socialtjänsten och polisen. Bland alla planer och frågetecken i vårt samtal kan vi ändå konstatera; vi släpper detta nu och äter med dem.

Jag ser polisen gå och servera kaffe till leende män som tackar och tar emot. Dessa thailändares erfarenhet av Sverige har varit bedrövlig. Men med små gester som denna tänker jag att vi kan skapa positiva minnen i stället.

– Det ni har varit med om är inte ok. Ingen ska behöva bli utnyttjad på detta sätt. Vi ska göra vad vi kan för att stötta er. säger Jonna Ålander, regionskoordinator mot människohandel i region norr, till alla bärplockare vid en informationsträff. Det är viktigt att om och om igen förklara att vi finns här för att stötta dem och att de inte behöver vara rädda.

"I love you!"

Jag håller tillbaka tårarna. Så många liv har förstörts och det vi gör är att försöka reparera skadorna men jag är bedrövad över att det fick hända över huvud taget. Nu är det fokus på förundersökningen och resan hem. Igen, mitt i allt detta – människan. En ung tjej kommer fram till mig med tårar i ögonen och ett stort leende. Hon kramar om mig och säger ’I love you!’

Medmänsklighet kallas brottsofferperspektiv i EU-lag. I direktivet 2011/36 framgår det att om en person är misstänkt utsatt för människohandel har de rätt till: tryggt boende, praktiska stöd, läkarvård, psykologiskt stöd, juridisk information och tolkning. Vid detta tillslag blev dessa rättigheter tillgängliga men det är undantaget inte regeln. Min förhoppning är att vi lär oss av denna insats och gör annorlunda framöver.

Lovisa Landälv, samordnare på Frälsningsarméns traffickingcenter Safe Havens