Hjälp en person i hemlöshet – ge din gåva nu

Här skingras ensamheten

Ensamstående Karl-Gustav åker med Frälsningsarmén på äldreläger i sommar. Han saknar sin nyligen bortgångna bror men trivs bra här i en kristen samvaro med nya och gamla bekanta. I församlingen och även på den kära kolonilotten finns glädje och gemenskap.

– Jag heter som Kungen, säger Karl-Gustav och ler.

Han är 85 år, har en prydlig rutig skjorta i milda färger och en lika prydlig grön väska på soffan bredvid sig. Håret är grått och har just slätats till efter snabba steg i ösregn och blåst alldeles nyss.

Vi sitter på båten M/S Gustaf Wasa där han deltar i Vasakårens Gemenskapsdagar för äldre i Rättvik. Det har han gjort många gånger. Frälsningsarmén ger honom värdefull gemenskap, vänner, gudstjänstliv och fina utflykter. Som den här.

Karl-Gustav visar en bild på en kolonilott på en mobiltelefon.
Karl-Gustaf 85, år njuter av glad gemenskap och god mat på Frälsningsarméns gemenskapsdagar för äldre. Kolonilotten hjälper till att skingra ensamheten och kämpandet mot sjukdom.

Kämpat länge mot cancer

På frågan om hur han mår ser han ner i bordet en stund, där tallriken med gyllenstekt laxburgare och knapriga potatisar snart ska landa.

– Ja, det är väl som det är med mig. Jag har ju levt med cancer i femton år, till och från.

Han skrattar till över det faktum att han ännu står på benen och kan delta. Att bli äldre kan verkligen innebära prövningar. I synnerhet när kroppen inte vill. Men ensamheten är kanske en ännu tyngre börda.

Karl-Gustaf är ensamstående och har inga barn. Men hade fram till i julas en bror.

– Min bror dog strax före jul. Så nu finns ingen, säger han.

Vara med på sina villkor

Men han gläds över samvaron de här dagarna på lägret, då man ofta sett Karl-Gustaf sitta lite för sig själv under sångstunder och föredrag – men ändå inlemmad i gemenskapen. Att få vara den man är hos Frälsningsarmén är viktigt. Också för äldre gäller att man orkar, vill och fungerar olika. Ibland behöver man dra sig undan. Vila eller tänka egna tankar. Men hela tiden veta att om jag saknas frågar någon efter mig.

Gläds över sångstunder och andakter

Karl-Gustav besöker både Templet på Östermalm och Vasakåren, som alltså arrangerar denna resa.

– Min familj var inte så kyrklig men däremot min farmor, säger Karl-Gustav.

Själv bärs han av en tro och deltar med glädje i lägrets sångarstunder och andakter.

Älskar kolonilotten

Han delar med sig av sin stora hobby som är trädgård och berättar om kolonilotten på Södermalm, som han haft i många år. Han letar fram en bild på mobiltelefonen och visar en röd söt stuga med vita knutar och ljusblå fönsterluckor. Lila syrener, träd och vita blommor omger den lilla byggnaden.

– Här är jag väldigt ofta från våren och hela sommaren. Det finns bärbuskar också. Grannarna på de andra kolonilotterna är fina, vi hjälper varandra om det behövs, säger Karl-Gustav.

”Jag bar in mat till de sjuka”

Under många år har han nu varit pensionär, tidigare arbetade han inom vården. Han har bäddat många sängar, städat och burit in mat till sjuka.

– Ja, det har varit enkla uppgifter, men jag har trivts. År 2000 gick jag i pension men gick in som timanställd ganska ofta efter det.

Förutom sitt trädgårdsintresse har Karl-Gustav tyckt om att resa. Ryssland har han besökt många gånger och sörjer hur situationen ser ut där nu. För 15 år sedan besökte han för första gången Gammelsvenskby i Ukraina.

– Det var väldigt fascinerande. Vi fick vandra runt, äta och förstås gå i kyrkan. Jag undrar hur de har det där nu? säger Karl-Gustav medan maten serveras och vi stävar ut på Siljans öppna vatten.

Text och foto: Carina Tyskbo