Tonårige Vladic: ”Skäms att uppfattas som fattig”

Vladic och hans mamma bor i en hyreslägenhet söder om Stockholm i ett område som präglas av låg socioekonomisk status. Det är kombinationen av låg inkomst, hög kriminalitet och begränsade möjligheter för invånarna, där många är utrikesfödda, som medfört att området under flera år har klassats som ett "särskilt utsatt område" av polisen.

En mamma som vill skydda sin son

Det finns en stor risk för barn och unga från familjer med ansträngd ekonomi att utnyttjas av kriminella nätverk, som lockar med lättförtjänta pengar.
Flera samhällsaktörer arbetar dock långsiktigt för att bryta utvecklingen.

Ania vill skydda sin tonårige son från utanförskap och kriminalitet.

Hon och Vladics far är inte tillsammans längre men har ett gemensamt ansvar för sonens utveckling och hälsa. De är oroliga för hans framtid samtidigt som kärleken till honom är mycket stark. 

Ania anser att Vladic är i en känslig ålder då han lätt kan påverkas av personer som inte är bra för hans framtida utveckling.

Men att delta i idrottsaktiviteter kostar pengar. 

Bristen på resurser och hopp i tillvaron medför att sonen ibland drar sig undan och inte har lust att sköta skolan.

– Situationen är mycket stressande, säger Ania. Vi har en svår kamp.

Texten fortsätter nedan

Drömmen om fotboll stoppas av ekonomin

Det senaste året har sonen inte kunnat spela fotboll eftersom han inte har råd med fotbollsskor i sin storlek numera, 42. Att låna pappas avlagda fotbollsskor och fylla ut tomrummet fram med papper är inte optimalt.

– Nya dobbar till skorna kostar ungefär 1 500 kronor, säger Vladic. Mina gamla fotbollsskor gick sönder.

Varje spelare i fotbollsklubben måste betala sin utrustning, skor och kläder, själva och medlemsavgiften.

Vladic vill egentligen fortsätta spela fotboll i en klubb som vill satsa då idrotten betyder väldigt mycket för honom. Han berättar att han är en duktig forward som lyckats skjuta många avgörande mål. 

Drömmen är att försörja sig på fotboll i framtiden eller att jobba som tränare.

– Jag började spela fotboll redan som åttaåring. 

När kroppen växer men resurserna saknas

Då Vladic har vuxit rejält det senaste året har också hans vanliga kläder blivit för tajta. Han har inte gott om ombyte numera.

– Det känns inte bra och är jobbigt, säger han. Jag saknar hoodies och har bara två par skor att byta med, jag skulle behöva fler. Det är inte så stor skillnad jämfört med hur andra jämnåriga i skolan har det. 

Även sängen har blivit för kort för hans längd och behöver bytas ut. Benen når numera utanför sängramen. Det senaste året har tonåringen växt närmare en decimeter och är över 1,80 meter lång.

Ania och pappan är oroliga över att Vladic kan lockas in i olämpliga sällskap, i kriminella nätverk i området, om han inte har idrotten längre som stöttepelare.

Det är lätt att hamna i en jobbig svacka som är svår att ta sig ur.

Pengar är ett medel som kan öppna upp slussar till nya världar, som att ha råd att betala entren till fotbollsmatcher med spelare på elitnivå. Att med egna ögon se deras samspel på fotbollsplanen skulle betyda mycket och göra skillnad.

Skam och utanförskap i tonåren

Men att framöver byta fotbollsklubb till en med större ambitioner, mer talangfulla spelare och som ligger i ett ”bättre” område har flera utmaningar.

Vladic tror i nuläget, om det skulle bli aktuellt, inte att han platsar där “de rika” spelar.

Han jämför sina enkla urvuxna kläder med andra jämnårigas och skäms över, som han säger, att uppfattas som ett "fattighjon".

De senaste månaderna har varit särskilt kämpiga då Aina lever på aktivitetsbidrag, försörjningsstöd och tillfälliga lån. 

Även pappan saknar just nu egen försörjning.

– En mamma är en mamma. Jag oroar mig, säger hon med eftertryck. 

Ibland har hon inte ens råd med en enkel biljett till tunnelbanan. Eller att ge någon hundralapp till sonens fritidsaktiviteter med kompisarna, som bio och hamburgare på ett snabbmatsställe. 

Fastän hon och pappan delar på dessa utgifter.

– Det finns dagar då jag inte har pengar till mat. Hygienartiklar och tvättmedel kostar väldigt mycket. 

Stödet som gör skillnad

På grund av det mycket kärva ekonomiska läget betyder stöttningen de får från Frälsningsarmén och Templet oerhört mycket i en tid då det är den enda hjälp som finns att få.

– Vi är ytterst tacksamma för Frälsningsarméns mat och kläder. Har någon ett par hela fotbollsskor i storlek 42? 

Fotnot: Aina och Vladic är fingerade namn.

Text Lilian Andersson
Foto: Jonas Nimmersjö