Hjälp en person i hemlöshet – ge din gåva nu

"Inatt sov jag utomhus"

Jérôme har varit hemlös i 2 år. På Frälsningsarméns frukostar får han hjälp, här finns en familjär hemkänsla som känns trygg. Nu till hösten hoppas han slippa sova ute så ofta. ”Men jag har i alla fall min sovsäck”, säger Jérôme.

Jérôme är 34 år och hemlös. Varje dag kommer han till Frälsningsarmén på Templets kår i Stockholm, äter frukost och får ibland med sig en matlåda. Det är tyst, lugnt och skönt här, tycker han.

Bär på allt han äger varje dag

– Jag gillar vad jag ser och hör omkring mig, det känns som en familj på Frälsningsarmén. Vi har ju alla varit med om något tufft på olika sätt. För så är det ju - livets olyckor händer, menar han.

Jérôme bär svarta halvvantar där fläckiga fingrar sticker fram. Byxorna är jordiga och han har jackor och tröjor i flera lager. Allt han äger ligger på golvet kring stolen: Två ryggsäckar, en röd bag, en stor väska med sovsäck och en plastkasse. Det är tungt att bära på under dagarna, intygar han.

”I natt sov jag utomhus”

-I natt sov jag utomhus. Jag lyckades hitta skydd över mig, tak är viktigt när det regnar. Och jag har ju i alla fall min sovsäck. Men det blir svårare när snön kommer, konstaterar Jérôme.

Annars sover han i olika kyrkors härbärgen eller hos tillfälliga bekanta.

– Det är bra att det finns, tycker han, mänskligt. Men det är ingen långsiktig lösning förstås, erkänner han.

Vill arbeta och göra nytta för landet

Jérôme kom från Frankrike för två år sedan när tillvaron brakade ihop i samband med pandemin då han förlorade mycket. I Sverige har saker inte löst sig som han tänkt. Men han skulle vilja arbeta här och göra nytta.

Han stannar så länge man får sitta kvar på Templets kår, sedan söker han sig ut på stan eller till andra öppna verksamheter. Dagen fylls av att leta platser att vara på.

Texten fortsätter nedan.

Ofta ensamt vara hemlös

Jérôme vill helst inte belasta någon med sina problem. Familjen i hemlandet vill han inte oroa. Men det kan bli lite ensamt, svenskar har kanske lite svårare att öppna upp för nya människor.

– Jag måste försöka lära mig hur man ska vara med människor i det här landet. Ni fikar ju mycket till exempel, säger han och ler lite. 
– Men jag vill inte klaga och säga att livet är orättvis, bedyrar Jérôme.

Uppskattar gå i svenska kyrkor

Smörgåspåsen är hopknölad, kaffet urdrucket. Snart börjar en kvinna föreläsa om änglar, eftersom det just varit ängeln Mikaels dag. Det gör inget att han inte kan svenska, menar Jérôme, det är vilsamt att bara sitta med och lyssna.
Han har en tro på Jesus Kristus och uppskattar exempelvis gudstjänsterna i St:a Clara kyrka. Svenska predikanter är professionella och mer dedikerade än i Frankrike.

Alla har en egen ängel

På frågan om hur han får dagarna att gå berättar han att han hela livet varit fascinerad av papper.

– Jag viker origami, du vet.  När man sover ute kommer fladdermössen riktigt nära ibland, det är fint. Då viker jag fladdermöss.

Jérôme blir rörd när vi skiljs åt, tittar ner på sina händer och pysslar med servetten. När dörrarna om Templet slår igen syns han genom glasrutorna, vänligt blickande upp på föreläsaren, som på det främmande språket talar om att varje människa har en egen ängel.

Text och foto: Carina Tyskbo

Ge en gåva

Välj engångsbelopp

Om du vill få skatteavdrag för din gåva behöver du uppge ditt personnummer på tacksidan.

Välj betalsätt

Plusgiro 90 04 80-5 | Bankgiro 900-4805 | Swish 9004805

Läs mer om vårt arbete