logotype
Du kan minska hemlösheten - ge en gåva nu

De köar till värmen hos Frälsningsarmén

Per-Olof, Cecilia, Jenni och Omar köar i kylan på ett sätt som de flesta svenskar slipper. Till Frälsningsarméns sociala center kommer de för att äta frukost, få matkasse och vila lite i värmen. ”Jag har fått hjälp med mycket här: vart man ska vända sig, vem man ska ringa, hur man fyller i papper”, säger Per-Olof.

67-åriga Per-Olof har knallgul vindjacka med en logotyp från ett företag. Han har precis kommit ut från portarna till Frälsningsarméns sociala center på Södermalm där han ätit frukost och druckit kaffe. Han trampar lite fram och tillbaka i kylan och det snöblandade gruset.

— Det är en jättebra frukost här, säger han och rättar till halsduken från brittiska fotbollslaget Westham. Man får sitta 20-30 minuter nu under corona, och du ser ju -  det är kö hela tiden, säger han.

Han nickar mot kön som hela tiden fylls på. Människor kommer två och två eller ensamma. Tysta, småpratandes och med uppdragna axlar i råkylan. Per-Olof bor på härbärge om nätterna. Hit till sociala centret kommer han ett par dagar i veckan. Tidigare i livet arbetade han socialt och har även haft praktik här på centret.

En äldre man, Per-Olof, som står utanför Sociala centret och tittar in i kameran. Han är iklädd en gul jacka, en svart luvtröja, två halsdukar och har en grå mössa på huvudet,
Per-Olof har ätit frukost på sociala centret. Han tycker att Frälsningsarmén har skött sig väldigt bra i coronapandemin och har genom åren fått mycket hjälp här.

Tycker Frälsningsarmén är seriösa

— Här är det bra. Frälsningsarmén i Stockholm är den organisation som skött sig bäst kring corona. De är seriösa och håller avstånd. Jag ger hundra tummar upp till dem! säger Per-Olof bestämt.

Han menar att sociala centret klarar det mesta när det gäller att hjälpa människor. Vart man ska vända sig och ta vägen, vem man ska ringa, hur man fyller i papper.

— De har hjälpt mig mycket när jag har behövt.

Per-Olof träffar sällan sina vuxna barn som båda pluggar, men de hörs då och då på telefon. Han ser fram emot våren och värmen och önskar sig nya joggingskor.

— Jag tänkte försöka  börja springa igen, säger han innan han kliver över snöhögarna och försvinner neråt Långholmsgatan.

Fått vantar på kåren Templet

Cecilia är 37 år, har mönstrade tajts och en rosa mössa över det blonda håret. Hon bär på en ryggsäck och en IKEA-påse. Cecilia vill inte visa ansiktet idag.

— Jag har ju inget smink! utbrister hon. Sedan ler hon lite.

Cecilia bor i en söderförort men åker ofta in till stan för att få hjälp av Frälsningsarmén. Häromdagen var hon på kåren Templet på Östermalm, där hon fick mat och varma vantar. Hon håller upp de lila lovikavantarna och ser glad ut.

— Visst är de fina? Och jättevarma, säger hon.

Svårt att klara sig på försörjningsstödet

Cecilia har försörjningsstöd sedan många år men har svårt att klara sig på det. Vardagen består till stor del av att åka runt och få hjälp med det som är möjligt.

— -Först åker jag till Frälsningsarmén och Gula Änglarna på Östermalm och sedan hit. Och så pantar jag burkar.

Att resa med allmänna kommunikationer är knepigt när man inte har råd att fylla på kortet, men Cecilia har koll på hur hon ska promenera för att behöva åka så lite som möjligt.

Båda kämpar med missbruk

Jenni och Omar är 40 respektive 41 år och bor tillsammans väster om Stockholm. Jenni gillar färger och är glad över den nästan lysande rosa mössan och sjalen från Frälsningsarmén. Omar har luvan uppdragen under jackan och saknar flera tänder i munnen. Båda köar i kylan och är vana vid att tålmodigt vänta. Hit till sociala centret går de två dagar i veckan. När Omar missade sina tider med Socialtjänsten fick han avslag på försörjningsstödet. Nu lever de enbart på Jennis stöd.

— Jag tycker jättebra om ”Frälsis”. De är snälla och hjälpsamma här och har stora hjärtan. Vi får mat och kläder men de hjälper oss också socialt, med att kontakta myndigheter och så, säger Jenni.

En kvinna till vänster och en man till höger, Jenni och Omar, som tittar på varandra. De står utanför Sociala centret.
Jenni och Omar köar i kylan och är vana vid att tålmodigt vänta. Hit till sociala centret går de två dagar i veckan.

Vården trodde hjärtfelet var avtändning

Omar nickar. Tidigare i livet jobbade han som konditor på ett stort bageri när han blev fast i missbruk. När han fick problem med hjärtat och blev akut dålig tolkade vården först symptomen för en avtändning. Men till sist kom hjälpen och nu har Omar en ny hjärtklaff. Han slår lätt med handen på bröstkorgen där operationsärret finns.

— Jag går på missbruksbehandling och måste lämna prover hela tiden. Det är krångligt med corona och vi har inget åkkort på SL, säger han.

Jenni har jobbat inom vården och med kläder. Efter separation från sin förra man träffar hon sällan sina tre barn. Omar umgås med sina två under vissa helger.

— Skriv att alkohol är den värsta ingången till missbruk, säger han innan det är deras tur att få komma in värmen på centret.

Många viljor och behov i entrén

Klockan närmar sig 13.00 och Simon Gershater ska strax låsa portarna till Sociala centret. Han pustar ut lite och plockar med städgrejer, kaffemuggar och handsprit i dörren, där han agerat entrévärd under de timmar Sociala centret varit öppet. Fredagarna är alltid intensiva, menar Simon.

— Ja, det är större tryck, mer folk, många viljor och stora behov i dörren. Och så delar vi ju ut matkassar idag också, säger han.

En man, Simon, som arbetar på Sociala centret. Han står framför ingången till centret och ler mot kameran.
Simon låser portarna till Sociala centret efter en intensiv fredag med 162 besökande.

Trivs med sammansvetsat gäng på centret

I snitt 130 personer kommer hit varje dag men idag prickade man av hela 162 personer som åt, drack och fick sitta ner vid de numera väldigt glesa sittplatserna. Simon arbetade tidigare på Frälsningsarméns akutboende i Midsommarkransen och trivs väldigt bra. Gänget på centret är otroligt tajt och sammansvetsat.

— Alla gör ett enormt arbete dagligen, väldigt välstrukturerat, berättar han.

Tyvärr ser personalen på Frälsningsarméns härbärgen och sociala center numer allt fler unga människor. Många kommer också från andra länder. För att komma in just här måste man ha svenskt personnummer, övriga hänvisas till Frälsningsarméns EU-center eller projektet Vinternatt.

Mycket piller och läkemedel cirkulerar

— Det är tyvärr väldigt mycket piller och läkemedel i omlopp, och även cannabis, menar Simon.

Motvikten till all nöd och alla behov har han i träningen. Den är viktig för honom.

— Ja, det rensar hjärnan från intryck, säger han och skyndar ner för trapporna för att hjälpa kollegorna.

Text och foto: Carina Tyskbo

Läs mer