Hjälp en person i hemlöshet – ge din gåva nu

Långsiktigt stöd det enda som ger drogfrihet

Nylösegården i Göteborg drivs av Frälsningsarmén och är ett stödboende för män över 18 år med missbruksproblem. Trycket är just nu mycket högt på platserna i vårdkedjan. "Det är mycket angeläget att vi kan vara med och bidra till en positiv samhällsutveckling", säger verksamhetschef Ingela Sagman.

Frälsningsarméns missbruksarbete i Göteborg möter allt yngre personer med stora svårigheter. Människor har en mycket hög grad av beroendeproblematik och lider även av psykisk ohälsa. Det finns nästan inga platser för avgiftning eller hjälp inom sjukvården, personer blir ofta hemskickade ganska snabbt igen utan att ha fått hjälp. Det berättar Ingela Sagman, som är en av verksamhetscheferna för Nylösegården stödboende.

Vårdkedja för varaktig lösning

Mitt i detta erbjuder Frälsningsarmén lösningar genom att finnas för personer i missbruk. Genom att arbeta i en vårdkedja - en kedja av olika insatser som erbjuds - kan man hjälpa och stötta individen framåt. Vägen är ofta lång för att en person ska komma till en varaktig lösning.

– Många bitar ska falla på plats och individen är beroende av rätt stöd och förutsättningar. I vår vårdkedja kan vi idag ta tillvara det vi ser kring varje enskild person, säger Ingela Sagman.

Målet för verksamheten är att skapa förutsättningar och ge individuellt stöd för den enskilde. På så sätt får denne möjlighet att göra en förändring i sitt liv och kunna komma så långt som möjligt på vägen till drogfrihet och eget boende. I vårdkedjan vill man även vara med och skapa möjligheter till och delaktighet i en social gemenskap. Det är en förutsättning för att kunna klara av ett eget boende, betonar Ingela Sagman. 

Individen i centrum hela tiden

Vinstintressen och politisk styrning gör tyvärr att människan hamnar i skymundan men hos Frälsningsarmén finns människorna hela tiden i centrum, menar Ingela.

– De svåraste problemen är inte att tillgodose basbehoven - det gör vi - utan att långsiktigt hjälpa till med varaktiga lösningar.  Också samhället behöver arbeta ännu mer på lång sikt och hindra människor att hamna i hemlöshet. Det är mycket angeläget att vi kan vara med och bidra till en positiv samhällsutveckling, säger hon och fortsätter:

-Som organisation kan vi vara flexibla, lösningsfokuserade och hitta individuella lösningar för att ge bästa möjliga insats för varje person.  Vi gör vårt yttersta för att de som bor hos oss ska komma framåt.

Lång resa mot drogfritt liv

För den som under flera decennier varit under beroende av droger är det även efter genomförd behandling en tuff resa att komma tillbaka till ett drogfritt liv. Personen får visserligen lägenhet men blir helt ensam, ofta med en knapphändig inredning; där mat, tvätt, post och annat ska skötas av personen själv. I bästa fall erbjuds tillsyn av kommunen någon gång i veckan.

– Även om man skulle klara detta saknar personen ett socialt nätverk. Att ta tag i alla relationer som skadats på vägen i missbruket kräver dessutom väldigt mycket, säger Ingela Sagman.

Svårt bo ensam efter missbruksbehandling

Ett konkret exempel på en situation är en äldre man med missbruksproblematik som hamnat mellan stolarna. Han klarade varken av att bo ensam eller tillåts bo på äldre- eller gruppboende.

– Vi på Nylösegården kunde hjälpa till med flytten och stötta honom längs vägen. Men efter tre hela år hos oss där han fått hjälp med precis allt, ser det tyvärr dystert ut för hans del. Hemtjänsten kommer inte att kunna tillgodose hans behov.

Inkludera hemlösas egna upplevelser

Ingela Sagman menar att det finns väldigt mycket att göra för att förbättra situationen för människor med missbruksproblematik i Göteborg. Beslutsfattare skulle behöva se att saker och ting inte hänger ihop.

– Samhället behöver hitta kostnadseffektiva lösningar som i högre grad inkluderar de hemlösas egna upplevelser av de olika insatserna som ges. Där kan vi vara med och vara en röst, vi arbetar förebyggande i detta. 

Social delaktighet behöver lyftas

Det viktigaste enligt Ingela är att arbetet är individanpassat och att man har en samordnad planering – det vill säga samarbetar kring bedömning, planering och stöd och utgår från den drabbades hälsa och sociala situation.

– Förutom att bara tillgodose basbehoven arbetar vi också med den sociala delaktigheten genom aktiviteter och hälsofrämjande insatser. Här finns det mycket mer att utveckla, säger Ingela Sagman.

Text: Carina Tyskbo

Foto: Jonas Nimmersjö