Else hjälper andra äldre i krisen
Landets äldre har haft svåra månader när coronakrisen orsakat sorg, sjukdom och isolering. Else Andersson gör själv vad hon kan för att ändå stödja andra. Matlådorna från Frälsningsarmén har glatt de äldre i hennes hus under hela våren, liksom telefonsamtal till tröst. ”Jag tror att det mitt i allt kan komma något gott ur det här”, säger hon.
Else är 83 år och slutar aldrig hjälpa behövande. Efter ett långt liv inom Frälsningsarmén är hon nu i coronatider plötsligt den som själv behöver hjälp, och som ska akta sig för kontakt. Hon är den som ska vara ängslig för mänsklig gemenskap, det som är själva grundstommen i Frälsningsarméns uppdrag och som varit centralt sedan starten i London 1865. Det är en märklig och svår tid, tycker Else.
— De äldre vänner och andra jag talar med har fått så många tankar av det här med corona. Kring livsfrågor av olika slag, säger hon när vi ses på behörigt avstånd i Polishusparken på Kungsholmen, nära Elses hem.
Många äldre har inget nätverk
Doften av utslagen hägg genomsyrar luften där Else satt sig i skuggan på en bänk. Gruset knastrar när sommarklädda människor passerar och kastar en blick på den rakryggade damen i rosa- och vitmönstrad topp, med gåstavarna vilande intill sig.
Naturen står i prunkande sommarprakt, men för alla de drygt två miljoner ålderspensionärer som finns i Sverige har denna vår varit allt annat än blommande. Isolering, oro och förstås saknad av nära och kära har varit tung att bära. Och för dem som inte haft något nätverk har en ekande tom lägenhet varit allt. En fasa svår att ta in i ett land där restriktionerna ändå tillåtit många att gå ut, handla och till och med gå till jobbet.
Fler vill hjälpa varandra nu
Ändå är Else hoppfull. Hon vill se möjligheter.
— Då vi inte får ha någon fysisk kontakt känns det viktigt att nå människor via telefon och mail. Samtidigt har många erbjudit sig att hjälpa varandra på olika sätt och upplevt det som meningsfullt.
— Därför tror jag mitt i allt att det kan komma något gott ur den här krisen, fortsätter hon.
Lång kö varje dag för hjälp
Tillsammans med sin make tillhör Else själv Templet, Frälsningsarméns kår/församling på Östermalm i Stockholm som blev Sveriges allra första år 1882, när Hanna Ouchterlony drog igång verksamheten med sina röda fanor, sin starka tro och en oförtrutlig vilja att nå de allra mest utsatta. Och sådana fanns det gott om, också på Östermalm.
Än idag ringlar matkön lång på vardagsmorgnarna mellan klockan 09-12, då utsatta i hemlöshet, psykisk ohälsa eller ensamma äldre kommer för en bit mat. Dag efter dag, samma kö.
Lämnar matlådor utanför grannarnas dörr
Under coronatiden har situationen förstås blivit alarmerande för den som varken törs gå att handla eller kan be någon göra det. För att följa myndighetens restriktioner övergick kåren till att dela ut maten och fikat istället för att bjuda in över tröskeln. Tre gånger i veckan har Else fått ett antal matlådor hemsända dit hon bor. Det har varit en stor glädje att få dela ut dem, intygar hon.
— Flera av oss i huset känner varandra. På så sätt har vi fått bra, lagad och gratis mat varje dag. Det är fantastiskt, säger hon och understryker att tacksamheten hos dem som Frälsningsarmén hjälper är stor.
Sänder ett vykort till alla som kåren ber för
Kårens ledare - frälsningsofficerarna - har också kontakt med de äldre i församlingen, något som skett på många orter i landet. För hela 60 år sedan invigdes Else själv till officer i Frälsningsarmén och nu sitter hon bland annat i den nämnd för andlig vård som finns på kåren.
— Jag försöker hålla kontakt med de äldre frälsningssoldaterna. Vi har även förbön efter alfabetisk ordning för medlemmar varje vecka och de får ett vykort med en personlig hälsning. Under kommande söndags gudstjänst omnämns de särskilt.
— Jag har just varit till lådan och postat några, fortsätter on och ler.
”I Herren har jag min tillflykt”
Hon visar vykortet som föreställer den vackra kårbyggnaden i tegel. På andra sidan finns ett citat från Bibelns bok Psaltaren, kapitel 91, vers 1 och 2: "Den som sitter under den Högstes beskydd och vilar under den Allsmäktiges skugga, han säger: I Herren har jag min tillflykt och min borg, min Gud som jag förtröstar på."
Saknaden är stor efter gemenskapen med soldater och vänner i kåren. Hon tänker också på medlemmarna i den stavgångsgrupp som brukar samlas en gång i veckan och promenera, äta sopplunch och lyssna på ett aktuellt föredrag.
— Nu längtar vi alla efter dagen då det blir som vanligt igen, säger hon och ser upp mot löven som rör sig svagt i vinden.
Tacksam för sina promenader och natur
På grund av besöksförbud och fortsatta strikta restriktioner har Else inte kunnat besöka äldreboenden som hon gjort tidigare. Det smärtar henne. Själv har hon klarat sig bra, hälsan är ganska skaplig. Barn och barnbarn har också ställt upp och varit till stor hjälp. Nästan dagligen går hon sina promenader hit till parken. Som denna heta junieftermiddag, då barn leker på avstånd och människor vilar under bladverken med utsikt över Stockholms anrika Rådhus.
— Här sitter jag en stund, njuter av de vackra blommorna och läser, säger Else.
Text och foto: Carina Tyskbo
Fakta: Utdelning av matlådor på Frälsningsarmén Templet
Food4heroes och Frimurarstiftelsen har under coronakrisen gjort det möjligt för Frälsningsarmén/Templet att förmedla matlådor till pensionärer 70+ som lever i karantän. Varmt tack!
