Genom att surfa vidare samtycker du till att Frälsningsarmén lagrar kakor på din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies

Traffickingcentret ser till den utsatta individens rättigheter

Safe Havens Stockholm, ett av Frälsningsarméns två traffickingcenter i Sverige, som med tätt samarbete med advokatbyråerna Brottsbyrån och Asylbyrån, hjälper individer som utsatts för människohandel. En ny tendens som centret ser är att människohandeln utvidgar sig. Från att det främst har rört sig om människohandel för sexuella ändamål är nu majoriteten av centrets klienter utsatta för arbetskraftsexploatering inom branscherna städ, restaurang, bygg och skönhet.

Bilden är arrangerad. Foto: Jonas Nimmersjö

Längs en hårdtrafikerad gata i de centrala delarna av Stockholm har Frälsningsarmén lokaler i en klassisk innerstadsfärgad byggnad, en slags matt ljusorange nyans. Från en tvärgata tar man sig ner till den anonyma källarlokalen genom en trädörr med glasrutor. Här nere har traffickingcentret Safe Havens Stockholm mottagning för brottsutsatta varje onsdag eftermiddag.

Hanna Brandvik— När man hör ordet människohandel tänker nog de flesta på sexuell exploatering, prostitution, men det är bara en del av det. Förra året såg vi för första gången att arbetskraftsexploateringen utgjorde majoriteten av de fall vi jobbade med. De utsatta har främst utnyttjats inom restaurang-, bygg-, skönhets- och städbranscherna. 60 procent av våra klienter utsattes för arbetskraftsexploatering och resterande utsattes för sexuell exploatering eller en kombination av både och, säger Hanna Brandvik, verksamhetsansvarig för Safe Havens Stockholm. 

Bland polisens utredningar och de fall som hamnar i domstol handlar däremot fortfarande majoriteten av fallen om sexuell exploatering, andra typer av arbetskraftsexploatering är få i jämförelse. Det tror Hanna Brandvik kan komma att ändras framöver. 

— Jag upplever att verkligheten är en annan och tror att med ökad kunskap och insikt kommer fler fall att upptäckas och därmed kan fler fall leda till polisutredning och rättegång, säger Brandvik. 

När den svenska staten misslyckas eller inte når fram

2020 fick totalt ett 40-tal personer någon typ av rådgivning och stöd från Safe Havens Stockholm. Utav dessa var 26 inskrivna klienter, vilket innebär att de deltagit i mer ingående stödprocesser. Därutöver tillkommer samarbete med och rådgivning till andra aktörer och yrkesverksamma inom området. Majoriteten av klienterna på centret är fortfarande kvinnor men allt fler män identifieras som offer för den här typen av brott. Av fjolårets inskrivna klienter var cirka 65 procent kvinnor och 35 procent män. 

— Där den svenska staten misslyckas eller inte når fram försöker vi, i samarbete med andra, komma in och spegla det stöd och skydd man som utsatt ska få. Det kan handla om skyddat boende, rätt till reflexionstid, sjukvård eller juridisk hjälp, säger Brandvik. 

Offrens fattigdom och utsatthet är förövarnas framgångsfaktorer

Brottsoffren kommer från olika länder runt om i världen. Senaste året har de utsatta som fått hjälp av Safe Havens Stockholm främst kommit från Västafrika, Mellanöstern och Östasien. Brottstypen sker över landgränser. En tydlig gemensam nämnare för offren är fattigdom, en annan är utsatthet. För förövarna är däremot offrens fattigdom och utsatthet framgångsfaktorer.

Människor tvingas eller luras till ett avlägset främmande land så som Sverige med hopp om en bättre framtid. De har blivit lovade ett bra jobb med bra lön och villkor. Men inget blir som utlovat. Vittnesmålen liknar varandra oavsett vilken bransch som offret tvingats jobba inom. Historierna upprepas gång på gång och blir fler och fler. 

— Det ligger många gånger i brottets natur att offren har förts in i landet på oklara sätt, att de blivit lurade eller tvingade och ofta med kriminella premisser, och därför inte vågar ta kontakt med svenska myndigheter oavsett vad de blir utsatta för. Eller den utsatthet som vissa som fått avslag på sin asylansökan upplever, eftersom de inte vågar återvända till hemlandet på grund av dödshot, och därför lever som papperslös. En kriminell arbetsgivare som vet om en sådan situation utnyttjar den genom att hota, ”om du inte gör som jag säger ringer jag gränspolisen”. Det om något är slavarbete, säger Brandvik. 

Viktigast - den utsatta individens rättigheter

Safe Havens har tre ben att stå på i sitt arbete, berättar Hanna Brandvik. Två av benen är det samhällsutvecklande, att skapa debatt och visa på brister i systemet, och det kunskapshöjande där man samarbetar med andra organisationer och utbildar volontärer. Kärnan, det största och viktigaste benet, är den utsatta individen och hens grundläggande rättigheter. 

Traffickingcentret jobbar utifrån Europarådets konvention om bekämpande av människohandel och det rättighetspaket som återfinns i konventionen. Det handlar om att alla individer som utsätts för dessa brott har vissa rättigheter oavsett vilket land de kommer från, vilket land de befinner sig i och oavsett deras status i det landet. Safe Havens har inte avgränsat sin hjälp till att omfatta bara vissa målgrupper utan hjälper alla där det finns en misstanke om människohandel. 

— Vår unika roll är att vi möter individer som inte fångas upp på något annat håll, de som inte vågar göra sin vistelse i Sverige känd för myndigheter. Stödet man som utsatt har rätt till ska enligt konventionsåtaganden vara ovillkorligt, men i praktiken blir det villkorligt och avsmalnat till de som vågar stå i kontakt med socialtjänst och polis, säger Brandvik. 

Ett alternativ eller en bro till myndighetskontakt

Genom volontärerna, som främst är socionom- eller juriststudenter, och nära samarbete med de två advokatbyråerna Brottsbyrån och Asylbyrån får klienterna både social stöttning och juridisk rådgivning. Tanken är att ingen ska falla mellan stolarna, utan få den hjälp man som brottsoffer behöver och har rätt till. 

— Vi fungerar som både ett alternativ till myndighetskontakt och en bro till myndighetskontakt. En bro på så sätt vi kan ge rätt information om svenska regler och brottsutsattas rättigheter till klienter som då faktiskt vågar göra en polisanmälan och kontakta en myndighet. Ett alternativ blir vi för de klienter som känner att en myndighetskontakt absolut inte är en möjlighet, för dem kan vi bli ett stöd och förhoppningsvis bidra till det skydd som behövs, säger Hanna Brandvik, vid Safe Havens Stockholm. 

Text: Johanna Hellsten