Hjälp en person i hemlöshet – ge din gåva nu

Från partyliv till hemlöshet

Marcus hade en trygg uppväxt men drogerna i Stockholms uteliv gjorde honom beroende – och hemlös. Han har fört många hemlösas talan men vet att kampen är svår. Högt på önskelistan är att återfå brustna relationer. På Midsommarkransens akutboende känner han sig trygg.

Frälsningsarméns akutboende i Midsommarkransen, för män i hemlöshet och missbruk sitter Marcus, som är 64 år. Han har ett par kryckor bredvid sig och tar sig med möda över golvet. Efter ett fall från en stege är höften skadad och i foten pågår en ständig inflammation.

Marcus har varit hemlös länge, innan dess har han bott på massor av platser.

– En gång fick jag lägenhet av ett stödboende men där var det vägglöss. Anticimex kom två gånger men fick inte bort det. Jag vägrade accepterade den bostaden och backade inte förrän jag fick rätt, säger Marcus.

Frälsningsarmén hjälpt flera gånger tidigare

Här hos Frälsningsarmén trivs Marcus väldigt bra, trots att det just nu är fullbelagt är det lugnt.

– Personalen är underbar, maten är jättebra. Jag har fått hjälp på Frälsningsarmén tidigare, till exempel på ett av era behandlingshem - en fantastisk plats, säger Marcus.

Trots krämpor ser Marcus annars ganska sportig ut med hoodie och keps, en snygg kille som vem som helst ute på Stockholms gator. Och så kunde det ha varit. Men han och vännerna var tidigt sugna på fest.

– Vi var väl ett gäng kaxiga, bortskämda slynglar under tidigt 80-tal som ville vara på krogen och ha partyliv, säger han rakt på sak.

– Vi hängde på Café Opera och Riche och provade allt. Först hasch då och då, sedan tyngre droger som amfetamin och kokain, fortsätter Marcus och skakar på huvudet.

Partylivet ledde till drogberoende

När drogerna kom in i livet vände det som var en trygg och bra uppväxt, med mamma och pappa som drev kafé och bilfirma; med vänner, utbildning och ett aktivt, sportigt liv. Att pappa dog blott 61 år gammal när Marcus var 22 år minns han som ett hårt slag.

– Jag saknar honom fortfarande, säger Marcus och blir tårögd där vi sitter i akutboendets teverum och en film pågår i bakgrunden. Män kommer in och ut, eller vilar i soffor och fåtöljer.

"Det är Frälsningsarméns personaltäthet som gör att Midsommarkransen är en trygg plats", menar Marcus.

Utbildning och bra jobb genom åren

Marcus är utbildad maskiningenjör och kock, han har haft mängder av arbeten och jobbat hårt; på familjens firmor, som behandlingsassistent på mentalsjukhus, på flera restauranger och på ett framgångsrikt dataföretag. Han har alltid tyckt om att möta och arbeta med människor. Men hela tiden fanns droger med i bilden.

– Jag kunde gå ut på lunch och skaffa droger och gå in och jobba igen. Blev jag påkommen slutade jag jobba där och sökte ett nytt arbete, minns han.

Heroin och behandlingshem

Så höll det på tills det eskalerade och Marcus började injicera heroin. Nu sade vännerna ifrån. En av dem tog kontakt med ett behandlingsprogram och Marcus bestämde sig för att ge det ett försök.  Därefter följde vård i omgångar på ett antal olika behandlingshem, parallellt med jobb. Varje gång blev det bättre en tid, men sedan fastnade han igen.

– Ofta hängde det ihop med att jag hade tagit på mig för mycket arbete och ansvar. Jag har alltid haft svårt att säga nej, säger Marcus.

Nu har det gått 15 år sedan Marcus slutade med heroin. Han bor där det finns möjlighet. Senare idag måste han flytta över till ett annat boende drivet av kommunen, men ser inte fram emot det – även om han får eget rum och kan stänga en dörr om sig. Det är en orolig plats tycker han, och framhåller Frälsningsarméns personaltäthet som gör Midsommarkransen tryggare.

Aktiv i hemlöshetsfrågor

Under åren har han varit aktiv och drivit frågan om rättigheter och möjligheter för hemlösa.

– Jag var med och återbildade Föreningen Stockholms hemlösa. Det behövs ofta juridisk kompetens för att få rätt hjälp, det är så många saker att ta hänsyn till, säger han.

Marcus har dessutom utbildat sig och har haft ett stort engagemang i frågan om missbruksvård. Han vet vad föreningsverksamhet kan betyda för den som annars saknar röst i samhället. Många fler skulle engagera sig om de visste vad som är möjligt, tror han.

– Folk får fel diagnosticering, feldoseringar av medicin och även fel behandling. Men det är tungt och tar tid att driva den kampen, menar Marcus och tillägger att många hemlösa eller missbrukande inte blir trodda och på så sätt arbetar i motvind från början.

Drömmer om helare relationer efter missbruket

På frågan om han har några drömmar svarar Marcus att han först och främst vill få tillbaka sin rörlighet. Svårighet att gå och mycket smärta begränsar livet. Han minns också med längtan de länder han besökt som ung och skulle gärna resa igen. Passionen för konst är stor och han har själv målat och ritat mycket genom åren.

Men överst på listan står att få tillbaka relationen med anhöriga.

– Det har kostat mycket, mitt missbruk, bland annat den kontakten. Men jag är ju inte i grunden en elak människa. Jag vill fortsätta att försöka, säger Marcus.

Text och foto: Carina Tyskbo

Ge en gåva

Välj engångsbelopp

Vill du bli månadsgivare? Klicka här

Om du vill få skatteavdrag för din gåva behöver du uppge ditt personnummer på tacksidan.

Välj betalsätt

Plusgiro 90 04 80-5 | Bankgiro 900-4805 | Swish 9004805

Läs mer om vårt arbete