Mening och gemenskap för äldre i Dalarna
Under en vecka i juni inbjöd Frälsningsarmén till de efterlängtade Gemenskapsdagarna för äldre på Rättviks stiftsgård. Hela 47 deltagare kom från Stockholm och fick uppleva utflykter, sångstunder, god mat, föredrag och glad samvaro.
Gemenskapsdagarna är hett efterlängtat läger som bjuder in äldre till Rättviks Stiftsgård i Dalarna. En vecka i juni och ytterligare en i augusti blir snabbt fullbokade. Många av deltagarna tillhör Vasakårens dagledigträff men 20 personer är helt nya denna gång, berättar Leif Alm, som arrangerar det hela tillsammans med Margit Östman.
— Målet är att alla ska få en skön vecka med goda upplevelser. Eftersom vi har 15 kvinnor från Akalla kvinnocenter med oss blir det en fin och viktig blandning av personer. Kvinnorna har aldrig varit utanför Stockholm tidigare så resan blir en stor upplevelse, säger han.
Växa i tron är viktigt
För Frälsningsarmén är det viktigt att även äldre ska få samtala om och växa i sin tro. Läger är inte bara för unga, alla behöver få komma samman och lyssna på andra och låta frågorna landa i sig själv. Många av deltagarna har dagledigträffens samling på Vasakåren som veckans gudstjänst, och på lägerprogrammet finns andakter, bibelstudier och vittnesbördskvällar.
— På torsdagskvällen talar deltagarna själva om sin vandring med Gud. Det är stimulerande att höra om andra personers vandring med Herren, gärna på ett lite djupare plan, säger Leif Alm.
Musiken som gåva från Gud
Föredragen är också en självklar del av veckan. Kurt och Ulla Dahlquist från Jönköping höll i tisdagens program och berättar entusiastiskt om musiken som en viktig gåva från Gud. De vill visa på Bibelns syn på musik och sång och att lovsång inte får bli ”uppträdande” utan ska vara en tillbedjan inför Gud, med fokus på budskapet.
— Musiken har funnits med i hela våra liv i tjänst för Frälsningsarmén. Vi illustrerade berättelsen med kornett och piano och sjöng ett antal lovsånger för att visa på olika perspektiv, säger Ulla Dahlquist.
Vikarbyns spelmanslag gladde
På eftermiddagen bjuds mer musik när alla samlas på den vidsträckta gräsplanen utanför matsalen. Tre musiker från Vikarbyns spelmanslag underhåller med Siljan och Stiftsgårdens stora kors i blickfånget. Folkdräkternas med fransar och knätofsar lyser i solen och när lägerdeltagarna får höra Äppelbo gånglåt klappar flera takten. Efteråt vill många ta foton på den dräktprydde Rättviksbon Johan Werkmästar, 19 år.
— Detta är bland det bästa jag vet! Att spela för de äldre som blir så enormt glada och att få visa på gemenskapen i musiken är otroligt kul, säger han med eftertryck.
Hade missbruksproblem
Ralf, 78 år och Janne, 77 år sitter lite för sig själva på uteplatsen och njuter av musiken. De är vänner sedan länge och har åkt på Vasakårens äldreläger flera gånger. Båda är ensamstående och har kämpat med alkoholmissbruk.
— Vi möttes på stödjandegruppen i Hallonbergen eftersom vi hade bekymmer med drickandet. När jag var som djupast nere var jag hemlös och sov i parker, säger Ralf rättframt.
Janne nickar. Han kom via kommunens socialtjänst i kontakt med Frälsningsarmén, som då hade en kår i Sundbyberg, och började delta i dagledigträffarna. Så småningom lockade han med sig Ralf, och båda hamnade på så sätt i en meningsfull gemenskap.
Från hemlös till lägenhet och gemenskap
— Det känns ganska dramatiskt nu när många gamla kompisar går bort. Vi är lite enstöringar, precis som de, men vi klarade oss vidare tack vare hjälpen, säger Janne.
Ralf berättar stolt att han numera äger sin bostadsrätt. De två har aldrig varit hemma hos varandra men ses varje dag på torget och fikar. Och så på kåren förstås, där både gemenskap och gudstro försiktigt vuxit fram.
Önskesånger och glada gåtor
Efter den goda middagsbuffén är det fritid. Några äldre vilar på rummet, sitter och samtalar eller promenerar bland smörblommorna innan kvällsprogrammet tar vid. Leif Alm håller i trådarna flankerad av Jenny Alm, ansvarig på Akalla kvinnocenter. Ett glatt musikergäng leder med hjälp av piano, dragspel och gitarr kvällens ”Allsång”.”De komma från öst och väst”, ”Namnet Jesus” och ”Ovan där”, sjungs ut av hjärtans lust. Syrendoften letar sig in genom altandörrarna där Rättviks stolta vita kyrka med sina karaktäristiska fäbodar tronar i sluttningen.
Senare blir det frågesport och rebusar som betas av under skratt och förflyttningar i rummet. Damer och herrar tävlar mot varandra genom att ta plats på en rad av stolar längst fram.
— Vilket djur symboliserar Frankrike? Hur säger man tack på portugisiska? ropar Jenny.
Nattsudd med bibelfokus om Israel
Flera av de äldre deltagarna hjälper kvinnorna från Akalla med svenska språket, det är knepigt att hänga med på gåtor och sånger när man har ett annat modersmål.
Efter kvällsfikat väntar för den som vill och orkar ”Nattsudd” med bibelstudium och föredrag av Israel-kännaren Dan Johansson. Medan svalorna ännu svirrar mot den ljusa kvällshimlen drar sig sedan deltagarna tillbaka till sina rum.
Siv-Britt får hjälp på lägret
Torsdagsmorgonen börjar soligt och efter frukost berättar officerarna Inge och Ewa-Maria Wahlström om sin tid i Portugal. Kvinnorna från Akalla spelar kubb på gräset utanför, skratten letar sig in genom fönstret.
Siv-Britt Höglund är 88 år och tar sig fram på Stiftsgården med hjälp av rullator. Under den vita kepsen syns ett stort bandage.
— Jag är opererad för en tumör i huvudet. Jag trodde inte att jag skulle kunna åka med hit i år, men läkaren sade att det gick bra, förklarar hon.
Siv-Britt förklarar hur såret måste läggas om varje dag. Det krånglar och blöder.
— Men jag får en sådan fantastisk hjälp av flickorna här från Frälsningsarmén – de är underbara! Jag försöker hänga med på allt så gott jag kan. Jag är inte van att bli såhär bortskämd, säger hon leende och lägger till att tron har betytt så mycket i allt hon gått igenom.
Siljanstur med regn och skratt
Efter kaffe och goda jordgubbsbakelser tar sig sällskapet ut till bussen för avfärd mot Leksand. Himlen öppnar sig jäms med det bildsköna Tällberg och väl framme vid båten M/S Gustaf Wasa vräker det ner. Men humöret är ändå gott när alla kommit ombord och skrattande skakar regnvattnet av jackor och paraplyer. Nu tuffar den anrika gamla båten via Dalälvens utlopp och vidare ut på Siljan.
— Vatten ingår som ni märkte, läsk får ni köpa själva, säger Leif Alm och möts av skratt.
En god lunch väntar och lägerdeltagarna gläds över vackra utblickar mot Dalarnas kullriga strandsluttningar. Flera dagar återstår ännu av lägret och många kommer tillbaka nästa år. Med eller utan regn – och ett år äldre. Men alltid omgivna av Frälsningsarméns gemenskap, sommarblommor och Guds kärlek.
Text och foto: Carina Tyskbo