”Det borde finnas ett Akalla kvinnocenter överallt”

Efter två-tre månader hörde hon genom en vän att man kunde lära sig svenska på Frälsningsarméns kvinnocenter i Akalla. Där träffade hon andra och fick ett sammanhang, vilket fick henne att må bättre. Hon lärde sig språket och att sy och hon passade de andra kvinnornas barn emellanåt. På loven åkte de skridskor och bowlade bland annat. Efter några år födde Ariam en son och då kom den största vändningen då det mesta av hennes fokus och kärlek riktades mot honom. Två år senare kom en dotter till världen.

— Efter det längtade jag inte tillbaka till Eritrea lika mycket längre utan då kände jag att Sverige är mitt land. Både jag och mina barn har fått sådana möjligheter här, det finns inte ett bättre land att leva i, menar Ariam.

Fina relationer skapades

På kvinnocentret erbjöds en mängd aktiviteter för både mammor och barn så Ariams son och dotter träffade jämnåriga kompisar och fick på så vis också en bra start i livet. Och det blev många utflykter och resor, bland annat till Liseberg, Gränna och Skara sommarland, till och med till Åland. Likaså besök på museer och fina restauranger.

— Jag kommer alltid att minnas de resorna och dagarna. Det var intressant och roligt och det skapades så fina relationer både mellan oss kvinnor och mellan våra barn, säger hon.

— Jag hade själv inte orkat eller vågat resa och utforska Sverige på det sättet men tack vare centret har jag fått se så olika delar av landet och insett hur vackert det är, fortsätter hon.

”Hon visste vad vi och barnen behövde”

Ariam var aktiv där ända tills hennes familj flyttade från Akalla för fem år sedan, så centret har varit en del av hennes liv i 16 år. På frågan vad vistelsen där har betytt för henne när det handlar om att bli en del av det svenska samhället kommer svaret snabbt och bestämt:

— Mycket! Ett sånt ställe är jätteviktigt och borde finnas överallt, särskilt med någon så engagerad som Ann-Christine Holten, som ansvarade för centret då. Hon visste vad vi invandrarkvinnor och barn behövde och kunde uppfylla det.

Nu är Ariam 42 år och läser näst sista terminen på sjuksköterskeutbildningen. Hon hjälper också till som tolk i sammahang där hon möter kvinnor som fallit offer för våld i nära relationer.

— Det finns så många invandrarkvinnor som mår jättedåligt och som inte har bra relationer. Jag älskar att hjälpa människor och jag vill arbeta med att lyfta upp kvinnor i framtiden, säger hon.

Text: Teresia Jansson