logotype
Du kan minska hemlösheten - ge en gåva nu

Börje arbetar på Sagahemmets härbärge för hemlösa

Att arbeta på ett härbärge för hemlösa kan vara tufft och både fysiskt och psykiskt krävande. Det är ett arbete fyllt av besvikelse och sorg, blandat med lite glädje och lite hopp, hopp som lätt förvandlas till besvikelse. För Börje Glandberger, är glädjen att få vara till hjälp för någon större än de besvikelser som kan komma.

Till vänster: Börje Glandberger står i köket på Sagahemmet i Uppsala och gör iordning en tallrik med mat på. Till höger: Börje står i en dörröppning och tittar på en person som håller i en tallrik med mat på.
Till vänster: Börje Glandberger står i köket på Sagahemmet i Uppsala och gör iordning en tallrik med mat på. Till höger: Börje står i en dörröppning och tittar på en person som håller i en tallrik med mat på.
Till vänster: Börje Glandberger står i köket på Sagahemmet i Uppsala och gör iordning en tallrik med mat på. Till höger: Börje står i en dörröppning och tittar på en person som håller i en tallrik med mat på.

Att arbeta på ett härbärge för hemlösa kan vara tufft och både fysiskt och psykiskt krävande. Det är ett arbete fyllt av besvikelse och sorg, blandat med lite glädje och lite hopp, hopp som lätt förvandlas till besvikelse. Även om det ofta är lugnt kan det ibland bli våldsamt.

De hemlösa som kommer till härbärget

De människor som kommer till härbärget i Uppsala, Sagahemmet, har alla olika problem. Eftersom det är ett natthärbärge ställs inga krav på nykterhet för att få sova en natt. Dock måste de boende visiteras och låsa in sina väskor för att de inte ska ta med sig droger eller alkohol in på härberget. Det är inte alla människor som klarar av att arbeta på ett natthärbärge.

Börje har arbetat här på Sagahemmet 26 år

En person som klarat det i mer än 30 år är Börje Glandberger, vårdare på Sagahemmet i Uppsala. Han började arbeta på Sagahemmet för 26 år sedan, men hade redan då flera års erfarenheter från liknande arbete på Åland. Börje är i dag pensionär och har därför gått ner i tjänstegrad från heltid till 50%. Han trivs med jobbet och har inga planer att helt gå i pension.

”Man måste älska dem”

Börje Glandberger

– Man måste se dem som människor och behandla dem som det, man måste älska dem, säger Börje. Inte så att man alltid ska tycka synd om dem. Ibland har de själva satt sig i den situation de befinner sig i. Ibland vill de inte ha hjälp att komma därifrån eller sluta med sitt beroende. Då ska man inte tvinga dem, och inte heller ge dem mer än nödvändigt av sin tid och sina resurser. Men om de vill bryta, då ska man ge dem allt. Man ska satsa resurser på de som verkligen vill komma ur ett beroende.

Ibland får de följa med till hans stuga på Åland

Börje Glandberger, vet vad han talar om när han menar att man ska satsa på dem som vill bryta. Själv har han vid flera tillfällen hjälpt personer att bli rena nog för att kunna få hjälp att gå vidare. Börje brukar erbjuda dem att följa med till hans stuga på Åland. Där får de mat och boende med det enda kravet att de inte får dricka något varken på resan dit eller under tiden de är där. Vill de ha något att göra, så har Börje inte ont om sysslor för dem på stugan eller i skogen, men grundtanken är att det ska komma bort från Uppsala och få hjälp att bli rena.

"Man får inte vara velig eller för snäll"

– En sak man lär sig är att se vem som försöker utnyttja ens goda vilja, menar Börje. Visst har det hänt att någon lurat mig, men det gör de bara en gång. Det handlar om att bygga upp förtroenden. Jag måste agera så att de får förtroende för mig, och de måste visa att jag kan lite på dem. Och alla är olika, men hittar man en anknytning så underlättar det. Man får inte vara velig eller för snäll för när det verkligen gäller så är det raka kommandon det enda som de lyssnar på.

Har tidigare arbetat som säljare och som styrman på sjön

Börje som har tidigare arbetat som säljare avslöjar att han lärde sig att snabbt hitta en gemensam anknytningspunkt med kunden. När han gjort det var det mycket lättare att få något sålt. Så är det, menar han, egentligen i alla relationer. Har man något gemensamt då blir det lättare att komma överens.

– En gång hade vi en man här som blev riktigt våldsam, jag var tvungen att låsa in mig, men efter ett tag lyckades vi få kontroll över situationen och tog i med hårdhandskarna. Men efter det kom mannen fram till mig och frågade om jag varit på sjön. Jag sa då att jag arbetat som styrman. Då svarade han: "Det ante mig att du var styrman." Själv hade han varit matros berättade han. Sedan dess har vi inte några problem med varandra.

Härbärget och stödboendet på Sagahemmet

Natthärbärget har tio platser för män, för kvinnor har kommunen andra natthärbärgen att erbjuda. I härbärget går det inte att ställa krav på att gästerna ska vara nyktra när de kommer. Men de får inte ta med sig alkohol eller droger in på rummen. På det övriga boendet har Sagahemmet krav på nykterhet och drogfrihet. Sagahemmet har också stort samarbete med de sociala myndigheterna i Uppsala och alla boende har en kontaktperson på socialkontoret.

Ser hellre en förändring som kommer av fri vilja

För Börje Glandberger, är glädjen att få vara till hjälp för någon större än de besvikelser som kan komma. Och kanske är det för att han ser människorna och inte problemen, han möter de boende med respekt och kärlek och inte med krav på förändring. Visst önskar Börje att gästernas mönster ska brytas men han ser hellre en förändring som kommer av fri vilja. Då är den så mycket lättare att klara av för alla parter som är inblandade. Lyckas det inte är det lättare att ge stöd i misslyckandet än om förändringsförsöket var framtvingat.

Text och foto: Jonas Nimmersjö