logotype
Hjälp personer i utsatthet - ge din gåva nu

Kent har saknat bostad i över 15 år: "Man är ingen som hemlös"

Kent har inte haft ett eget hem på snart två decennier. Sedan april bor han på Frälsningsarméns motivationsboende, har slutat med cigaretter och droger och just blivit fri från cancer. Men framtiden är oviss. ”Jag försöker göra det bästa av situationen”, säger Kent och drömmer om en egen bostad.

Hemlöse pensionären Kent, 67 år, är lite blek. Och fortfarande väldigt smal. Sviterna efter den omfattande cancern i ena lungan, levern och urinblåsan syns ännu, men han försöker se positivt på framtiden. De blå ögonen har ett stilla ljus när han blickar ut över köket på Midsommarkransen motivationsboende för män i hemlöshet, där han bor sedan april. På frågan om hur länge han varit hemlös funderar han en stund.

– Ja, det är väl 15-20 år nu, säger han.

Ett bra liv med familj och egen firma

Livet började bra för Kent som växte upp på Södermalm, spelade handboll, simmade, läste fordonsteknik och startade en egen välmående bilverkstad på Katarina Bangata, med 18 anställda. Han fick fru, barn och köpte hus söder om Stockholm, ett hem som byggdes ut för att passa en växande familj. Så kom dagen då ett omfattande inbrott på bilverkstaden slog omkull ekonomin för Kent.

– Det var en av de anställda som gjorde stölden så försäkringen gällde inte. Jag fick lov att gå i konkurs, säger Kent dämpat.

Började dricka och skildes från frun

Från chef och firmaägare i nära 25 år - till arbetslös och hemmasittande. Nu började Kent må riktigt dåligt. Situationen tärde dessutom på förhållandet. Han började dricka alkohol och skilsmässan var snart ett faktum. Familjens villa, som Kent lagt ner så mycket arbete på, såldes. Han kunde dock ordna en lägenhet och hade bättre perioder då det ena barnet bodde hos honom.

– Det gick jättebra, då var det inga problem. Jag var en vanlig pappa, säger Kent.

Men tillvaron blev allt tuffare, Kent gled in på tyngre droger och förlorade sitt hyreskontrakt och så småningom så gott som all kontakt med familjen. Nu började den långa tiden som hemlös.

Hemlös länge när cancern kom

– Jag har bott överallt där man kan tänka sig sova. I rivningshus, tomma lokaler, vindskydd, härbärgen. Men aldrig att jag skulle bryta mig in i någons förråd, så gör man inte. Man rör inte andras grejer, säger Kent bestämt.

Han berättar om den hemska tiden då cancern började ta ut sin rätt, utan att han visste om det. Han hade inte ätit på fjorton dagar, blivit mattare och mattare tills han låg utslagen och svårt sjuk i kylan i sitt provisoriska boende. Kents flickvän hittade honom och ringde ambulans. Då var det nästan försent. Han minns inget från den stunden.

Kent sitter på sin säng inne på sitt rum på Midsommmarkransens motivationsboende.I händerna håller han i en bok. Över sängens ena gavel hänger det några par byxor.
Motivationsboendet en trappa upp på Midsommarkransens akutboende. Här har Kent sedan sju månader ett eget litet rum som rymmer precis det han äger: kläder, sina skor och lite prylar. Han vill gärna läsa mer och har fått låna en bok av boendet. ”Jag valde fönsterlöst rum så hör jag inte trafiken” säger Kent.

”Får ingen riktig identitet som hemlös”

På frågan om vad som är svårast med att leva i hemlöshet svarar Kent lite överraskande varken kyla eller oro, utan vad det gör med en som person.

– Man får ingen riktig identitet. Man är ingen utan bostad. Eftersom man inte har ett hem, har man inga grejer och ingen plats där man kan laga sin mat, stänga en dörr om sig och vara sig själv. Ett hem är så mycket ens identitet, förklarar han.

Hit till Frälsningsarméns akut- och motivationsboende har Kent kommit flera gånger under åren. Han trivs här. Han är placerad av Socialtjänsten, en kontakt han numer tycker är väldigt bra och där han behandlas mänskligt.

Personalen på Frälsningsarmén hjälper

– Och det är väldigt bra här på Frälsningsarmén. Vi får bra mat och personalen är snäll. Jag tvättar mina kläder och det finns badrum. De hjälper mig med det jag behöver, följer med till sjukhus eller myndigheter om det behövs. Men för det mesta klarar jag sådant själv, jag är van vid att fixa saker, säger Kent.

Vardagen är ganska full av åtaganden: uppföljning på sjukhuset och obligatoriska möten på ”Skyddet”, det vill säga Skyddsvärnet, efter ett tre månader långt fängelsestraff han suttit av. Besöken innebär till exempel urinprov för kontroll av drogfrihet.

– Förra veckan krockade mitt sjukhusbesök med besöket på Skyddet. Så i förmiddags fick jag lov att sitta i nämnden och försvara att jag valde canceruppföljning. Jag hade med mig alla papper som visar att jag måste till sjukhus. Det verkar som det gick bra och de trodde mig, säger Kent och lyser upp lite.

Slutat röka och sköter åtaganden

Kent tycker nu att han tagit flera viktiga beslut i livet. Han sköter sig, har slutat röka helt och droger har han inte använt på länge. Flickvännen sedan många år, eller sambon som han säger, bor på ett hotellhem för kvinnor inne i stan. Kent åker dit så ofta han. Till kvällen kommer han tillbaka till Frälsningsarmén eftersom män inte får sova över där.

– Vad vi gör om dagarna? Tja, går ut och går, tittar på något på teve, pratar.. vi önskar förstås att vi kunde dela bostad någon gång, men vi får väl se om det kan bli verklighet i vår värld, säger Kent.

För dyra hyror för Kents pension

Drömmen är en egen lägenhet, men hyrorna i Stockholm är alldeles för höga. Kents pension är låg och ska räcka till mat, kläder, mediciner efter cancerbehandlingen och annat.

– De som styr behöver ta hand om sitt folk bättre. Jag har betalat skatt i Sverige i mer än halva mitt liv, jag skulle vilja ha något tillbaka. Bostadskön åkte jag ur för flera år sedan, då jag inte fick någon påminnelse om att man måste anmäla sig igen. Så där fick jag börja om.

”Det har varit tuffa år”

Kent vet inget om framtiden, ens hur det ser ut de närmaste åren. Cancern ska vara borta men sjukdomar kan man aldrig vara helt säker på, menar han.

– Jag är inte så rädd längre för nu vet jag att vården har koll på mig. Det har varit tuffa år. Men jag försöker att göra det bästa av situationen, säger Kent.

Text: Carina Tyskbo 
Foto:  Kerstin Tillenius

Läs mer om hemlöshet