Andakt och låtskrivare som underhåller
Andakten leds av sociala centrets kaplan Elisabeth, som läser ur Psaltaren 121:” Jag lyfter mina ögon upp till bergen. Varifrån skall min hjälp komma? Min hjälp kommer från Herren, som har gjort himmel och jord”
Det blir stilla i rummet, sånär som på en man i stor bylsig jacka som svarar i sin telefon. Han får en vänlig uppmaning av personalen att tala lite senare i stället.
Efter bönen kliver sångaren och låtskrivaren Fabian Månsson upp och underhåller en stund med egna låtar om livet och kärleken, kryddat med små berättelser och samtal med gästerna.
– Bli aldrig inlagda på sjukhus i en liten stad i USA som jag blev.. här kommer låten ”Hospital food” säger han i mikrofonen, och en medelålders gäst som sitter nära pianot skrattar hjärtligt. Han saknar flera tänder i munnen.
Nu har centret varit öppet i tre timmar och gästerna fortsätter att droppa in, med väskor, rullatorer, ryggsäckar och kryckor. Kläder i lager på lager, eller alldeles för få plagg i kylan. Yngre, äldre, kvinnor, män. Alla kan drabbas av livets orättvisa - sjukdom eller kriser som skilsmässa eller anhörigs död har ingen urskillning, och kan vara den utlösande faktorn till att en individs tillvaro går sönder.
Tron ger Robert trygghet
Någon som har mycket tankar om det är Robert, som kommer till centret varje vecka från Jakobsberg. Han vill inte synas med ansiktet på bild men berättar gärna vad Frälsningsarmén betyder för honom. Han har haft en fru men lever ensam nu. Efter att tidigare ha sökt tillvarons mening i allt, bland annat i droger, känner han sig numera okej.
– Det bästa här är andakten, att få komma till Gud ger mig trygghet, säger han.
Han berättar hur han levt som hemlös, sovit i skogen eller sittande på centralstationen.
– Man blir behandlad som skräp i den situationen. Folk ser ner på en, de har så många fördomar. Ändå kan vem som helst hamna där jag varit, småsaker kan lösa ut en kris, säger Robert.
”Personalen här är väldigt snälla”
Själv är han proper, i marinblå täckjacka, matchande keps och varm tröja under. Han vet att han tar hand om sig bra numer och är tacksam till Gud över att ha någonstans att bo numer. Personalen här är väldigt snälla. Men andakterna kunde handla mer om att vi behöver omvända oss. Han känner en sorg i hjärtat över kyrkor som slarvar bort sanningen, och det personliga ansvaret, som är så viktig för att göra en människa fri. Sedan han fick möta Gud och genomströmmats av den Helige Ande är tron det viktigaste han har. Efter jultallriken ska han åka till S:ta Clara kyrka och sätta sig en stund och be.
– Sedan blir det nog en stund på biblioteket. Där kan man sitta länge, säger Robert.