logotype
Hjälp människor i nöd - ge en gåva nu

”Drogerna var lösningen på mina problem”

Bengt kom tidigt in i ett missbruk, använde olika substanser i många år och var hemlös. Han gick beväpnad och sov ibland på toaletter. En tid bodde han på Frälsningsarméns stödboende, Klippangården, i Sundsvall. Idag är han drogfri, har en lägenhet och är med i Klippangårdens styrelse.

Bengt växte upp i ett kristet hem men mamman som var söndagsskollärare dog tidigt. Enligt Bengt så klarade inte pappan riktigt av att ta hand om sina barn. Sonen hade det svårt i skolan och hamnade i en specialklass för dem med särskilda behov och lyckades inte få betyg i något ämne.

En ständig jakt på droger

I klassen gick det äldre elever och via dem kom Bengt i kontakt med alkohol och droger. Det eskalerade när han var i 18-årsåldern och från hasch gick han över till amfetamin och narkotikaklassade tabletter som rohypnol och morfin.

– Det var spännande med drogerna samtidigt som de var lösningen på mina problem, förklarar Bengt.

Det var en ständig jakt på droger och alla pengar gick åt till dem, likaså arvet efter mamman. Bengt sålde även själv lugnande tabletter för att finansiera sitt eget missbruk. I början mådde han bra av drogerna men det kom att förändras ganska snabbt. Bengt påpekar att droger är destruktiva på alla sätt och vis men att sluta med dem fanns inte på kartan.

”Det är tryggt här på Klippangården”

Bengt

Vi sitter och pratar på Frälsningsarméns stödboende, Klippangården i Sundsvall, där han bodde under några månader i mitten av 80-talet. Men då han var stökig och onykter fick han inte bo kvar. Även om han blev arg då så har han förståelse för det idag. Han minns ändå tiden där som en positiv upplevelse.

– Det är tryggt här, bra käk, man har någonstans att sova och skötsamma vänner fick komma på besök, men tyvärr sumpade jag det då, säger han.
– Det finns mycket människor som bryr sig om en här och det var ett bra minne som jag alltid kommer att komma ihåg, fortsätter han.

"Jag gick ofta med en jaktkniv innanför jackan"

Bengt har även suttit i fängelse och via Kriminalvården gick han en köksutbildning. Periodvis lyckades han sköta sitt jobb på en restaurang då han höll sig nykter under arbetstid och ibland hade han studiemedel från CSN. Då han var bostadslös sov han ofta hos kompisar men under den värsta tiden övernattade han på offentliga toaletter ute på stan.

– Jag gick ofta med en jaktkniv innanför jackan eftersom jag inte visste var jag skulle sova och det kunde ju hända saker så jag behövde kunna försvara mig, berättar Bengt.

Hur det vände

En tid levde han i ett förhållande med en tjej som också hade en destruktiv livsstil. När de separerade bestämde sig Bengt för att det fick vara slut även med drogerna. Han begav sig till en släkting och lyckades i samband med detta få en lägenhet med släktingen som borgenär. Senare ägnade Bengt fem år till att betala av skulderna till Kronofogden. Den första tiden kämpade han mot drogsuget på egen hand och när det var som tyngst vaknade han nattetid och hade en enorm ångest.

– Jag svettades och våndades den första tiden och det tog flera år att bli klar i huvudet efter alla tabletter, säger Bengt.

– Och jag bad mycket till Gud om att klara av de nätterna. Det var som om jag hittade tillbaka till min barnatro då, fortsätter han.

Stöd från Frälsningsarmén

Trots allt fick han bara ett återfall i början och nu har han varit drogfri i ungefär 15 år. Något han tror hjälpte honom på traven är köksjobbet han hade då han lärde sig rutiner och att passa tider. Och så alla "mammor" han hade omkring sig där.

– De brydde sig om mig och gav mig mycket ansvar, som att sköta inköp med mera. Via jobbet lärde jag mig att vara social också, jag var väldigt osocial som barn, säger Bengt.

Han understryker vikten av att ersätta den gamla livsstilen med en ny och han började göra en massa saker han inte hade gjort förut och ägnade mycket tid till att promenera. Och hans gudstro har blivit allt viktigare för honom även om han inte är i kyrkan så ofta.

– Jag ber mycket och frågar Gud vart jag ska gå. Man tvekar ju alltid inför stora förändringar men ber man så behöver man inte vara rädd eller nervös, menar Bengt.

– Jag har njursvikt och diabetes men annars mår jag kanon, fortsätter han.

För ungefär två år sedan blev Bengt tillfrågad av Tiina Svelander, tillförordnad verksamhetschef på Klippangården, om han ville vara med i styrelsen. När Bengt talar om det skiner han upp.

– Det är stort och jag blev jättestolt när Tiina hörde av sig för det är som en bekräftelse på att jag verkligen är drogfri, säger han glatt.

I styrelsen diskuteras idéer för verksamheten och om Bengt får som han vill blir han även anställd på Klippangården. Han är dessutom med i styrelsen för KRIS , kriminellas revansch i samhället, i Sundsvall och delar en föreståndartjänst med en annan person inom Socialtjänsten. Han arbetar då med dagverksamhet för människor i missbruk. Bengt besöker även skolklasser och berättar om sitt liv. Han menar att man inom Sundsvalls kommun är väldigt glada över Klippangården då det inte finns egna resurser för en sådan verksamhet.

– Det betyder jättemycket att när man har det som sämst så får man komma hit och lyftas upp, säger Bengt.

– Du skulle ha sett hur han såg ut för några veckor sedan, fortsätter han och syftar på en man som nyss hälsade glatt när han passerade bordet vi sitter vid.

Text: Teresia Jansson