logotype
Hjälp oss ge fler en god jul

Med hopp om att nå fler unga i Örnsköldsvik

Från planer på nedläggning till omprioriteringar och stort uppsving i medlemsantal. Frälsningsarmén i Örnsköldsvik har blivit en viktig träffpunkt för ensamma och utsatta. Nu är utmaningen att dra fler unga vuxna till gemenskapen. Stridsropet var på plats under uppstartsveckan inför hösten.

Det är en solig förmiddag i början av september. Inne i köket på Frälsningsarméns kår (församling) i Örnsköldsvik häller volontären Janne pannkakssmet i stora ugnsformar. Det vankas sopplunch fast utan soppa precis som alla andra måndagar och torsdagar här.

Högt upp på väggen i den stora samlingslokalen strilar ljuset in genom det runda fönstret som är målat i blått, rött och gult. På borden i kafédelen brinner ljus i små lyktor invid glasvaser med höstlika grenar. De vinröda bordstabletterna matchar stolstygen och där gudstjänstdelen tar vid leder en lång mörkröd matta fram till scenen där ett stort mörkt och upplyst kors hänger i bakgrunden. Ur högtalarna ljuder på låg volym ”En liten stund med Jesus” med Ulf Christianssons hesa stämma.

Henry Lindell är volontär numera och dessutom pensionerad kårledare.

— Vi har haft soppköket öppet under hela pandemin och det har inte varit så stor skillnad i antal gäster, säger han.

Henry är klädd i Frälsningsarméns gråmelerade fleecetröja. Han och ytterligare en volontär, Maud Granlöf, skojar friskt under arbetets gång.

— Vi tokar oss här men man ska ha roligt på jobbet, säger Henry och skrattar.

Det var planer på att lägga ner kåren men efter nya tag har den blomstrat. Nu får även fasaden ett lyft. Henry Lindell, pensionerad kårledare, håller i andakten på sopplunchen.

”Sammanhållningen, värmen och man alltid är välkommen”

Maud

— Henry är som en far för mig eftersom jag inte har några föräldrar. Vi pratar, jag ber om råd och får praktisk hjälp, säger Maud.

Hon är lång och har rosa slingor i den korta, blonda kalufsen. Maud har missbruksbakgrund och alla år i familjehem har påverkat henne negativt. När hennes mor gick bort svartnade allt och hon har försökt ta sitt liv tre gånger. Idag är hon drogfri och soldat i kåren.

— När jag blev frälst försvann alla mörka tankar och hålet inombords och jag behöver ingen medicin längre, säger hon entusiastiskt.

— Det bästa med Frälsningsarmén är sammanhållningen, värmen och att man alltid är välkommen. Jag är här mycket och hjälper till för jag vill ge tillbaka efter allt jag har fått från kåren, fortsätter hon.

Agneta Landfors lyckades bryta med ett långvarigt missbruk. Via Frälsningsarmén har hon blivit frälst och fått stöd och kärlek.

Kåren är allt för mig!

Klockan tio öppnas dörrarna och ett tiotal personer slår sig ner med kaffe och smörgås. De flesta ser ut att vara svenska pensionärer. Klockan elva serveras ugnspannkakan och snart hörs slammer med bestick här och var. Vid ett runt bord lunchar två kvinnor iklädda hijab. De pratar varken svenska eller engelska. Intill serveringsdisken reser sig en stor vit eldstad som pryds av en sjuarmad ljusstake i gjutjärn. Där, i en av de svarta skinnsofforna, sitter Tecle, 67 år. Han kom till Sverige från Eritrea för sex år sedan.

— Jag går hit två gånger i veckan för jag vill få kontakt med svenskar så att jag lär mig språket bättre, säger han lite försynt med brytning och tar en tugga av den ostprydda tekakan.

Henry greppar mikrofonen och sin Bibel och håller en kort andakt.

— Det är lätt att hamna snett i livet men då får man be om ledning från Gud, påpekar han.

— Men det är tur att vi har Jesus, ropar en kvinna i svart-vit tunika och scarf. Hon heter Agneta, är 66 år, och har ett 35-årigt missbruk bakom sig.

— Jag behöver AA (Anonyma Alkoholister) och NA (Anonyma Narkomaner) men också Jesus för att hålla mig nykter. Han är underbar! säger hon med eftertryck.

— Kåren har gett mig kärlek och stöd, den är allt för mig, fortsätter hon.

Utdelning av matkassar till behövande

Henry och Maud förflyttar sig till ett rum intill där de sorterar livsmedel som skänkts av Willys. Ungefär 60 matkassar delas ut varje vecka till de 60-80 besökarna. Inger, 80 år och kårmedlem, glider in i en elrullstol. Hon har lilafärgat hår, röda gympaskor och dinglande örhängen.

— Det betyder mycket att få en matkasse. Jag känner mig trygg och får hjälp här, säger hon och tar emot en påse med matvaror.

Henry Lindell och Maud Granlöf gör iordning matkassarna som delas ut till besökarna varje vecka.

Besökarna droppar av och kårledare Anita Allandotter och biträdande kårledare Evangelina Bergh slår sig ner i soffgruppen. Likaså Carina Lindgren som läser på Frälsningsarméns officersskola och gör sin praktik på kåren. Det axellånga håret har en varmbrun nyans och blicken är pigg.

— Nu har jag fått en längtan efter församlingsarbete på ett annat sätt. Jag utmanas hela tiden och har lärt mig massor, som att stå och prata inför folk utan att känna obehag, säger hon och ler.

”Alla är välkomna och jag tror att folk känner det”

Anita

Anita är klädd i rosa och svart, har blond snedlugg och ett uppståndelsekors i silver runt halsen. Hon är gift med Henry och de två tog över rodret här för sju år sedan. Det hade varit diskussioner om att lägga ner kåren tidigare men förre ledaren, Christer Eklöv, lyckades vända den nedåtgående trenden och Anita och Henry hakade på. Idag har kåren 100 medlemmar.

— Nycklar tror jag är bön, att ta bort sådant som inte ger frukt och att vara flexibel och våga pröva nya saker, säger Anita.

Man ser även till att synas på stan och i olika sammanhang. Här tas även de som gör samhällstjänst emot och flera blir därefter volontärer. Någon har till och med blivit medlem. Anita nämner ett missbrukande par som sa att Frälsningsarmén var den enda kyrkan som velat ta in dem som medlemmar.

— Här har vi en brokig skara människor och alla är välkomna och jag tror att folk känner det. Jag tror att kåren och i synnerhet soppköket, är viktig för Örnsköldsvik, säger hon.

Alphakurs, ledarskapsutbildning eller Israelbön

Det finns en del barnfamiljer i gemenskapen men unga vuxna lyser med sin frånvaro.

— Men jag hade en del kontakt med skolkyrkan före pandemin så de ungdomarna har varit här en del, säger Evangelina som själv är 24 år.

Hon har runda glasögon och en glad uppsyn. Som skidlärare träffar hon också 11-12-åringar som hon bygger relationer med. Här har Evangelina sin första tjänst efter officersskolan och hon sökte sig till Norrland på grund av intresset för vintersporter. Kåren brukar även finnas på plats när unga anordnar bilträffar och sedan Evangelina kom till kåren är man mer flitig i sociala medier.

Den här veckan är det uppstart efter sommaren och Anita beskriver det som att de är i efterdyningarna av pandemin då det handlar om att fånga upp varandra, jobba ihop sig och sen sätta nya mål. Klockan 18 samlas ett 20-tal personer till fika i stora salen. Därefter står valet mellan Israelbön, alphakurs eller ledarskapsutbildning.

”Det var Guds mening att jag skulle flytta upp hit”

Emma Goding, 16 år, deltar i den sistnämnda gruppen. Hon har nyligen flyttat upp hit från Finspång för att gå på hockeygymnasiet och trivs väldigt bra i både Örnsköldsvik och skolan. Det gäller även kåren fast det inte finns fler i hennes ålder här i nuläget.

Emma Goding flyttade upp till Örnsköldsvik för att gå på hockeygymnasium. Här stortrivs hon i både skolan och kåren och hon har en längtan efter att läsa och sprida Guds ord.

— Jag kan prata med vuxna om det mesta och här har de verkligen tagit hand om mig så det är en väldig trygghet för mig, säger hon glatt.

Hon har det blonda axellånga håret bakom öronen och ett tunt silverkors vilandes mot den syrenlila jumpern.

— Jag döpte mig i somras och det var så mycket kärlek som kom över mig på en och samma gång. Sedan jag kom hit har jag börjat läsa Bibeln mer och tycker det är så viktigt att fylla mig med Guds ord. Det känns så bra med allting så det är härligt. Jag tror det var Guds mening att jag skulle flytta upp hit, fortsätter hon och ler med hela ansiktet.

På senare tid har det även väckts en längtan hos henne att evangelisera så vem vet om hon kan vara en bidragande orsak till att det snart blir fart på ungdomsverksamheten i kåren.

Några av gästerna på kårens sopplunch

Alf, Gudrun och Salam, några av gästerna på kårens sopplunch.

Gudrun: "Livet har inte varit något vidare men det är väldigt värdefullt för mig att kunna komma hit. Här finns den bästa gemenskapen."

Alf är medlem i kåren sedan lång tid tillbaka. "Jag började komma till soppluncherna före pensionen för att träffa folk, fika och äta mat. Jag har inte känt mig isolerad alls under pandemin."

Salam: Salam är från Syrien och går folkhögskola och gör sin första praktikdag på kåren. "Jag städar och diskar och kan prata arabiska med gästerna. Jag hoppas också på att få träffa snäll personal och prata mer svenska när jag är här."

Text och foto: Teresia Jansson

Fakta - kåren i Örnsköldsvik

  • Startades: År 1893.
  • Anställda: 1 kårledare, 1 biträdande kårledare, 1 städare.
  • Medlemmar: 100.
  • Juniorsoldater: 2.
  • Gudstjänstbesökare: Cirka 40 (före pandemin).
  • Övriga aktiviteter: Alphakurs, distansbibelskola, ledarutbildning, Mätt och förlåten, Vandra med Gud, Israelbön.

Artikeln har publicerats i Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 5 - 2021