logotype
Hjälp personer i utsatthet - ge din gåva nu

”Scoutlägret gör att jag slipper sitta hemma”

Mat i stora lass - på Frälsningsarméns scoutläger i Småland går ingen hungrig. Också äventyrstarmen får sitt med linbana och kanotpaddling, för en del sommarens enda höjdpunkt. Generationer möts, vänskapsband knyts och tid finns även för vila vid ängar och vatten, som det står om i Psalm 23.

”Läger det är inte illa, Gud han har fixat det bra. Nu ska vi bada och grilla, Jesus är med varje dag.” En kör av röster får scoutsången att klinga över ängen vid Bäckaby lägergård i de småländska skogarna. Det är andra dagen på Frälsningsarméns nationella scoutläger. Omkring 100 deltagare och ledare från 14 av landets kårer är på plats denna solvarma junimorgon. Den yngsta är åtta år och många bär den blå scoutskjortan med matchande byxor eller shorts.

Psalm 23 som tema

Igår slogs ett 20-tal tält upp i blått, grönt och orange. De bildar tre byar med drygt 30 invånare var. I skogsbrynet sträcker sig tvättlinor mellan träden, nedtyngda av våta kläder och badlakan. Snören som knutits till ett grovmaskigt nät och fästs på pinnar agerar staket och deltagarna från Eksjö, Nässjö, Norrköping och Krokek visar sin tillhörighet med egendesignade skyltar.

Efter revelj (militär signal för väckning) och frukost pågår nu invigning vid flaggorna som Södertäljes scoutkår har hissat; den blågula svenska och Frälsningsarméns i vinrött och blått. Framför den rödmålade stugan står Lina Ragnar, kårledare i Eksjö och huvudledare för lägret. Hon berättar kort om dagens schema och efter några fysiska lekar greppar Sven-Inge Karlsson, kårledare i Sundsvall, mikrofonen. Han läser de första raderna ur Psalm 23 som också är rubriken för lägret. Just idag är fokus på ängar: ” Herren är min herde, mig ska inget fattas.Han låter mig vila på gröna ängar…” Lina påpekar:

– Gud är med oss i alla tider, både de mörka och ljusa, och temat passar både för den som aldrig har hört om Jesus och den som behöver bli påmind om det.

”Det går att göra mycket med lite”

I de tre mattälten trängs hopsnickrade bord och bänkar av överblivna plankor och surrade björkstammar. Där samlas nu deltagarna för fika – frukt eller kaka, samt valfri dryck i kåsa som man själv får diska i de provisoriska diskställen. I den orange byn har scouter från Södertälje, Kristinehamn och Sundsvall slagit sig ner. Likaså Pernilla Nilsson, ungdomsfanjunkare och scoutledare i Kristinehamn.

– Det roligaste är att göra saker tillsammans och att lägga bort vardagen, dra ner på tempot och inse hur mycket man kan göra med så lite, menar hon på.

– Utmaningen är att få matlagning med mera att fungera, att få tillräckligt med sömn och se till att alla mår bra, tillägger hon.

En scoutledare diskar efter matlagning på scoutlägret.
En scoutledare diskar efter maten på scoutlägret.

Tvättställ, dusch och andra utmaningar

Sven-Inge från Sundsvall har hela 49 års scouterfarenhet i bagaget.

– Jag tycker om att inspirera scouterna att göra saker och det här är ett bra tillfälle för dem att inse varför de behöver öva på knopar exempelvis under terminerna. Här kan de sedan bygga saker, som tjejerna där som gjort ett tvättställ, säger han varmt och pekar på skogsgläntan bakom sig.

Pernillas dotter Mathilda, 13, och vännen Elvira, 12, visar stolt upp verket som har fästs mellan två tallar.

– Vi vill inte behöva gå till dasset för att tvätta händerna, förklarar de leendes.

Sven-Inge hänger upp en vattenfylld säck i ena trädet, insynsskydd av presenningar kommer på plats och vips så har byn en egen dusch. Här i skogen blir det spårning med diverse uppgifter på lördag då temat är vägar.

Även kårer utan scouter har bjudits in och Jennie Gallardo, nationell ungdomssekreterare i Frälsningsarmén, tycker att denna utmaning gett lyckat resultat.

– De etablerade scoutkårerna har välkomnat dem med en stor öppen famn, de lär ut scoutlivet och får med alla på ett inkluderande sätt. Helt fantastiskt, utbrister hon glatt.  

”Utan lägret skulle jag bara vara hemma”

På en tältstol sitter ledaren Amir iklädd svart t-shirt och mönstrade shorts och täljer på en pinne. Efter att ha konverterat från islam till kristendomen tvingades han och hans fru fly hemlandet Iran.

– Jag är jätteglad över att vi har hittat en kyrka här där alla är snälla, bryr sig och hjälper oss, säger han tacksamt på lite knackig svenska.

– Det bästa med att vara här är att man träffar nya människor och jag har lärt mig att tillverka möbler, det är svårt men roligt. Och jag älskar barn. Kolla de som spelar fotboll där borta, jag känner dem inte men jag spelar med dem, tillägger Amir och nickar mot andra änden av campingområdet.

Alexa, tolv år, är från Albanien/Grekland och går till samma kår som Amir i Göteborg. Hon hoppas få roliga dagar i naturen.

– Det är bra att vara på läger för annars skulle jag antagligen bara vara hemma i sommar och inte göra någonting alls, möjligen titta på film, säger Alexa på engelska.

Agnes och Signe är med på sitt första scoutläger. De står tillsammans vid ett tält ute i naturen och ler mot kameran.
Agnes och Signe är med på sitt första scoutläger.

”Jag kan nog bli en scout”

I gröna byn bor Agnes och Signe, 13 respektive 12 år. De tillhör Vasakåren i Stockholm, har ingen scoutingvana och är somrigt klädda med bara armar och ben.

– Jag har lärt mig att sätta upp tält, säger Signe som främst ser framemot mer bad och lägerbålet ikväll. Hon får medhåll från kamraten.

– Och jag har lärt mig att sova i tält och att gå på dass men jag har bara varit där en gång sedan vi kom hit. Och jag har övermannat min insektsfobi, det är ju så många spindlar här, utbrister Agnes med eftertryck.

Med färgglada kåsor i nävarna styr de stegen till mattältet där lunchen väntar i stora grytor; köttbullar och makaroner. Luna och Lovisa, båda tolv år, har redan huggit in på varsin portion. Via öppna förskolan kom Luna till kåren i Södertälje och har fortsatt vistas där. Hon bär beige solhatt och Ramones t-shirt och Lovisa är ledigt klädd i grå luvtröja.

– Det är lite kallt men kul att sova i tält så jag skulle nog kunna bli scout om jag hade tid, säger Luna. Ledarna är trevliga och invigningen i morse var rolig, tillägger hon.

– Jag kan tänka mig att bli scout, det är roliga aktiviteter och kul att vara i naturen men man får klä sig varmt om kvällarna. Det är fräsch mat också och roligt att vara med och laga den, inflikar Lovisa som hakat på sin kompis hit.

Alla ska ha råd att vara med

Matlagningen och tältandet håller ner kostnaderna för lägret och tack vare fondbidrag blir prislappen endast 400 kronor per deltagare.

– Det är fantastiskt och våra matansvariga har lyckats hitta råvaror till väldigt bra priser. Oavsett hemförhållanden så ska alla kunna äta sig mätta här, påpekar Lina Ragnar.

–Gällande andra arrangemang har många i år hört av sig då de inte kan betala hela avgiften och det löser vi på något sätt. Alla barn ska ha samma chans att få vara med på läger, ekonomin ska inte avgöra, understryker hon.

Fight med myggor och snarkande kamrater

Från ängen skymtar den glittrande Södrasjön och en kort promenad bort börjar det bli liv och rörelse. På den grusiga strandremsan vilar en limegrön och åtta silverfärgade kanoter i väntan på paddelglada passagerare och snart har de lämnat land. Även om molnen börjat hopa sig och några barn påpekar att vattnet är kallt så är det tydligt att badandet ligger i topp på popularitetslistan dessa dagar. Så även för åttaåriga Leja från Huskvarna och två år äldre Elise från Nässjö. De hjular på gräset så de blonda kalufserna yr omkring. Elise gläds över alla nya vänner hon fått här men beklagar sig över myggbetten. Hon är scout på kåren i Nässjö men för Leja är detta nytt.

– Jag har inte paddlat förut och det är kul att sova i tält men det är varmt, menar hon på.

– Något jag kan störa mig jättemycket på är när det är helt tyst i tältet och så börjar någon snarka, påpekar Elise och sneglar menande på sin kamrat. Båda flinar vänskapligt.

Pensionären Maj-Inger lär ut makramé till barnen.
Pensionären Maj-Inger lär ut makramé till barnen.

”Den här är till dig mamma”

Ett stenkast bort plockar pensionären Maj-Inger fram pysselrekvisita på ett bord. Hon är solbränd och pigg med scoutskjortan bekvämt uppknäppt och ett stort silverkors runt halsen. Hon berättar entusiastiskt att kåren i Halmstad börjar med familjescouter i höst.

– De små kan då börja redan vid tre-fyra års ålder. På så vis får föräldrar och barn nya relationer och mammorna och papporna kan gå in som ledare när barnen blir större, så det är kul och positivt, säger hon och ler.

Engagerat visar Maj-Inger hur ljus kan fästas på pinnar som sedan körs ner i marken. Likaså hur armband knyts av rep och snören. En ring av flickor som vill lära sig makramé bildas runt henne. En av dem är nioåriga Saga som är här med föräldrarna Fia och Jens. Den bruna hårflätan vilar mot den rosa t-shirten.

– De här har jag gjort och den ena är till dig mamma, säger Saga och håller upp två nyckelringar i grälla färger.

”Detta är magiskt”

Hennes mor blir märkbart rörd och omfamnar sin dotter som egentligen skulle ha haft en 13-årig syster vid det här laget. På Fias högra underarm är namnet ”Elinor” intatuerat och omgivet av blommor.

– Hon dog under förlossningen, förklarar Fia allvarsamt.

– Men därför uppskattar jag det här så mycket mer, att få dela det med Saga, och ge henne det lilla extra. Det är magiskt, utbrister Fia som liksom Jens är scoutledare på kåren i Skillingaryd.

Det här är Fias första stora läger.

– Vi har känt oss så välkomnade, som en öppen famn, och det är en otrolig gemenskap här, säger Fia    sprudlande och det riktigt lyser om henne.

På en skogssluttning finns nu en hinderbana. Hejarop och jubel hörs när barn och ledare kryper under uppspända snören, balanserar på rep och svischar iväg med linbanan över marken. Fort ska det gå och Per Lundell, kårledare på Hisingskåren i Göteborg, tar tid.

– Jättebra, du springer ju fram, upp sista biten bara. Du är snabbast idag, kommenterar han.

Redo för regn

Åse Högstedt från Krokek bär ut varor från ett litet hus som utgör matförråd. Iklädd turkos jamboreetröja lastar hon en vagn på två stora hjul.

– Det blir gulaschsoppa med potatis och en slags äppelkaka till efterrätt, säger hon glatt och rullar iväg mot mattälten. Där är scouterna beredda med skärbrädor, bunkar och kastruller.

Mätta i magen ser deltagarna framemot skymningen, lägerbålet och andakten vid sjön. Nässjö kår ansvarar för att hala flaggorna och för dem som fyllt 14 år och tillhör ”Flamman” anordnas lite egna aktiviteter. Klockan 22 ringer den militära aftonsignalen – tapto – som innebär läggdags och en halvtimme senare ska det vara tyst på området. Förhoppningsvis blir det inte alltför mycket snarkningar eller för kallt i tälten denna natt så att det vaknar upp pigga och glada scouter, redo att möta en förmodat regnig dag. Ganska passande dock då morgondagens tema är just vatten.

Nya vänskapsband och lärdomar

Jennie gläds över, att efter fem år, kunna genomföra ett välarrangerat och lyckat scoutläger och att några orter håller på och startar upp scoutverksamhet på nytt.

– Jag älskar att se hur ledare lär ut hur man tar hand om naturen, lagar mat utomhus och bygger en bro eller dusch. Jag ser också hur barn lär vuxna ett och annat. Generationerna samspelar och har gemenskap, alla hjälps åt och kan bidra, säger hon.

Hon hoppas att nya vänskapsband får bestå och att nya ansikten dyker upp även på andra arrangemang hos Frälsningsarmén. Jennie avslutar:

– Sist men inte minst önskar jag att vi alla får med oss att vår Herde är med oss genom livets alla upp-, och nedgångar. Att Han har lovat oss alla att ingenting ska fattas. Att alla på lägret får vila på gröna ängar i sommar och uppleva ro vid något slags vatten. Och veta att Guds godhet och nåd ska få följa oss i alla våra livsdagar. 

Text och foto: Teresia Jansson