Genom att surfa vidare samtycker du till att Frälsningsarmén lagrar kakor på din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies

Frälsningsarmén tar tempen på samhället

I Frälsningsarméns sociala arbete ser vi hur pandemin drabbar dem som redan har det tufft. De tim- och korttidsanställda tappar sina anställningar först. När man sedan ska ta del av våra välfärdssystem blir det ofta ekonomiska ”glapp” innan man hittar rätt och får sin rättmätiga utbetalning. Detta beror till stor del på att myndigheter som Arbetsförmedling, A-kassa och Försäkringskassa är överbelastade och processerna har blivit allt långsammare.

Daniel Back, ansvarig socialt arbete, Templet i Stockholm. Foto: Jonas Nimmersjö

En av våra volontärarbetande kvinnor hade arbetat som tillsvidareanställd säl­jare i ett år på ett företag som sa sig vilja satsa på vidareutbildningar och erbjuda mer varierande arbetsuppgifter. Alla dessa löften försvann vid pandemins inträde och hon har sedan dess varit arbetslös.

Av de 20 anställda varslades 12 personer. Hon trivdes på sitt jobb och hade äntligen känt positiva framtidsutsikter. Och inte nog med att hon nu förlorat jobbet. Nu väntade de nya problem, som så många upplever, i mötet med våra myndigheter.

Hon försökte omedelbart få kontakt med Arbetsförmedlingen vilket visade sig vara svårare än väntat. Pandemin omöj­liggjorde fysiska besök och hon hänvisa­des till telefonen. När hon efter en och en halv vecka inte lyckats nå dem skickade hon ett mejl som hon fick svar på tio da­gar senare. Äntligen blev hon inskriven. När hon sedan behövde fråga om något kunde hon få stå i telefonkö i upp till en och en halv timme, för att ibland sedan vi­darekopplas till en telefonsvarare. Då var det bara att börja om igen.

En li­ten ekonomisk förändring kan innebära en katastrof

A-kassan meddelande att man fått lov att permittera folk samtidigt som deras arbetsbelastning ökade. Detta gjorde att hon fick vänta i hela sex månader på sin berättigade ersättning. Under denna tid fick hon lov att låna pengar till hyra och mat. Utan goda vänner och en välvillig hyresvärd hade hon varit hemlös idag.

Detta är bara ett exempel av många. Det är inte konstigt att människor ger upp när de tvingas berätta saker gång på gång och får olika svar från olika perso­ner på olika myndigheter. Tålamodet prövas och oron börjar komma. Hur ska det gå för mig?

Ja, månader av utebliven ersättning slår hårt mot den fattige och bostadshyran är den mest utmanande utgiften. Lägg där­ till den hårdnande boendesituationen vi har i hela landet, och då inte minst i våra storstäder. Det är lätt att föreslå byte till ett billigare boendealternativ, men oftast mycket svårt att hitta i praktiken. En li­ten ekonomisk förändring kan innebära en katastrof då man tvingas leva närmare och närmare marginalen och där man till slut inte klarar av sin boendekostnad. Det­ta gäller framförallt ensamstående föräld­rar med barn, fattigpensionärer och lång­tidssjukskrivna. Med andra ord drabbar detta dem vi som samhälle borde hjälpa som mest.

I allt detta har vi som kristen kyrka ett viktigt uppdrag. När skattepengen inte längre alltid är en garanti för ett säkert omhändertagande blir civilsamhällets roll desto viktigare, inte bara genom konkret hjälp för utsatta gruppers basbehov utan även genom att ge dem en röst i samhälls­debatten. I Frälsningsarméns sociala arbe­te tar vi dagligen tempen på hur samhället mår. Därför är det viktigt att vi gör denna temperatur publik och konkret, för febern kommer säkerligen att fortsätta även i pandemins efterdyningar.

Text: Daniel Back, ansvarig för socialt arbete på Frälsningsarméns kår (församling) Templet i Stockholm

Krönikan är publicerad i Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 4 - 2021

Publicerat: 2021-09-16Skriv ut