Kåren i Malmö har gett dem familjeband, stöd och arbete

Livet i Syrien för fem år sedan var inte lätt för Salim, Hened och deras son Ibrahim. De bodde i Jaramana nära ett område där terroristgrupper höll till och det började falla bomber över deras kvarter.

— Det var riskfyllt bara att gå och handla mat men man var ju tvungen. Varje gång man gick ut så visste man inte om man skulle komma tillbaka, säger Hened.

Riskfylld flykt från Syrien

I slutet av sommaren 2015 flydde Salim landet. Han lämnade familjen kvar i Syrien då flykten ansågs för riskfylld för sonen som då bara var tre år gammal. Flygresan till Turkiet var inga problem men båtresan över till Grekland slutade i kantring.

— Vi var i vattnet i fem-sex timmar tills turkisk polis plockade upp oss. Sen satt vi i fängelse i två dagar i gassande sol utan mat eller dusch, berättar Salim som blev ganska medtagen av detta.

När han släpptes ut reste han vidare och efter 20 dagar nådde han Sverige och Göteborg men flyttades till en flyktingförläggning utanför Halmstad där han bodde under ett år. Salim tyckte att det var fint där men inte mycket till civilisation då det var ett sommarstugeområde. Han ville just till Sverige för att han hört att det är någorlunda lätt att få permanent uppehåll här och det fick han. Strax efter det ordnade kommunen boende åt honom i Malmö för att han lättare skulle kunna hitta ett arbete. Under tiden väntade Hened och sonen i Syrien.

— Det var svårt och jag var så ledsen och stressad men det fanns inga andra alternativ, säger Hened.

— Jag visste att det var svårigheter och problem på Salims resa men när jag hörde att han hade kommit till Sverige kunde jag slappna av lite, fortsätter hon.

Kåren blev Salims familj

Salim kommer från en protestantiskt kristen tradition och Hened är uppfostrad i ett katolskt hem, och i Malmö hittade Salim till Frälsningsarmén efter att han läst om kåren på Facebook. Han bestämde sig för att gå dit och han fortsatte att delta i gudstjänsterna på söndagar. Han lärde känna medlemmar där och i väntan på familjeföreningen började han att vistas på kåren mer eller mindre dagligen.

Genom detta lärde han sig svenska och han hjälpte till med lite av varje, såsom tvätt och städning och att tolka mellan svenska och arabiska när det behövdes. Han berättade om Jesus för de landsmän som kom dit och läste Bibeln med dem. År 2017 invigdes han till frälsningssoldat.

— Vi har inga släktingar i Sverige så kårmedlemmarna blev min släkt och min familj. De hjälpte mig med allt, alltid. Jag kunde berätta om jobbiga saker och de gav mig mat, säger Salim.

Återförenad med fru och son efter tre år

Hened gjorde först en ansökan i Sudan om att få resa till Sverige men insåg att det hela skulle ta lång tid så hon tog sig till Jordan och ambassaden där för att bli intervjuad. Vännerna på kåren hjälpte Salim att formulera ett brev på svenska till Migrationsverket och tre år efter att han själv kommit till Sverige kunde fru och son resa över. När Hened fick beskedet var känslorna blandade. Hon var lycklig över att förenas med familjen men samtidigt ledsen över att lämna släkten i Syrien för att börja ett nytt liv i ett annat land.

— Men Sverige är ett så vackert land och här har vi rättigheter och säkerhet och det är viktigt för oss, påpekar hon.

Hened hade haft många Skype-samtal med Salims vänner i Frälsningsarmén och när hon och tog sig hit i början av 2018 så var det kåren som stod för flygbiljetterna.

— Hela kåren var delaktig i bön och i glädje när Hened kom till Sverige med deras son Ibrahim. Hon blev snabbt en del av kåren och är otroligt omtyckt av de äldre, säger Carmencita Bou Ezz, som jobbar inom kårens sociala arbete.

— Familjen är en rikedom för oss, fortsätter hon.

Hened kom att hjälpa till som söndagsskollärare och volontär och snart invigdes också hon till frälsningssoldat. På så vis kan hon ge tillbaka av det hon fått.

— Kåren är allt för mig och jag blev kär i alla i teamet, de är så snälla och jag kände mig inte som en främling utan som en av dem. Kårledarna Åse och Bertil är som våra föräldrar och Carmencita och Maher som syster och bror, säger Hened.

— Och Carmencita förstod precis vad jag kände när jag kom. Hon hjälpte mig att bearbeta stressen, fortsätter hon.

Hened och Salim firar tioårig bröllopsdag i år och har fått en till son, Lukas, som idag är tre månader gammal. Ibrahim är åtta och ett halvt år. De bor nu tillsammans i en tvårummare där de trivs utmärkt. Efter mammaledigheten vill Hened förbättra sin svenska och hoppas kunna arbeta med äldre eller bli förskolelärare. Salim är numera fanjunkare i kåren för de arabisktalande, vilket innebär att han hjälper Maher Bou Ezz som är ansvarig för den arabiska gruppen. Men på grund av pandemin har det inte gått att ha en invigningsceremoni för Salim ännu. Så småningom vill han läsa på Frälsningsarméns Officersskola, någonting han ser framemot.

— Jag vill bli frälsningsofficer för att ge Jesu ord till andra och min önskan är att våra söner också kommer att följa Jesus, säger Salim.

Text: Teresia Jansson