Genom att surfa vidare samtycker du till att Frälsningsarmén lagrar kakor på din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies

"Hur ser ditt rum ut?"

På Frälsningsarméns församling/kår 393 i Stockholm möter Helena Andersson, kårledare och ansvarig för det sociala arbetet och familjearbetet ofta barn som inte kan svara på kompisarnas frågor i skolan; ”Hur ser ditt rum ut?”, ”Har du ett eget rum?” Barn vill följa med sina kompisar hem och barn vill att kompisarna hälsar på hemma hos dem, men många av de barn hon möter har inte den möjligheten. ”Det måste självklart påverka barnen”, säger Helena.

Helena Andersson, kårledare och ansvarig för det sociala arbetet och familjearbetet på Kår 393 i Stockholm samtalar med en hjälpsökande mamma. Foto: Jonas Nimmersjö.

-De här barnens situation har fått mig att tänka på hur jag pratar med dem, och hur jag pratar med mina egna barn, säger Helena Andersson. Vi har lärt oss att inte fråga: ”Vad har du gjort i sommar?”, eller att inte berätta allt spännande man kanske själv har gjort på sommaren för alla. För de kanske inte har haft möjlighet att göra något alls. Alla kanske inte har ett hem att ta hem kompisar till, fast barnen tar det för givet.

Hemlösa mammor

Helena möter på Kår 393 också många kvinnor med barn som inte har en egen trygg bostad. I en del fall är det kvinnor som utsatts för våld i hemmet som under en tid haft tillfälligt boende, men som inte kan flytta hem igen. En del kvinnor bor tillfälligt på motell och vandrarhem.

– Det vill jag säga klassas som hemlöshet, även om de inte bor direkt på gatan, säger Helena Andersson. För de har inte något eller är i ett mellanläge tills något löst sig. Jag har mött någon mamma som bor i husvagn med sitt barn. En kvinna jag mötte idag har två små barn och har fått flytta runt mellan olika lägenheter genom Socialtjänsten och har även tillbringat en lång tid på motell. Med tre- och fyraåringar, det är tragiskt tycker jag. Nu bor hon tillfälligt i en lägenhet som hon också hade fått genom myndigheter, men begränsat till sex månader. Den här ovissheten som det ger, när du är mamma och ensam och du har dina barn. Detta borde prioriteras. Framförallt för de kvinnor som har lämnat hemmet på grund av våld, menar Helena.

Socialtjänsten, Kriminalvården och Migrationsverket samtidigt

Helena berättar om hur hon var hos Socialtjänsten tillsammans med en kvinna som blev placerad på ett vandrarhem, tillsammans med sin tvååring. Mamman fick en lista på hyresvärdar att ringa.

– Hon hade flytt undan våld och hamnade på ett motell långt ut i förorterna. Den enda instinkten du har i det läget är att ta hand om ditt barn, att hitta mat för dagen, du har inte den funktionen att sätta dig ner och ringa runt. Det är en sak att ringa till en hyresvärd om det finns hopp om att få något, men att ringa och veta att inget jag kan säga gör att jag får en lägenhet känns hopplöst för det finns ingen snyfthistoria som hjälper, säger Helena.

Hon undrar hur Socialtjänsten resonerar när de placerar en mamma med två små barn på ett motell.– Hur ser kedjan ut sedan? Motell i två månader, sedan lägenhet igen i sex månader? Jag pratade med henne om det, om ovissheten. Och hur jobbigt det var att inte kunna veta. Att kunna vara en trygghet för barnen samtidigt, för det måste hon ju vara. Barnen går på dagis och de har bott på olika ställen. Det blir ryckigt och jobbigt. Och dessa motell är inte så flitigt använda annars. De är lite ruffiga, ställen som används av Socialtjänsten, Kriminalvården och Migrationsverket. De får ett litet motellrum, med sängar och en liten tv, och kanske ett gemensamt kök där du kan värma, eller laga till lite mat. Det är långt ifrån ett barns miljö.

Inneboende utan kontrakt

I många fall hittar mammorna boende hos, eller genom någon de känner. De bor kanske inneboende och betalar hyra, men de bor ofta väldigt trångt. De får sällan kontrakt, för den de bor inneboende hos kanske själv har bostadsbidrag, som den personen förlorar om det visar sig att den har en inneboende som betalar hyra. I en del fall så klagar hyresvärden på barnen, och tvingar dem att hålla sig till sitt lilla rum. 

– Det säger sig själv att om man har barn, så vill man inte bo på det sättet, menar Helena. De står i bostadsköer, men det går inte att få bostad för de har inget arbete. Socialtjänsten hänvisar till bostadsköerna och att de själva ska ringa till fastighetsägarna. Men har du inget jobb så får du ingen lägenhet, och helst ska du betala första hyran i förskott eller ha en referens.

Svårt att få bidrag från socialen

Utan egna kontrakt kan de inte heller söka bostadsbidrag för den hyra de betalar. Så de får ingen hjälp av Socialtjänsten för den hyran trots att de inte har någon inkomst. Utan kontrakt kan de inte heller skriva sig på den adressen, vilket gör att de inte har en adress för skola och myndigheter att kontakta dem på. Helena har mött mammor som fått ett meddelande om utbetalning där det stått: ”Vi har inte kunnat göra den här utbetalningen eftersom du inte är skriven på en adress.”


– Det är svåra situationer och det är på det viset vi möter hemlösheten, avslutar Helena. Skulle någon av de familjerna bli avhysta, då hamnar de på gatan. Och då måste Socialtjänsten göra något. Då blir det ett motell där de får bo tillsammans med andra som har sociala problem. Socialtjänsten kräver kontrakt, för de tycker rätt ska vara rätt. Men de lägger mer börda på den bostadslöse än på den som hyr ut. Den bostadslöse är ju rädd om sitt boende, så den vill ju inte säga vem de bor hos, de vill inte bli ställda på gatan med sina barn.

Läs mer om hur Helena och Kår 393 möter ensamma mammor med barn

Text och foto: Jonas Nimmersjö

Swisha 100 kr för att ge en varm jacka eller lite mat 

Sätt punkt för hemlösheten - Swisha "Punkt" till 9004805 

Exempel på hur din gåva hjälper

  • 50 kr - Ger en matkasse med bröd, frukt och två konserver
  • 80 kr - Ger sängkläder för en natt
  • 100 kr - Ger mössa och vantar
  • 300 kr - Kläder till ett barn
  • 500 kr - Matvaror till en mindre familj
  • 600 kr - Varma vinterkläder till ett barn

Om hemlöshet Våra sociala center, akut- och stödboenden 

Publicerat: 2018-10-25Skriv ut