”Senaste halvåret har jag bott i ett tält mitt emot en kyrkogård”
Tomas var tidigare yrkeschaufför men lider av svår hjärntrötthet efter en olycka. Han har länge kämpat med missbruk och hemlöshet. Nu längtar han efter att må bättre, bli piggare och ha en egen bostad. ” Det här är det bästa av alla akutboenden”, säger han om Frälsningsarmén i Midsommarkransen.
Tomas är 54 år och har länge kämpat med missbruk och hemlöshet. På Frälsningsarméns akutboende trivs han bra. Foto: Kerstin Tillenius
54-åriga Tomas sitter barfota i soffan på Frälsningsarméns akutboende i Midsommarkransen. Den vita t-shirten är lite fläckig, blicken öppen och ljus. Teven står på och den glättiga reklamen utgör en skarp kontrast till männen i rummet, men stämningen här inne är lugn och varm.
– Det här är det bästa av alla akutboenden tycker jag. Det är bättre folk här än på andra ställen, säger Tomas.
Utflykt till stan med lunch
Midsommarkransens akutboende erbjuder tak över huvudet för totalt 30 män över 18 år. Här finns mat, möjlighet att tvätta kläder, duscha, få en individuell plan och kontaktperson, stödsamtal och hjälp med myndighetskontakter. Inte att förglömma fritidssysselsättningar, som utflykter med Frälsningsarméns buss.
– Igår åkte vi till Filminstitutet med Göran här i personalen. Det var väldigt fint och bra mat på restaurangen. Jag får lappsjuka om jag bara sitter inne, måste ha något som bryter av. Men jag blev som vanligt väldigt trött efter maten och somnade.
Mopedolyckan skadade huvudet
Ja, Tomas ser trött ut. Han berättar hur en mopedolycka för tio år sedan höll på att kosta honom livet. Huvudet tog kraftig skada och händelsen resulterade i en konstant hjärntrötthet dygnet om.
– Jag kan sova 14-15 timmar i streck och är ändå inte pigg när jag vaknar. Det är hemskt, säger han.
Tomas beskriver en ganska vanlig barndom söder om Stockholm, där han var duktig i skolan och knappt behövde plugga. Matematiken var lite tuffare men Tomas pappa, som var kemist, hjälpte honom med matte- och kemiläxorna.
"Jag vet vad som är skillnad på rätt och fel"
Tomas hade tidigt ett snabbt uppblossande humör och råkade ofta i bråk i skolan, lång och stark som han dessutom var.
– Jag minns farsans ord än idag: ”Tomas, du kan inte agera på varje känsla du får.” Och jag försökte. Senare blev mitt dåliga ölsinne ännu sämre för ilskan. Det har gjort att jag suttit inne några gånger. Men egentligen har jag rätt patos, vet skillnad på rätt och fel, menar han.
– Numer har jag bättre kontroll på mig själv. Jag tror det är hjärnskadan som gjort mig lugnare, tillägger han och rycker på axlarna.
Drogfri och chaufför i tio år
Haschet kom in i bilden när Tomas var i 19-årsåldern. Sedan eskalerade det med amfetamin. I omgångar var det bättre och livet rullade på med familjebildning, barn, lägenhet, radhus. Senare kom separation, konkurs med företaget, ny flickvän och så småningom barnbarn. Ingen av dem träffar han idag, men han och föräldrarna hörs ibland.
Under tio år var Tomas drogfri, körde lastbil och drev ett taxiföretag - men trillade dit igen.
– Och så körde jag påverkad – dum som man är. I och med det miste jag körkortet under fyra år. Ett slag för en chaufför, säger Tomas dystert.
Bott i husvagn och tält
Eftersom hjärnskadan gör att han har svårt att lära sig nya saker, gav Tomas upp försöken till omskolning. Sedan tre-fyra år har han inte jobbat alls och kämpar med den eviga tröttheten som han hoppas att det någonstans ska finnas medicin för.
Förstahandsboende har Tomas inte haft på 16 år. Som hemlös har han bott på alla möjliga platser utomhus och inne, hos bekanta, i husvagn, fiskebåt, och från april i år i ett tält mitt emot en kyrkogård. Här hos Frälsningsarmén har han sovit flera gånger och trivs bra.
Numera är Tomas både lång och smal men har kämpat med en tuff övervikt. Under en fängelsevistelse gick han upp mycket och sedan fortsatte det. Som mest vägde han 160 kilo, minns han.
Hoppas på en egen bostad
– Jag kom till ”point of no return”. Det blev en gastric by pass-operation och det är det bästa jag gjort, jag har inte haft några komplikationer heller, säger han och lyser upp lite. För nu orkar jag i alla fall mer. Men då är det inte bra att dricka alkohol för det går rakt ut i blodet.
Han hoppas på att få en egen bostad, kanske genom Bostad först. I morgon ska han prata med Enheten för hemlösa och se om det finns plats i Västberga hotellhem igen.
– Helst av allt skulle jag vilja leva på en husbåt med eget rum och kök - det skulle passa mig perfekt.
Text: Carina Tyskbo
Foto: Kerstin Tillenius
Läs mer om hemlöshet
Vårt arbete för personer i hemlöshet ›
För den som inte har något hem erbjuder vi nattlogi på ett akutboende, klädombyten, mat och praktisk hjälp framåt.
Boenden för personer i hemlöshet ›
För den som är hemlös har vi stöd- och akutboenden, utslussningsboenden och även skyddade boenden.
Så ser hemlösheten ut i Sverige ›
Fler och fler människor i hemlöshet söker sig till oss för att få hjälp med kläder, mat och boende.