70-åriga Thomas fick äntligen komma in i värmen

– Under hela köldperioden har vi haft väldigt hög beläggning och det verkar fortsätta så. Alla extrasängar är uppställda, säger Noah Good, behandlingsassistent på Frälsningsarméns akutboende i Midsommarkransen. Han fortsätter:

– Dessutom har ett av kommunens boenden i Aspudden haft problem med sitt värmesystem, så vi ser många nya boende, plus gamla bekanta ansikten som återvänder.

”Man kan faktiskt dö i den här kylan”

Noah Good berättar att det trots fullt hus är väldigt lugnt på boendet, ingen av männen vill ut i kylan under dagarna och håller sams bra.

– De inser allvaret, man kan faktiskt dö i den här kölden, säger han.

Under den perioden när det var som allra kallast syns också hur bristfälligt männen är rustade för vädret.

– De har ofta dåliga kläder, för tunna jackor, inga mössor eller vantar. Vi är i konstant behov av varma kläder och är glada över de herrkläder som lämnas in av allmänheten, säger Noa.

Levde utomhus under Stockholms värsta köldperiod

I ett av boenderummen sitter Thomas, som snart fyller 70 år. Han blev vräkt från sin lägenhet under den allra värsta kylan kring jul. De tre veckor som gått har varit fruktansvärda, säger han. Thomas levde utomhus och sov på nätterna i en tunn sovsäck i Rådhusgången, tillsammans med andra personer i hemlöshet. Dagen före julafton blev han genom ett missförstånd utan den säng han trodde väntade på ett av stadens akutboenden.

– Så jag fick ge mig ut i den där kylan igen, säger Thomas och ser uppgiven ut.

Fick lunginflammation

Han ådrog sig lunginflammation och olika infektioner, bland annat i fötterna – något som är vanligt för personer i hemlöshet som aldrig blir helt torra eller kan lägga upp fötterna.

– Innan dess hade jag två hjärnblödningar, och föll och slog mig i huvudet. Jag låg 29 dagar på sjukhus. Nu känner jag mig yr nästan hela tiden, säger han och ställer sig upp för att visa hur han svajar till och blir tvungen att gripa tag i en dörrpost.

”Jag kan inte använda vänsterhanden längre”

Thomas visar sina förvärkta händer, särskilt vänsterhanden som knappt går att använda längre. Fingrarna är krökta, tjocka och röda. Han var i väldigt dåligt skick och glad när han fick komma in i värmen hos Frälsningsarmén. Här har han plats i några dagar till.

– Ja, det är väldigt skönt här. Frälsningsarmén är bra, konstaterar Thomas.

Basbehov och kontaktmannaskap

Midsommarkransens akutboende har plats för 30 vuxna män och serverar mat, erbjuder säng, teverum, dusch och tvättmöjligheter. En trappa upp ligger den drogfria avdelningen, där männen kommit en bit längre i ambitionen att bli fria och friska från sitt missbruk. Under vintern möts personalen av särskilt stor tacksamhet.

– Vi tillgodoser basbehoven här men kan i mån av personal hjälpa de svårt fysiskt nedsatta att skjutsas till sjukhus om det behövs. Dessutom arbetar vi med kontaktmannaskap så att var och en som bor lite längre kan få en personlig stödkontakt, säger Noah.

Han gör en personlig reflektion kring hur människor i utsatthet drabbas på olika sätt:

– Snälla personer är de som inte kan hävda sig, och som råkar värst ut. De kanske ger bort saker eller blir utnyttjade. Världen uppskattar dem inte, de blir ofta missförstådda, säger han.

”Våra killar är i grunden inte hårda”

 För en person i hemlöshet är det enormt svårt att komma tillbaka till arbetslivet och vardagslivet när man väl är ute på gatan. För en person som Thomas, som tidigare levde i hemlöshet, fick ordning på livet och sedan åter hamnade i problem, blir det extra svårt. Dessutom är han ganska mycket till åren.

– Det är en hård värld. Men våra killar är i grunden inte hårda. De har känt mycket känslor genom livet och ofta varit öppna och generösa. Och ett sårat känsloliv frestas man att dämpa med substanser, avslutar Noa Good.

Text och foto: Carina Tyskbo