Utsatta familjer får hjälp och gemenskap hos Frälsningsarmén

Varannan onsdag på Frälsningsarmén Södra Vätterbygdens kår träffas familjer och äter tillsammans, kan pyssla med barnen samt delta i andakt. Många av familjerna lever i utsatthet och detta är en del av kårens sociala arbete.

”Här får barnen i de utsatta familjerna göra något rolig, och känna sig accepterade fast de kanske har svårigheter”, säger Sara Stenvall, Frälsningsarmén (till höger i bild), här tillsammans med Karin Hansson, Frälsningsarmén.

I slutet av sommaren arrangerade Frälsningsarmén i Jönköping ett familjeläger vid Gransnäs ungdomsgård utanför Aneby för dessa familjer, alla har kåren lärt känna genom det sociala arbetet.

– Familjerna kom till vårt kafé och de sökte ekonomisk hjälp och stöttning, säger Karin Hansson, socialkonsulent på Frälsningsarmén i Jönköping.

– Vi frågade dem för tre år sedan: ”Vad har ni för tillhörighet, för socialt sammanhang? Har ni någonting?” De hade inte det, så vi bjöd in dem till taco-middag och det kom 40 personer. Vet du, mitt i veckan, 40 personer! Tänk då att de flesta har ingen bil utan kommer med buss, de kämpar verkligen för att komma hit. De har sedan dess hängt med oss och flera har blivit medlemmar i kåren, fortsätter Karin.

Sommarläger, onsdagsträffar och en höstresa

Lägret i mitten av augusti är lite av en uppstart inför höstens familjeträffar som i år började den 6 september och därefter fortsätter varannan onsdag. Det finns också planer för en liten höstresa med familjerna, tidigare har man varit på Kolmården och i Borås.

Det är första gången man ordnar läger bara för dem som är med i familjegruppen berättar Sara Stenvall som är familjekonsulent på Frälsningsarmén sedan tre år tillbaka.

– Jag känner igen deltagarna, de har varit med oss ganska länge nu, även före min tid, men det har också tillkommit nya, berättar hon. Så vi beslutade att vi skulle ha enbart ett familjeläger för de vi jobbat med. Och nu har vi familjer som är nya för i år.

Ofta är orsaken utanförskap

Många familjer som kommer till kåren har fått stöd länge, ibland upp till 15 år, berättar Karin och menar att det är svårt att säga nej trots att de fått stöd länge. I såna lägen har man ett samtal med dem om vad det är som gör att de inte får ihop livspusslet och då blir svaret ofta; utanförskap. Föräldrarna har ofta trassliga förhållanden till sina föräldrar, syskon och andra.

– De har bränt alla broar, de är ovänner med alla människor, säger hon. Det finns ju en anledning till att det blir som det blir. Många gånger är det diagnoser som ställer till det och avsaknad av förståelse i skolan för barnen med diagnoser.

Accepterad för den man är

Karin berättar om barn som varit med och samlat in pengar till en skolresa med sin klass under hela terminen, men sedan inte fick följa med på resan för att de ansågs stökiga. De fick då sina pengar tillbaka. Sara tror att många barn upplever utanförskap i skolorna och då är det jobbigt inför skolstarten.

– Vårt läger är ett sätt att få dem att göra något rolig, säger Sara. Att de får känna sig accepterade och vara den de är fast de har svårigheter.

Målet med verksamheten är att människor ska få upprättelse i sina liv. Både Sara och Karin tror att det är genom Guds ord och frälsningen som människan kan nå full upprättelse. Båda är öppna med att Frälsningsarmén är en kyrka och att de vill vara Guds verktyg för att hjälpa familjerna till upprättelse.

– Vi vill ju att de ska veta att de är i en kyrka, säger Karin. Vi brukar säga till dem att vi vill att de ska bli frälsta. Vi är inte rädda att prata om Jesus, det är vårt uppdrag.

Ingen snabbfix

Men det är inget krav, vare sig på lägret eller i verksamheten att de hjälpsökande behöver hålla med om allt eller börja tro. De blir glada om de lyckas hjälpa personer till upprättelse och berättar om en kvinna som till början verkade vara i en hopplös situation.

– Det var helt omöjligt när vi träffade henne första gången, säger Karin. Det kändes som om det inte fanns något vi kunde göra för henne. Men idag har hon körkort och arbetar på ett lager. Jag tycker det är upprättelse. Det har verkligen vänt hela kuttingen för den familjen.

– Den kvinnan är ju en förebild för andra, säger Sara. Men det har också varit svårigheter. Det är ju en fantastisk grupp vi har haft här nu, men vi har varit med om mycket i barngrupperna. Det är barn med olika svårigheter som samlas och det blir ju lite rörigt. Men då vi inte har en så stor grupp går det bra ändå och det har varit otroligt utvecklande under de år jag har jobbat med det.

Många hjälpsökande har också svårt att lita på andra, de saknar förtroende för myndigheter och andra människor.

– De är redan brända på alla områden och köper inte alltid vårt snack i början, säger Karin. Det tar lång tid och vi måste ha det perspektivet, detta är ingen snabbfix.

Jobbigt med orosanmälningar

Och även om det tar lång tid att bygga upp förtroende så måste de tyvärr göra orosanmälningar ibland, vilket raserar förtroendet den föräldern kan ha fått för verksamheten.

– Det kan vara väldigt jobbigt, men då har vi varit tacksamma att vi ändå haft en enad front, säger Sara Stendal. Vi försöker jobba gemensamt och det har varit vår styrka i arbetsgruppen att kunna ta upp såna här grejer med varandra och vi har kunnat komma fram till en gemensam lösning även om vi tycker olika i början. Det här är ju ändå för barnets bästa. Det har inte varit kul alls för man känner med föräldrarna också. Föräldrarna vill ju, men de det går liksom inte.

– Föräldrarna har mycket förtroende för oss och de kan berätta att deras barn kanske inte har några skolväskor, säger Karin. Vi kan då förmedla gåvor som vi får in men är jättenoga med att vi inte tar emot några ärvda saker. Det ska vara nytt, och likadant är det på julen med julgåvor. De här barnen ärver annars alltid så de ska inte få ärvda saker från oss så de inte ska skilja sig för mycket från de övriga barnen i skolan, avslutar Sara.

Text och foto: Jonas Nimmersjö