Från hopplöshet till framtidstro

Det började med en känsla av panik. Kylskåpet var tomt. Skåpen likaså. Det enda Sandra kunde tänka på var att få tag på mat till sina barn.

– Jag fick panik. Det fanns ingenting kvar, säger hon.

Sandra, ensamstående tvåbarnsmamma i 40-årsåldern, kände hur livet rasade samman den där dagen för två år sedan. Efter år av kamp med lån, avgifter och för höga hyror fanns det inget mer att ta av. Hon hade kämpat ensam länge – och orkade inte längre.

Samtidigt dolde sig det verkliga livet bakom en fasad. Den nyproducerade hyreslägenheten i en välbärgad Stockholmskommun såg kanske ut som vilken medelklassbostad som helst. Men varje månad gick hon 4000 kronor back. Barnens kläder var begagnade. Möblerna från Facebooks "bortskänkes"-sidor. Även kaffekoppen i hennes hand, av märket Iittala, var ett fynd.

– Vi är fattiga. Men fattigdomen har också gjort mig kreativ. Jag tvingas vara det.

Kreativiteten har blivit ett sätt att överleva. Hon plockar kirskål till middagen, gör marmelad av fläder, ber villaägare om syrenkvistar till saft och bakar sockerkaka med mjöl från matkassen. Hennes barn har fått leksaker, lego och spel – allt gratis, från andra föräldrar som haft råd att byta upp sig.
Men under ytan fanns också något mer: ensamhet. Skam. Stress. En kropp som till slut sa ifrån.

– Jag känner mig ofta väldigt ensam. Jag gör allt själv. Jag är inte så stark just nu.

I våras kollapsade hon fysiskt och fördes akut till sjukhus. Kroppen klarade inte längre av bördan.

Det var då, mitt i nöden, som hjälpen kom.

När hoppet falnar – då kliver Frälsningsarmén in

När Sandra inte längre kunde låna pengar, vände hon sig till alla hjälpinstanser hon kunde hitta. Bara en svarade: Frälsningsarméns Templet på Östermalm i Stockholm.

Sedan dess hämtar hon varannan vecka en matkasse därifrån – fylld med bröd, frukt, mejeriprodukter och ibland lördagsgodis till barnen. Mat som inte bara ger näring, utan också värdighet. Till påsk och jul får barnen presenter. Små gester som betyder allt.

– Jag hade inte klarat mig utan denna hjälp. Det är inte bara maten – det är också andrum, samtal och medmänsklighet. Det är någon som lyssnar.
Frälsningsarmén har även hjälpt henne ekonomiskt – betalat scoutläger, sjukhusräkningar och givit stöd för barnens fritidsaktiviteter. Förra året fick hon och barnen besöka Gröna Lund. I år blir det Kolmården med övernattning.

– Det känns lyxigt. Vi behöver inte tänka på matkostnader. Det är ett andrum vi aldrig annars får.

Genom Frälsningsarmén har hon även hittat andra ensamstående mammor i liknande situation. De kallar sig "enastående föräldrar". Tillsammans firar de jul, åker på picknick och skapar gemenskap som annars inte hade funnits.
Men trots hjälpen är framtiden oviss. Regeringens beslut att ta bort det extra bostadsbidraget för barnfamiljer gör att Sandra förlorar 700–800 kronor i månaden.

– Det stressar mig enormt. Samtidigt får höginkomsttagare höjt rotavdrag för att bygga pool.

En bön om hjälp – och ett ljus i mörkret

Sandra är troende. Hon ber till Gud varje dag.

– Jag bad Gud om pengar häromkvällen. Fast jag vet att man kanske inte ska be om just det. Men jag orkar inte mer.

Trots motgångarna är hon fast besluten att inte bli bitter. Hon håller fast vid hoppet – för barnens skull, för sin egen.

– Vi kämpar på. Man vet aldrig hur framtiden blir.

För Sandra har Frälsningsarmén inte bara varit en hjälpinstans. Den har varit en livlina. Ett bevis på att det fortfarande finns godhet.

Och kanske är det just där lösningen finns – i människors vilja att hjälpa. Att se dem som annars blir osynliga.

Text: Lilian Andersson

Foto: Bilden är skapad av AI för att skydda Sandras identitet som egentligen heter något annat.