Annikas väg från arbetsträning till en ny väg i livet

Annika, som inte kommer från någon kristen bakgrund men mötte Gud som 25-åring via en 12-stegsgemenskap, hade aldrig tillhört en församling förut. Hon minns med värme första gången hon 2015 klev in på Frälsningsarmén, Söderkåren i Stockholm.

— Jag tänkte direkt: ”Wow, här är ju kyr­ka.” Det var första gången jag upplevde en kristen gemenskap på riktigt.

Både tron och förankringen i Frälsnings­armén växte sig starkare och med tiden upplevde Annika en kallelse till att bli fräls­ningsofficer och arbeta för Gud på heltid. När möjligheten att bli familjekonsulent på Kår 393 i Stockholm öppnade sig kändes det självklart.

Ett arbete mitt bland människor

Denna onsdag förmiddag är kårens entré fylld av barnvagnar. Ett tjugotal personer från området har samlats för mammaträning. Under knäböj och skratt lyfts bebisar upp i luften. En mamma beskriver det som veck­ans höjdpunkt – att få träna tillsammans och efteråt sitta ner och prata.

— De här förmiddagarna är heliga för mig, ingen kan få mig att göra något annat på ons­dagförmiddagar, säger hon med ett skratt.

När träningen är slut väntar brunch till självkostnadspris. Serveringsbordet är du­kat med allt från yoghurt till croissanter. Och så majskrokar till dagens minsta be­sökare.

En vardag fylld av gemenskap och tro

Som familjekonsulent rymmer Annikas arbete långt mer än aktiviteterna som syns utåt. Hon planerar, håller i träningar och bibelstudier, leder möten, svarar på mejl, bokar lokaler och fixar inköp. Och försöker alltid finnas till för människor som behöver prata.

Söndagar är gudstjänstdag och då leder hon antingen möte, predikar, håller söndags­skola eller leder lovsång. Måndagar och tis­dagar fylls av administration, planering och möten. Onsdagar och torsdagar är verksam­hetsdagar. Förutom mammaträningen ar­rangeras dagledigträffar, cirkelträning, bibel-studier och Alpha-kurs.

— Alpha är fantastiskt! Man möter människor som är nyfikna på tron och ganska snabbt blir gruppen som en liten gemenskap. Samtalen blir väldigt fina, berättar hon.

Att finnas där när livet är svårt

Det som driver Annika i arbetet är tydligt: människorna, att göra kåren till en plats där de trivs och samtidigt får möta Jesus. Hon är utbildad socionom och har tidigare arbe­tat inom psykiatrin, en erfarenhet som hon känner är värdefull i mötet med människor som söker hjälp.

Hon brinner mest för just människor i svåra situationer, som verkligen kämpar – särskilt där det finns barn med i bilden. Där vill hon få vara en hjälpande hand som lyss­nar och kan ge konkreta tips.

— Många vet inte vart de ska vända sig när livet blir svårt. Som ledare på en kår kan man ofta vara lite av en spindel i nätet och hjälpa människor vidare till rätt stöd, säger hon.

Samtidigt är det viktigt för henne att tron får vara en naturlig del av mötet. Hon upp­lever att många uppskattar att få hjälp i bön och att få upptäcka hur bönen kan bli som en kontrast till allt annat.

När små möten gör stor skillnad

De stunder då Annika tydligast känner att arbetet gör skillnad kan vara stora eller små.

Ibland är det aktiviteter som under sportlo­vet, då kåren ordnade en skidresa för familjer som annars inte hade haft möjlighet att åka.

— Glädjen i att se barnen skratta och fa­miljerna vara tillsammans. Men lika ofta handlar det om enskilda möten. Ibland räck­er det att prata med någon, att kunna ge ett enkelt tips eller bara lyssna.

— För mig kanske det är en liten sak, men för den personen kan det betyda väldigt mycket.

Att få bevittna livsmirakel

Något som överraskat i arbetet på kåren är hur många livsmirakel hon får vara med och bevittna.

— Innan jag började arbeta i kyrkan fick jag mest uppleva Guds mirakel i mitt eget liv. Men att få se och uppleva det i andras liv har gett mig en helt ny dimension av vem Gud är och av hans kärlek, det är fantastiskt!

Hon berättar om människor som fått stabi­lare livssituationer, nytt hopp och bönesvar.

— Ibland får jag nästan nypa mig i armen och tänka: är det här verkligen sant? Men Gud gör saker som vi själva inte kan göra.

Hon lyfter särskilt fram möten med människor som befunnit sig i svåra situa­tioner och som genom stöd, gemenskap och bön fått sina liv förvandlade.

— Att få se en människa vara med om ett mirakel, det är så stort, säger Annika.

En av de största och mest glädjeful­la uppgifterna hon ser med sitt jobb är att människor ska känna sig välkomna i kyr­kan. Tankarna ”Hur kan vi öppna dörren lite mer?” och ”hur kan människor hitta sin plats här?” är ständigt närvarande.

Nästa steg – officersstudier

Till hösten väntar officersstudier på Frälsningsarméns Officersskola, något hon verkligen ser fram emot.

— Jag känner att Frälsningsarmén är mitt DNA och jag tror att jag är skapad till att vara officer. Det är verkligen mitt kall – i princip allt jag älskar att göra ryms i den rollen, säger hon.

Hon hoppas att ännu fler ska upptäcka Frälsningsarmén framöver.

— Jag vill att alla människor ska få möta Jesus. Om det blir här eller i en annan kyrka spelar mindre roll – men jag hoppas samti­digt att många ska känna att de vill vara just i Frälsningsarmén, avslutar hon.

Text och foto: Kiki Broms

Artikeln har publicerats i Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 3-2026