Äntligen fri från kontroll och förtryck!

– Mina mobbare var riktigt elaka och det påverkade mig väldigt mycket. Jag hade jättedålig självkänsla och passade inte in någonstans, som om jag mest var i vägen både hemma och i skolan, säger 57-åriga Melissa Ates Ekblom.

Församlingens utfrysning blev ett stort trauma

Hon var bara två år när hennes föräldrar skilde sig och senare kom fyra halvsyskon till världen samt en fosterbror. Melissas mor var med i Jehovas vittnen, vilket innebar strikta förhållningsregler och inga firanden av jul och födelsedagar. Då mamman jobbade natt fick Melissa heller aldrig vara ute och leka utan skulle sköta städning och ta hand om brodern. Det gjorde att Melissa hamnade utanför kompisgänget i skolan på Lidingö. Dessutom ledde falska rykten till att hon blev utesluten och utfryst av Jehovas Vittnen. 

– Det var ett fruktansvärt trauma för mig. Mamma tog det också hårt, jag var ju bara 13 år, men hon kunde inte gå emot äldstebröderna, säger Melissa.

Två år senare fick hon nog och rymde hem till sin far i Farsta. Hans nya fru har en bakgrund i pingströrelsen och utstrålade en trygghet som fick Melissa att se henne som sin verkliga mamma. Melissas styvmormor var med i Filadelfiakyrkan i Stockholm och Melissa följde med henne dit.

– Jag tyckte det var fantastiskt och de sjöng så fint så jag gick med i en kör där, minns hon.

Dubbelsvek och mordförsök

Men efter bara något år lockades hon tillbaka till biologiska mammans hem men där fortsatte tillvaron på samma sätt som innan. När Melissa var 17 år flyttade hon hem till pojkvännen, ett år senare blev hon gravid och efter påtryckningar utifrån gifte de sig. Det höll i sju år tills Melissa blev utsatt för ett dubbelt svek. Samma dag som hon kom hem från BB med deras tredje barn blev hon lämnad av maken som i skymundan hade påbörjat en relation med hennes bästa barndomsvän. 

– Det var fruktansvärt och jag var så sårad att jag snabbt kastade mig in i en ny relation som var totalt ohälsosam, säger Melissa. Det visade sig att den mannen missbrukade droger.

– Jag blev inlåst, hotad och grovt misshandlad och han försökte döda mig fyra gånger, trots att jag var gravid med hans barn, fortsätter hon.

När hennes biologiska mamma förstod att det inte stod rätt till rusade en hel polisstyrka in och befriade Melissa och barnen. De fick skyddat boende och pojkvännen dömdes till fängelse och kontaktförbud. 

Kontroll och hot om tvångsgifte

Det tog det 13 år innan Melissa vågade sig in i en relation igen men på en semesterresa träffade hon en turkisk man. De gifte sig i hans hemland och parets första gemensamma dotter blev mannens biljett till Sverige. Dock fick Melissa, på grund av makens muslimska tro, uppleva ett mönster liknande det under uppväxten med strikta förhållningsregler. 

– Han lämnade mig efter några år när jag var höggravid med vår andra dotter men han skulle fortfarande ha total kontroll över oss, säger Melissa.

Han planerade till och med att ta med döttrarna till Turkiet för att gifta bort dem. Därför har ett domstolsbeslut gett Melissa hela vårdnaden om dem samtidigt som fadern förbjudits att resa utomlands med barnen.

Öppen himmel, strålglans och gnistrande diamanter 

Tiden gick och barnen växte upp. Melissa som var en sökare blev medbjuden till en spansk församling för omkring 13 år sedan. Där kom hon att trivas och snart bekände hon sig till den kristna tron. Hon berättar om den molntäta dagen då hon lät döpa sig vid Hallunda strand. Iklädd trumpetärmad, pärlemorvit klänning med luva som täckte hennes hår, klev hon ner i vattnet.

Pastorn talade några ord och när Melissa sänktes ner i vattnet hörde hon ett dovt ”Wooow!” och applåder från skaran som samlats på stranden och bryggan. I samma ögonblick öppnade sig himlen och starka solstrålar sköt ner genom molnen och reflekterades i vattnet som blev helt klart. Och klänningen glittrade som om den var prydd av diamanter.

– När jag reste mig var det som om det som fanns i min kropp drogs ut och lämnades där på bottnen och jag kände mig så ren och förnyad, en sådan frihetskänsla, utbrister Melissa.

Blev vännens andra fru

Trots detta lyckades en manlig irakisk vän efter en tid vinna över henne så pass att hon slutligen bestämde sig för att tillhöra islam. Men under tre år tjatade hon om att få Koranen med svensk översättning, något som aldrig skedde. 

– Jag hade så många fina muslimska vänner och det pratades så mycket om kärlek, men det kändes märkligt när min vän ville ha mig som sin andra fru utan den första hustruns vetskap. Ändå levde vi så under några månader tills han inte ville längre, säger Melissa.

Fick märklig dröm om böner

Samtidigt började hon umgås med ena dotterns kompis mor som var aktiv i S:ta Clara kyrka. Melissa var tydlig med sin muslimska tro men ställde många frågor till väninnan om de två religionerna. Hon nämner att hon alltid bett Gud om att öppna hennes ögon så att hon ser och förstår. När hon fick några YouTube-klipp skickade till sig blev hon överraskad av innehållet.

– You Tube-klippen beskrev det som att Koranen uppmanar muslimer att döda sina fiender och otrogna; bland annat kristna och judar. Det pratades mycket om hämnd och död och jag kände att jag inte kunde stå bakom detta, förklarar Melissa.

Något skeptisk följde hon med på två gudstjänster i S:ta Clara och båda gångerna fick hon förbön av en vän i bilen på vägen hem. Natten efter andra tillfället hade hon en märklig dröm.

– Jag fick alla möjliga slags böner till mig, en efter en. Det var som om jag bad ut dem men ändå inte och de handlade om sorg, kärlek och allt jag hade gått igenom i livet. Jag förstod ingenting, säger Melissa.

Konverteringen blev omskakande och befriande

När vännen som bett för henne fick höra om detta brast han ut i ett ”Halleluja!”, och menade på att det inte kunde vara någon annan än Jesus. Vid en gudstjänst undrade Melissa om hon kunde ta del av nattvarden. Hennes väninna svarade att hon kunde göra det om hon var redo att ta emot frälsningen. Utan att tveka proklamerade Melissa att hon ville konvertera och snart bad hon frälsningsbönen och fick förbön av två präster. Den ena bad i tungor och Melissa som satt på knä kände plötsligt hur hon började skaka.

– Tårarna sprutade, det brann inombords och jag kunde inte kontrollera min kropp. Någonting slet, klöste och rev inom mig och plötsligt var det som om något flög ut ur mig och idag förstår jag att det var demoner, berättar Melissa.

– Efteråt var jag helt slut och vimmelkantig men samtidigt kände jag värme, glädje och ljus på insidan, fortsätter hon.

”Får jag be till Jesus nu och bära mitt kors?”

Hon klev ut i sommarvärmen men ändå drog hon in den mest kalla och rena luften. Känslan var att hon äntligen kunde andas. Väl hemma undrade döttrarna vad som hänt eftersom det lyste om deras mor. När hon berättade bröt de ut i ett ”Yes! Halleluja!” och frågade: ”Får jag be till Jesus nu och bära mitt kors runt halsen?” 

– Det visade sig att de redan hade funnit Jesus på egen hand men inte vågat säga något till mig för de trodde att jag skulle bli arg, säger Melissa.  

Detta hände för omkring två och ett halvt år sedan och omgivningen har lagt märke till förvandlingen av den tidigare arga och hatfyllda Melissa som numera bär ett ständigt leende. 

”Ett sådant välkomnande hos Frälsningsarmén!”

Melissa spenderade alltmer tid i S:ta Clara kyrka. Hon hjälpte till som volontär, gick en alpha-kurs - grundkurs i kristen tro – och lärjungaskola. Då märkte hon bland annat att det inte är samma Bibel som Jehovas vittnen har. 

Efter ett tag följde hon med en bekant till Frälsningsarméns kår, Home, i Sundbyberg.

– Alltså, vilket välkomnande jag fick där! Folk kramade om mig och sa att det var kul att se mig, säger Melissa.

– Där mötte jag även en granne som jag inte visste var med i Frälsningsarmén och när hon såg mig utbrast hon: ”Halleluja, äntligen är du här! Som jag har bett för dig och grannarna!”

”Mitt liv är totalförändrat”

Via Frälsningsarmén har Melissa och hennes barn följt med på resor och aktiviteter de inte hade kunnat bekosta själva. Melissa är för tillfället arbetssökande men gör volontärinsatser på Home där hon även är med i en kvinnogrupp. I höstas invigdes hon till frälsningssoldat.

– Det känns jättehäftigt att vara soldat! När jag skrev på de papperna lämnade jag allt det gamla bakom mig och mitt liv har blivit totalförändrat. Det är ett stort steg men det känns väldigt, väldigt bra, understryker Melissa.

– Det är perfekt att Home har gudstjänster på lördagskvällar och S:ta Clara på söndagsförmiddagar. Det gör det enkelt att tacka nej till krogen och fester, för det intresserar mig inte längre, säger hon.

”Det är många som behöver en kram”

Samtidigt har konverteringen lett till dödshot och vänners lägenheter har beskjutits. Melissa nämner bekanta som flytt från otryggheten i hemlandet men sedan tvingats fly även härifrån på grund av att de lämnat islam. Förutom att få känna fullständig frid, trygghet och lycka drömmer Melissa om en anställning i kyrkans värld, om det så handlar om att städa toaletter. Hon ömmar särskilt för dem som utsatts för våld, hedersförtryck och religiösa påtryckningar, men också för ensamma äldre. 

– Tillhörigheten i kyrkan är väldigt stärkande, där känner jag att ingen kan göra mig något. Jag vill vara i Guds hus varje dag och hjälpa människor. Världen är så hård och det är många som mår dåligt, är ensamma och behöver en kram, menar Melissa.

Text och foto: Teresia Jansson