”En fin gemenskap där alla får rum”
Under våren har besökarna fått lyssna till ordspråk och talesätt haft påskvandringar och mycket annat. De har haft samlingar med roliga aktiviteter som att pröva på boxning.
– Måndagsträffen är en fin gemenskap där alla kan få rum, menar Birgitta Ekman kårledare på Söderkåren. Det är berikande till ande, kropp och själ. Inte bara mottagande utan också eget givande. Många uttrycker sin glädje över att få komma och detta att bli sedd, bekräftad. Att få någon att samtala med.
Pensionärer, nysvenskar och andra ensamma
Måndagsträffen är öppen för alla daglediga, men vanligtvis är det pensionärer som kommer till samlingarna. Det brukar komma mellan tio och 25 personer, menar Birgitta Ekman.
– Eftersom den är öppen för alla daglediga kan man mötas utan åtskillnad. Det kan komma ensamma från sociala centret, invandrare och nysvenskar, säger Birgitta Ekman. Jag vill säga att det är en öppen dörr till gemenskap, bekräftelse och förhoppningsvis ett Guds möte.
De med demenssjukdomar och deras anhöriga
På Söderkåren har man inget annat specifikt mot äldre. De äldre finns med i måndagsträffen, stickcafé och kan komma in och äta soppa i vårt café och vara delaktiga i våra gudstjänster, menar Birgitta Ekman. I kåren har de också "Salomeprojektet" som hjälper äldre som drabbats av demenssjukdomar och deras anhöriga. Då är de inte först och främst i kårens lokaler utan möter de äldre där de är. Under sommaren har man inte någon Måndagsträff, däremot har man på kåren det man kallar "sommartisdag" vid tre tillfällen med gäster och gott fika.
Hur informationen sprids
Information om Måndagsträffen sprider man genom affischer, annonser genom och mun mot mun metoden. När man från kåren är ute på olika hem eller boenden så brukar de också bjuda in till Måndagsträffen.
– Vi erbjuder här tillfälle att knyta nya bekantskaper, tala om stort och smått, dela en bit av livet med andra, berättar Birgitta Ekman. De som kommer är allt från vänner till soldater men också sådana som man kommit i kontakt med när man är ute, som när musikkåren är ute och spelar.
Text: Jonas Nimmersjö