logotype
Du kan minska hemlösheten - ge en gåva nu

Hjälp till medberoende

Kan man som anhörig/vän till en missbrukare vara "för snäll"? På vilket sätt i så fall? Det handlar om i vilken fas personen är i men ja, man kan absolut vara för snäll. Hur man reagerar på att vara anhörig till en person som lever i missbruk kan vara olika men det är ofta mycket krävande. Vissa klarar av att hålla en distans som gör att de klarar av att behålla sin personlighet och integritet, andra faller in i medberoende.

Den som ägnar större delen av sin vakna tid till att tänka på hur den ska lösa den missbrukandes problem och anpassar sitt beteende och sin personlighet efter den som är beroende i hopp om att kunna hjälpa, är i riskzon för att utveckla eller redan vara i ett medberoende. Men det finns hjälp att få. 

Det första är att få hjälp att se sina tanke/vanemönster och att dessa bibehåller den destruktiva medberoendedansen. Att våga se och reflektera över detta är en bra början. Att vara rädd om dig själv först, är bästa sättet att hjälpa någon annan.

Det är viktigt att förstå att det går att komma ur ett medberoende, men att det ofta krävs både viljan till förändringar och också insikt. Man måste lära sig att avgränsa sig med hjälp från behandling, miljöbyte eller genom nya goda relationer, men då krävs det ofta att både man själv och de nya relationerna har klart för sig vilket bagage man har med sig. Tiden för reparation kan vara lång och smärtsam och man behöver allt stöd som går att få.

Stöd till en familj med medberoendeproblem kan bidra till att de får kraft att sätta ner foten vilket kan tvinga personen i missbruk att förstå att om ingenting nytt händer i pågående missbruksbilden, kommer de att avstå från att vara deltagande i den missbrukandes liv på flera sätt. Därmed tvingas personen i missbruket att tänka nytt och känna risken för att förlora sina närmsta, vilket kan leda till att en behandling sätter fart då personen i missbruk inser att det är allvar.

Ett kanske lite oväntat men vanligt förekommande problem när en person i familjen plötsligt blir nykter, eller friskförklaras från ett dominerande beteende, är att den övriga i familjen börjar uppleva att nya och andra större problem aktiveras. Först nu börjar det stora arbetet för de anhöriga, då de kanske inte tidigare kunnat känna konsekvenserna av medberoendet. Ofta hamnar familjen i en ny konflikt med den som slutat sitt missbruk då den personen inte förstår vad han/hon utsatt sina anhöriga för. Det är vanligt att anhöriga plötsligt skiljer sig då missbrukaren blivit nykter, och då de gamla "rollerna" inte längre är relevanta och de nya behoven oklara i den nya relationen. Tron på förändringen och tilliten tar tid och det är vanligt att alla känslorna som lagrats kommer fram och vill ha uppmärksamhet och de som haft missbruket har sällan förmåga att hantera det utan kan behöva hjälp.

Kan man som anhörig/vän till en missbrukare vara "för snäll"? På vilket sätt i så fall?

Det handlar om i vilken fas personen är i men ja, man kan absolut vara för snäll, speciellt i relation till egna barn/ungdomar. Är du klar och tydlig kommer det kosta något i relationen men den missbrukande vet därefter vad som gäller och tvingas hantera det. Helheten i familjen måste säkras, så om ett destruktivt mönster inom familjen inte vill ändra sig ska familjen i övrigt fokusera sin väg ur problemet och det betyder adjö till att vara snäll men däremot att säga ja till resten av familjens fortsatta möjlighet för god utveckling. Visserligen kräver det mod och styrka, och i många fall att gå igenom smärta och sorg, men vinsten är nya resurser samt lugn och mer harmoni.

Tips till dig som är anhörig:

  • Läs på. Lär dig så mycket som möjligt om vad ett beroende innebär och vilka vägar det finns ut ur det. Genom att få förståelse om hur det påverkar hjärnan är det lättare att förstå att det kan drabba vem som helst. Det kan minska känslor av uppgivenhet, ilska och bitterhet.         

  • Ge kärlek istället för att vara dömande. Den missbrukande skäms redan ofta över sitt beteende vilket kan leda till att den inte söker hjälp för sina problem, ökad skam stjälper snarare än hjälper.

  • Ge uttryck för egna behov. För att orka vara ett stöd för en anhörig kan du behöva hjälp själv med olika typer av avlastning, kanske hämtning av barn eller städning. Skriv gärna ner en lista på vad du skulle behöva hjälp med som anhörig. Här kan samhället ibland bidra på olika sätt.

  • Rör på dig! All träning är bra för att reducera stress. Hitta det som passar dig och försök få in rörelse varje dag. Det kan vara en promenad, ett gympass, någon sport eller att ta trapporna istället för hissen.

  • Skriv en lista på saker som gör dig lycklig och gör något av det varje dag. Att ägna sig åt det du älskar minskar din stress inför din anhörigs situation vilket är bra för både dig och dem.

  • Skapa bra sömnrutiner. Oron och ångesten kring en anhörig med ett beroende är oftast som störst under nätterna. En kronisk sömnbrist leder dock till högre nivåer av stress, ilska, nedstämdhet, irritation och mental utmattning – och detta kommer inte att hjälpa någon. Om du vågar bry dig om din egen hälsa och skapar bra sömnrutiner mår även alla i din närhet bättre. Känns din oro tung att bära mitt i natten kan du ringa tex till jourhavande präst eller någon annan hjälplinje.

  • Förbered dig för återfall. Att bli frisk från ett beroende kan vara en lång och svår resa. Känslor av hopp och besvikelser kan avlösa varandra. Särskilt nedslående kan det vara om ett återfall inträffar, men det behöver inte betyda att allt hopp är ute. Risken för bakslag finns alltid med som en naturlig del av förändringsprocessen, och man bör räkna med att de kanske kommer. Försök att förutse de situationer som kan uppstå, och bestäm hur du ska agera då. Försök att hantera dina förväntningar, det hjälper både dig och din anhörige.

  • Om det handlar om att ge stöd genom pengar ska det konverteras till mat eller saker som inte går att sälja.

  • Man ska aldrig ta på sig skulden för något som personen har gjort.

  • Om det handlar om svek och lögner ska man säga vad man tycker och se till att det får konsekvenser. Om du blir lovad något som den missbrukande inte håller gör det något för relationen. Du som drabbas måste själv sätta gränser så att du kan ta tillbaka din respekt som person. Du får den inte om du inte själv tar hand om den.

  • Stå ut i avgränsningen oavsett vad personen gör eller säger, du vinner genom att säga vad du känner och säga vart din gräns går, och att även om du inte haft förmåga hålla din gräns tidigare ska du söka hjälp för att kunna göra det från och med nu.

  • Även om hotet finns att den missbrukande ska ta livet av sig är det viktigt att inse att man ändå aldrig har kontroll över en sådan sak oavsett hur hotbilden ser ut. Anmäla om det behövs.

  • Sätt dina egna mål genom att träna på vad du vill med ditt liv.

  • Ta bort alla "borden"! Konvertera dem till nya behov du lär ha och den egna utvecklingen.

  • Var glad för det du gör nytt, och belöna dig med lugnande saker och goa saker, att självkärleken kan återvända.

  • Ha tålamod.

  • Var aktsam så att du inte faller tillbaka och kör i gamla hjulspår; räddaren, sjuksköterskan och/eller advokat för personen med missbruk.