Anhörigproblematik vid missbruk
”Jag frågade en gång en ung tjej i en anhöriggrupp vad hon hade för behov för sitt egna liv bortom förälderns missbruk. Hon svarade: 'Det har ingen någonsin frågat mig, jag vet inte!'", säger Frank Hansen, tidigare behandlingsassistent på Frälsningsarméns familjecenter på FAM-Huset i Fristad.
FAM-Huset i Fristad är en verksamhet med både utredningsdel och behandlingsdel som erbjuder behandling för den missbrukande och/eller att andra drabbade i familjen kan delta i parallell behandling.
Vad karaktäriserar ett medberoende?
Medberoendet handlar om att man blir lika engagerad i det problem som personen med ett missbruk har, vilket skapar en destruktiv obalans i en familj och som ofta präglar en familj under ett missbruk.
Man kan se det som att hjärnan hos personen i missbruk har blivit kidnappad. Den strategiska delen av hjärnan, Neo Cortex, blir lidande och kvar finns en kortlösningstänkande reptilhjärna som kämpar med djupa urinstinkter med allt vad det går att få sina behov tillfredsställda, ofta oavsett vad det kostar.
Medberoende uppstår då omgivningen har svårt att hantera detta.
Missbruket, kan handla om spel, alkohol/droger, sex, inköp av mängder man inte har råd med eller vad som helst som tar över en människas kompetens att kunna tillgodose annat än det egna behovet.
Typiska symptom:
- All uppmärksamhet i familjen går till en person med ett missbruk och/eller ett dominerande beteende.
- Man känner sig styrd av en annan människas beteende.
- All energi från människor runt personen i ett missbruk går åt till att få personen att antigen sluta sitt missbruk, minska omfattningen av problem eller så försöker man att skydda personen från självskada, agera socialpolis för vad som är rätt och fel och bäst inom hemmets fyra väggar.
- Man agerar som anhörig som pengaautomat.
- Nära anhöriga får aldrig leva i en trygg och stabil relation där vanlig utveckling förekommer.
- Man vet inte vad man själv behöver, eller vilka beslut man vill ta för egen del i sitt liv.
- Man kan uppleva känna att världen utanför har för stora krav på vad jag ska tycka och tänka, då påverkandet av missbruket hemma ganska enkelt är för övermäktigt.
- Även om det är viloplats att vara borta från hemmet finns en ständig oro för och tankar kring hur personen har det, som tar ut kraft och ork.
- Man upplever att man inte kan tänka då man kanske inte litar på det egna förståndet.
- Man känner beslutsångest. Detta kan gälla även de mest obetydliga beslut, som vad vi ska beställa på restaurangen eller vilket blekmedel vi ska köpa, det förlamar. Beslut som handlar om viktiga saker för det egna livet överväldigar lätt, som vem vi ska leva med, hur vi ska lösa problem, många drabbas av vanmakt och ger helt enkelt upp.
- Ett medberoende kan också ligga till grund för ett eget senare missbruk då man inte har verktyg att hantera annat än precis det man växt upp med och är van vid.
- Att sätta egna behov åt sidan och över tid förlora kontakten med sina känslor, till den grad att man i smärta upptäcker, att de inte är kontaktbara, att man inte vet vad man vill eller behöver.
- Medberoende kan också yttra sig fysiskt, det kan handla om kräkningar, sömnbesvär under långa perioder, på grund av ständig ångest och oro.
- Hos barn och ungdomar kan det yttra sig i koncentrationssvårigheter i skolan av oro för hur det blir när man kommer hem. "Får jag mat idag?" "kommer det att bli skrik?" "har han tvättat mina fotbollskläder?" "är det lugnt eller ligger han/hon i en blodpöl?".
Hur kommer man ur ett medberoende?
Det är viktigt att förstå att det går att komma ur ett medberoende, men att det ofta krävs både viljan till förändringar men också insikt. Man måste lära sig att avgränsa sig med hjälp från behandling, miljöbyte eller genom nya goda relationer, men då krävs det ofta att både man själv och de nya relationerna har klart för sig vilket bagage man har med sig.
Tiden för reparation kan vara lång och smärtsam och man behöver allt stöd som går att få.
Stöd till en familj med medberoendeproblem kan bidra till att de får kraft att sätta ner foten vilket kan tvinga personen i missbruk att förstå att om ingenting nytt händer i pågående missbruksbilden, kommer de att avstå från att vara deltagande i den missbrukandes liv på flera sätt. Därmed tvingas personen i missbruket att tänka nytt och känna risken för att förlora sina närmsta, vilket kan leda till att en behandling sätter fart då personen i missbruk inser att det är allvar.
Ett kanske lite oväntat men vanligt förekommande problem när en person i familjen plötsligt blir nykter, eller friskförklaras från ett dominerande beteende, är att den övriga i familjen börjar uppleva att nya och andra större problem aktiveras. Först nu börjar det stora arbetet för de anhöriga, då de kanske inte tidigare kunnat känna konsekvenserna av medberoendet. Ofta hamnar familjen i en ny konflikt med den som slutat sitt missbruk då den personen inte förstår vad han/hon utsatt sina anhöriga för. Det är vanligt att anhöriga plötsligt skiljer sig då missbrukaren blivit nykter, och då de gamla "rollerna" inte längre är relevanta och de nya behoven oklara i den nya relationen. Tron på förändringen och tilliten tar tid och det är vanligt att alla känslorna som lagrats kommer fram och vill ha uppmärksamhet och de som haft missbruket har sällan förmåga att hantera det utan kan behöva hjälp.
Kan man som anhörig/vän till en missbrukare vara "för snäll"? På vilket sätt i så fall?
Det handlar om i vilken fas personen är i men ja, man kan absolut vara för snäll, speciellt i relation till egna barn/ungdomar. Är du klar och tydlig kommer det kosta något i relationen men den missbrukande vet därefter vad som gäller och tvingas hantera det. Helheten i familjen måste säkras, så om ett destruktivt mönster inom familjen inte vill ändra sig ska familjen i övrigt fokusera sin väg ur problemet och det betyder adjö till att vara snäll men däremot att säga ja till resten av familjens fortsatta möjlighet för god utveckling. Visserligen kräver det mod och styrka, och i många fall att gå igenom smärta och sorg, men vinsten är nya resurser samt lugn och mer harmoni.
Tips till dig som är anhörig:
- Om det handlar om att ge stöd genom pengar ska det konverteras till mat eller saker som inte går att sälja.
- Man ska aldrig ta på sig skulden för något som personen har gjort.
- Om det handlar om svek och lögner ska man säga vad man tycker och se till att det får konsekvenser. Om du blir lovad något som den missbrukande inte håller gör det något för relationen. Du som drabbas måste själv sätta gränser så att du kan ta tillbaka din respekt som person. Du får den inte om du inte själv tar hand om den.
- Stå ut i avgränsningen oavsett vad personen gör eller säger, du vinner genom att säga vad du känner och säga vart din gräns går, och att även om du inte haft förmåga hålla din gräns tidigare ska du söka hjälp för att kunna göra det från och med nu.
- Även om hotet finns att den missbrukande ska ta livet av sig är det viktigt att inse att man ändå aldrig har kontroll över en sådan sak oavsett hur hotbilden ser ut. Anmäla om det behövs.
- Sätt dina egna mål genom att träna på vad du vill med ditt liv.
- Ta bort alla "borden"! Konvertera dem till nya behov du lär ha och den egna utvecklingen.
- Var glad för det du gör nytt, och belöna dig med lugnande saker och goa saker, att självkärleken kan återvända.
- Ha tålamod.
- Var aktsam så att du inte faller tillbaka och kör i gamla hjulspår; räddaren, sjuksköterskan och/eller advokat för personen med missbruk.
Tips för vidare läsning
härifrån är också delar av texten hämtad:
Coaching och motivation Arbetsmanual av Carina Bång