logotype
Hjälp oss ge fler en god jul

”Gå inte bara förbi och låtsas att de inte finns”

Varje tisdag beger sig Frälsningsarméns buss till platser på söder i Stockholm för att söka kontakt med personer som kan behöva hjälp på något sätt. De personer som de träffar på när de är ute är svältfödda på folk som ser dem, som stannar till och pratar med dem. "Om fler skulle bry sig så skulle det bli ett bättre samhälle. Gå inte bara förbi och låtsas som att de inte finns," säger Daniel Vik som kör bussen denna dag.

Frälsningsarméns sociala center i Hornstull och akutboende Midsommarkransen delar på ansvaret för den uppsökande verksamheten och bussen utgår varannan tisdag respektive ställe.

Denna dag var det Daniel Vik från sociala centret som körde bussen, med på resan var Francisco, från Midsommarkransen.

— Vi åker runt på närområdet här på Södermalm och runt Liljeholmen och besöker samma platser varje vecka, berättar Daniel. Vi vet vilka platser det brukar hänga folk.

Hur många som är på varje ställe varierar från gång till gång, men i snitt träffar de runt 34 personer som de på olika sätt får kontakt med. Att platserna är tomma ibland kan bero på mycket, som att polis eller väktare varit på just den platsen eller i den parken och fått dem att gå undan.

— De har lite olika ”häng-områden”, berättar Daniel, som ”Gropen” vid Skanstull eller ”Bysis” vid Zinkensdamm.

Rådgivande samtal och vägledning

Totalt är det fem olika verksamheter från Frälsningsarmén som hjälper till med detta, förutom Midsommarkransen och Sociala centret är det behanldingshemmet Kurön, utslussningsboendet Halvvägshuset och kåren(församlingen) Templet som är med. Ofta är de tre personer i bussen. För att lättare få kontakt och få till ett samtal har man med sig kaffe och te, samt bullar och mackor. Ibland även frukt, beroende på vad man fått in.

— Syftet med det hela är att prata med dem och se hur de mår, menar Daniel. Kaffet är ett smörjmedel. Tackar de nej till kaffe och te så tjatar vi inte på dem.

Ibland ger det en första kontakt, ibland får man till ett litet rådgivande samtal. Ett mer djupare samtal hinner man inte med, men de brukar hänvisa personerna, eller ge dem vägledning för ett nästa steg. Handlar det om pensioner, så finns det hjälp och rådgivning på Templet. Handlar det om hjälp med Socialtjänsten så har Frälsningsarmén folk på Socialt Center som kan vara ett stöd vid samtal. Behöver någon akut tak över huvudet, informeras man om socialjouren eller personens hemkommuns Socialtjänst för att se om de kan få hjälp.

— Vi kan hjälpa dem med att berätta var de ska vända sig, var de kan få hjälp, säger Daniel. Vi leder dem till var de kan gå.

"Ofta är det vänliga människor ute", säger Kajsa som sitter på bänken med sina väninnor. "De har legat ut länge, jag har legat ute länge. Men nu har jag fått ett boende. Men jag låg ute i tält i fem år, nere i Farsta. Jag var bostadslös i åtta år. De första två åren var jobbiga, sedan fick jag tag på tält och sovsäck och drog mig till platser där det fanns folk som kunde vakta mig." Foto: Jonas Nimmersjö

”Vi möter dem i deras vardagsrum”

Daniel Vik

Har man hjälp att ge i Frälsningsarmén är det i första hand dit man leder dem vidare, om inte så kan man också hänvisa till annan verksamhet. På sommaren är det många som inte är från Stockholm som är ute på gatorna, berättar Daniel. De får till exempel inte hjälp från Stockholms stad eftersom de inte är skrivna i staden. Och de vet inte var de kan få hjälp i Stockholm, säger han. När det blir kallare och höst så åker de hem till sina hemkommuner.

Daniel har följt med bussen i fem år och trivs väldigt bra med denna uppgift.

— Vi kommer ut till deras vardagsrum och möter dem där, menar Daniel. Då är de ofta friare i sitt tal och det brukar inte vara några problem. Det är också glädjande när man träffar folk som det börjat ordna upp sig för. Mycket av det vi gör är motivationsarbete, vi är ingen myndighet och kan inte tvinga dem till något. Det handlar om att bygga upp tillit och förtroende så de vågar lita på oss och gå vidare.

Orsaker till hemlöshet och utsatthet

Något Daniel lärt sig är att vem som helst kan hamna i deras situation oavsett vilken bakgrund man har. Det krävs så lite för att hamna där, menar han. Det kan börja med något litet som leder fram till psykisk ohälsa, skilsmässa eller något annat som gör att man börjar använda alkoholen som medicin.

De personer som de träffar på när de är ute är svältfödda på folk som ser dem, som stannar till och pratar med dem, menar Daniel.

— Om fler skulle bry sig så skulle det bli ett bättre samhälle. Gå inte bara förbi och låtsas som att de inte finns.

Denna dag:

  • Mötte man 29 personer.
  • Hade samtal med 13 personer.
  • Hade rådgivning med 3 personer.

Text: Jonas Nimmersjö
Foto: Jonas Nimmersjö, Kerstin Tillenius