Jenny som är hemlös önskar sig ett vettigt ställe att sova på

Jenny har missbrukat heroin i ungefär tio år och har inte haft något arbete under den tiden. Hennes sista jobb var i en videobutik. Någon gång har hon försökt sluta med knarket men det preparat hon fick istället för drogerna var ändå svårare att vänja sig av med.

Förlorade sin lägenhet - sover nu i trappuppgångar och källarutrymmen

För två år sedan förlorade hon sin lägenhet efter att sambon, utan hennes vetskap, hade struntat i att betala hyran. De är inte längre ett par och numera är hon hemlös och  sover i trappuppgångar och källarutrymmen, där hon lyckas ta sig in.

- Det är svårt att sova om nätterna och jag är aldrig utvilad. Folk har fördomar om sådana som mig och förstår inte min situation för att de inte har varit där jag är. Jag var likadan förut, jag tänkte att de som knarkar och är hemlösa får skylla sig själva, säger hon.

Äter frukost och duschar på Sociala centret

Jenny brukar äta frukost, ta en dusch och låna telefonen på sociala centret vid Hornstull. För tillfället har hon ingen egen telefon eftersom den hon brukar köpa knark av har tagit den som pant.

Här kan Jenny också vila upp sig en stund

Jenny gillar Frälsningsarméns personal och tycker att det är skönt att kunna vila upp sig där en stund. Resten av dagen ägnar hon åt att stjäla exempelvis sprit och kläder som hon sedan säljer genom sina kontakter. Hon brukar få in omkring 600-700 kronor per dag, pengar som går till heroinet.

Önskar sig ett vettigt ställe att sova på

Om det svenska samhället har hon inte mycket gott att säga.

- De förstör mer än de hjälper. Har man inte tillräckligt allvarliga problem så får man ingen hjälp alls, menar hon.

Det enda hon önskar sig just nu är ett vettigt ställe att sova på, helst en egen lägenhet. Någon form av hem eller ställe för andra bostadslösa eller missbrukare är uteslutet för hennes del även om det finns boenden som inte kräver att man är drogfri.

- De omyndigförklarar folk där och sysslar med institutionsbehandling. De sätter in en i ett led där man måste lyda, säger hon anklagande.

"En anledning att fortsätta leva"

Jenny kan inte komma på någon särskild anledning till att hon började knarka, varken något trauma eller att hon hamnade i "fel" sällskap.

- Att knarka är ett medvetet val. Man kan inte skylla på en massa saker. Man väljer att knarka, menar hon.

Och att sluta med heroinet är inte aktuellt eftersom hon inte ser någon anledning till det.

- Heroinet ger mig en anledning att fortsätta. En anledning att fortsätta leva, avslutar hon.

Text: Teresia Jansson