logotype
Du kan minska hemlösheten - ge en gåva nu

Sportlov – glädje eller orostid?

Sportlov betyder frisk luft, äventyr, skidåkning, härliga utflykter med hela familjen.. eller? Långt ifrån alla barn får stimulans och äventyr under den lediga vinterveckan. Vi arbetar för att fler barn, ungdomar och familjer ska få uppleva meningsfulla sportlov.

Många föräldrar och barn grämer sig för vad sportlovsveckan ska fyllas med. Man kanske varken har tid eller råd med roliga aktiviteter. Föräldrarna måste ibland arbeta hela lovet och barnen får sköta sig själva. Måltider och sällskap kanske blir bristfälliga. Barnen jämför med andras spännande planer och skäms inför kompisar och klasskamrater, och om vintern är snöfattig är det tristare att leka ute.

Kommuner har ett ansvar

Enligt skollagen ska alla barn upp till 13 år erbjudas plats på fritidsverksamhet. Men i en artikel på svt.se berättas om att många kommuner brister när det kommer till att ge barn kostnadsfria fritidsverksamheter under loven. Kommunernas aktiviteter kostar tvärtom ofta pengar, vilket skapar ett dubbelt dilemma för föräldrarna.

Vill ge barnen upplevelser

Frälsningsarmén vill under loven kunna erbjuda barn och familjer en trygg miljö utanför hemmet. Många kårer/församlingar ute i landet ser loven som en extra chans att hjälpa även de som inte kommer iväg på resor, så att de får uppleva saker tillsammans. En möjlighet att kunna göra saker som inte behöver kosta så mycket pengar.

Ewa-Marie Kihlagård arbetar som metodstöd för Frälsningsarméns arbete för barn och ungdomar. Hon har lång erfarenhet av arbete ute på kår. De akuta behoven trycker på hos många familjer men föräldrar kan ofta ändå se hur bra det är när barnen får byta miljö, om så bara över dagen.

”För ett barn betyder en aktivitet så mycket mer”

Ewa-Marie Kihlagård

-Om vi måste välja mellan att ge en mer konkret mathjälp eller att ge stöd till en lovupplevelse brukar jag om möjligt uppmana kårerna att välja aktiviteten. För ett barn betyder en aktivitet så mycket mer i förlängningen. Man får lära känna nya kompisar och ledare, uppleva, lära sig saker, äta god mat och få frisk luft. Det i sin tur kan också göra att barnet stannar kvar i vår verksamhet, säger Ewa-Marie Kihlagård.

Aktiviteter för hela familjen

Hon betonar att man inom Frälsningsarmén mer och mer arbetar emot att inte bara engagera barnet utan att ge familjer mandat att göra något tillsammans. Många föräldrar har inte full sysselsättning och kan därför delta i dagverksamhet tillsammans med sitt barn. Aktiviteter för hela familjen stärker i sin tur föräldrarollen.

-De flesta föräldrar är väldigt tacksamma över de helhetskoncept som vi kan erbjuda. Dagkollon eller läger med övernattning gör att barnet får omvårdnad och mat hela dagen eller dygnet. Det underlättar när skola och fritidshem är stängda, säger Ewa-Marie Kihlagård.

Kåren på orten ansvarar själv för aktiviteterna

Ywonne Eklund arbetar som metodstödjare för Frälsningsarméns sociala arbete och har över 40 års erfarenhet av socialt arbete i Frälsningsarmén. Enligt henne är det de lokala Frälsningsarmékårerna som ansvarar för sina sportlovsaktiviteter.

-Vi har inga nationella läger eller liknande, däremot kan olika kårer samarbeta kring en aktivitet, säger Ywonne.

Viktigt att aktiviteterna inte är dyra

Hon menar att det är viktigt att man anordnar aktiviteter som alla kan vara med på, ingen ska stängas ute på grund av för höga kostnader. Saknar barnen utrustning, som till exempel skidor eller skridskor, är det bra om man har möjlighet att låna det.

-Men en viktig del av vårt arbete är också att tipsa om vad som finns att göra på orten. Allt måste inte ske i vår regi. Vi kan till exempel hänvisa till dagspressens loverbjudanden, säger Ywonne Eklund.

Kristen prägel en självklarhet

I kårernas lovaktiviteter erbjuds oftast andakt, samtal och gudstjänster. Att delta i den kristna verksamheten är inget villkor för att få hjälp och stöd.

-Men allt det vi gör ska präglas av bön, livsfrågor, värderingar. Det sociala och andliga hör naturligt ihop, säger Ewa-Marie Kihlagård.

Text: Carina Tyskbo