logotype
Hjälp oss ge fler en god jul

Linus Fagerström - bland unga som behöver stöd

Med bas i Frälsningsarméns kår 393, stödboendet Locus för ungdomar, kommunens socialtjänst och Fryshuset i Stockholm arbetar Linus Fagerström som handledare för ungdomar som behöver stöd. I ett kreativt center formas ett mål som sträcker sig längre än enbart dagens.

Linus Fagerström; som rollfiguren Berger i Åbo Svenska teaters uppsättning av Musikalen Hair. Foto: Annette Emmoth, Toni Kaarttinen/Sotahuuto
Linus Fagerström; som rollfiguren Berger i Åbo Svenska teaters uppsättning av Musikalen Hair. Foto: Annette Emmoth, Toni Kaarttinen/Sotahuuto
Linus Fagerström; som rollfiguren Berger i Åbo Svenska teaters uppsättning av Musikalen Hair. Foto: Annette Emmoth, Toni Kaarttinen/Sotahuuto
Linus Fagerström; som rollfiguren Berger i Åbo Svenska teaters uppsättning av Musikalen Hair. Foto: Annette Emmoth, Toni Kaarttinen/Sotahuuto
Linus Fagerström; som rollfiguren Berger i Åbo Svenska teaters uppsättning av Musikalen Hair. Foto: Annette Emmoth, Toni Kaarttinen/Sotahuuto

Vi möts på kår 393 i Stockholm där Linus Fagerström berättar om sitt liv och sitt arbete bland ungdomarna. Ett förtroende byggs upp och så jobbar man kreativt fram mot det som så småningom blir en scenföreställning eller konsert där var och en kommer till sin rätt genom att bidra med det han och hon kan. Man arbetar efter konceptet "Musik på Riktigt". Det är ungdomarnas livshistoria som blir grunden för texter-na och musiken.

Om sin uppväxt i Frälsningsarmén och det musikaliska

— Jag är fjärde generationens fräls¬ningssoldat och har bara goda erfarenheter av min uppväxt i Frälsningsarmén, börjar Linus sin personliga berättelse.

Det musikaliska var framträdande, Linus Fagerström lärde sig spela kornett från sex års ålder och hans mormor var pianist på Frälsningsarmén i Trelleborg där Linus också snart började spela bas.

— När jag var 16 år fick jag ta över pianospelningen i strängmusikkåren och det var ju bara att köra, fortsätter han att beskriva sin ungdomstid.

Han tycker att mycket av musiken inom Frälsningsarmén handlar om "att bara köra", vilket han haft nytta av i sitt yrke.

— Ibland behöver det ske när man är artist, säger han och berättar om showen på en båt när pianisten blev sjösjuk och Linus instinktivt hoppade in direkt.

Förändringarna han ser inom Frälsningsarmén

Med sig fick han också kristen grund och kristna värderingar. Många år levde han utan engagemang i Frälsningsarmén, utbildade sig under fyra år men lämnade aldrig sin tro.

— Jag har alltid varit med och spelat på kåren när jag kommit hem till Trelleborg och hjälpt till när jag kunnat, säger han.

Han ser positiva förändringar i Frälsningsarmén, bland annat att samfundet allt mer, precis som vid starten, hjälper behövande.

— Musicerandet har breddats, vi ägnar även tid åt dans, träning och filmskapande och också ungdomsverksamheten ser annorlunda ut, påpekar han.

Förändringarna menar han gör att man lättare når olika kategorier människor.

Roller i musikalerna Hair, Jesus Christ Superstar och Cats

Linus gick på musikteaterskolan i Bjärnum. Tre år på högskolan Performing arts school följde och sedan arbete vid Lorensbergsteatern i Göteborg, Chinateatern och Cirkus i Stockholm.

— Jag har även arbetat i Basel i Schweiz, i Norge, Finland och runt om i Europa berättar han.

Linus talar exempelvis om roller i musikalen Cats, hur han spelade Petrus i Je¬sus Christ superstar och musikalen Hair, där han spelade rollen Berger. I musikalen We will rock you, fick han möjlighet att göra alla huvudroller under de 500 föreställningarna han var med i.

— Alla vars hobby blir ett yrke har en resa att göra, säger han eftertänksamt och beskriver den arbetsglädje som alltid funnits kvar men även arbetets baksidor.

Nu gäller familjen och arbetet med ungdomarna på kår 393

Ingen kunde lära honom vad det skulle innebära att flytta till Basel på grund av arbetet, jobba fram till premiären, genomföra åtta föreställningar i veckan och sedan uppleva hur verkligheten kom i fatt honom. Verkligheten var att fylla sitt sociala liv med innehåll. Jobbet var inte hela verkligheten.

— Jag älskade det livet och att få göra alla dessa roller men jag tror att den som nått fram till det man jobbat för under många år, liksom blir mätt och inte alls lika karriärdriven, konstaterar han samtidigt som han talar om att det nu är hans familj som gäller, liksom arbetet på kår 393 i Stockholm som han tycker är fantastiskt roligt.
Den största skillnaden vad arbetet beträffar är att det han gör nu inte sker för hans egen skull utan för de ungdomar han arbetar bland.

Teatern betyder mycket

— Jag har inte stängt dörren för musik- och scenjobb i framtiden, jag har ju fått en artistisk bredd och musikalkapitlet kanske inte är avslutat för alltid, förklarar han.

Att få hålla på med teater, den allra äldsta formen av scenkonst, betyder mycket för Linus. Han tycker det är väldigt roligt att ha spelat så många olika roller och berättar om föreställningen We will rock you, där han kunde göra de fyra huvudrollerna när det behövdes. Han pendlade mellan Galileo, 17 år och Peps, över 50.

— Det är kul att märka vad som händer med en när man får på sig andra kläder och smink och använder olika tekniker för att tydliggöra själva centrum i föreställningen, berättar han.

Linus påpekar också det positiva och negativa med att få bekräftelse varje dag efter ett bra eller dåligt jobb.
Musikalen Jesus Christ, superstar, blev en stark upplevelse för Linus. Den slutar när Jesus hänger på korset. I rollen som Petrus förnekar Linus Jesus så som det berättas i Nya testamentet.

— Att spela händelser som har inträffat är ju större än att framföra en saga, och även förställningar som Les misera¬bles om franska revolutionen och Kristina från Duvemåla är generellt sett starkare för publiken, menar han.

Berättar gärna om sin tro

I teatervärlden finns många troende kristna. Linus berättar gärna om sin tro när någon frågar honom. Han finner ofta teatermänniskor vara sökande, ägna mycket tid åt sitt inre och inte sällan leva med någon slags tro.

— Jag kan jämföra arbetet på kåren med det som händer i en teaterproduktion och se att kårarbetet är mycket bredare än att, som på scenen vara en i spelet, fortsätter han och tycker att han i sitt nuvarande arbete gör allt från a till ö.

Linus önskar att ungdomarna ska få med sig glädjen

Han märker att han är inblandad hela vägen vilket gör arbetet spännande, roligt och jobbigt samtidigt som nya utmaningar ständigt dyker upp.

— Om jag drar paralleller till mitt tidigare yrkesliv, gör jag nu allt som jag inte gjorde då, men mitt arbete nu ska främst hjälpa individen, den som lyssnar, känner och hör budskapet och jag vill ju att det ska beröra, förklarar han.

Han önskar att ungdomarna ska få med sig glädjen i att förmedla en berättelse som man ser att människor tar till sig.

— Det tar förstås ett tag innan man kommer till den punkt då man står på en scen och tittar ut på publiken, lägger tyngden på olika ord och lockar fram en särskild känsla, beskriver han en del av sitt arbete bland ungdomarna.

Många av ungdomarna är blyga först

Han vill ta fram positiva och negativa händelser, kunna förmedla det negativa på ett positivt sätt, och tvärt om men ser att det finns sådant som är svårt att lära ut. Tillsammans med ungdomarna leder han olika övningar och tränar berättarteknik.

— Vi gör inte en konsert för att vi vill ha uppmärksamhet men för att förmedla och uppmärksamma den styrka och kraft vi arbetat fram tillsammans, säger han.

Många av ungdomarna som kommer till kår 393 är blyga men har en enorm inre kraft och Linus anser att om man lyckas få en människa med låg självkänsla att bygga upp den har man vunnit allt.

— Min tro betyder förstås väldigt mycket, konstaterar Linus och beskriver den som en styrka på alla områden.

Genom tron har han alltid någon att vända sig till, få styrka av och känna gensvar hos. När han sitter hemma och spelar en psalm eller lovsång och känner att orden har stor betydelse tycker han att det är något av det allra bästa.

— Så kramar jag min son Frans och känner att inget ger mig mer lugn, säger han.

Om ärlighet och kärlek

Ärlighet är viktigt för Linus liksom glädjen och hoppet om att ha något att se fram emot. Han tycker att hans kärlek blivit större sedan han fick barn och han beskriver en känsla han inte hade innan.

— När jag tittar på Frans och han tittar på mig och ler är det obeskrivligt, liksom kärleken till mina medmänniskor, dem jag arbetar med och i familjen förstås, konstaterar han.

Så talar han om vikten av att inte alltid försaka sig själv och sätta sig själv i andra hand. Han menar att det måste finnas stunder när han själv behöver vara i fokus för att också kunna hjälpa andra.

— Nu har jag ett helt annat lugn, även om jag tror att den stress jag kände tidigare ändå hjälpte mig då jag själv stod i fokus, säger han när vi avslutar vårt samtal.

Den ärlighet som handlar om att vara sig själv tror Linus Fagerström vinner i längden och skapar förtroende hos arbetskamrater och andra. Han har arbetat och arbetar nu tillsammans med människor som blivit hans vänner för livet.

Fakta

  • Ålder: 37 år.
  • Bor: I Mariefred.
  • Familj: Fästmön Caroline och sonen Frans 8 månader.
  • Yrke: Sångare, musiker och musikalartist.
  • Gillar att göra på fritiden: Vara tillsammans med familjen.
  • Tycker sämst om: Negativitet.

Text: Kristina Broms och Karin Larsson
Foto: Annette Emmoth, Toni Kaarttinen/Sotahuuto

Ur Stridsropet nr 3-2016

Läs mer